Jag tror mig ha för 15 år sedan förvärfvat mig rätt att i dag befrias från en formalitet hvars uppfyllanle måhända icke för mig ensam skulle vara smärt amt. Hr Mocquart vet ganska väl att jag såväl af srundsats som af naturlig böjelse hyser en lika stor noivilja mot onödigt uppssende och intetsägande mavifestationer, som mot hvarje slags uraktlåtenhet i ppfyllandet af personliga åligganden; jag anhäller tt hav ville utaa uppsko? meddela detta af en aktingsvärd känsla dikterade beslut. Berryer.n År Mocquarts svar, som icke lät vänta på sig, hade följande lydelse: Kejsaren beklagar att statsmannens känslor hos hr Berryer varit mäktigare än akademikerns pligter. Hans närvaro i Tuillerierna skulle icke ha förorsakat len förligenhet som han synes befara. Frän sin öga ständpunkt skulle H. M. uti akademiens utvalie endast ha sett talaren och författaren, uti den nuvarande motståndaren blott den fordne försvararen. et stär hr Berryer fullkomligt fritt att göra hvad beuket föreskrifver eller hvad hans antipati förestafvar honom. Hr Berryers fordna kollega skattar sig :ycklig att kunna visa honom hvad han behagar anse ör en vänskapstjenst. Mocquart, kejsarens sekreterare., ENGLAND. Vi omnämde i gårdagens utrikes-redogöelse, att lord Lyndhurst i öfverhuset hållit tt tal; deri han efter förtjenst karakteriserade det preussiska kabinettets vacklande och uisstänkta politik. Vida märkligare måhäna än detta tal, var det anörande hvarmed let besvarades af utrikes ministern lord Clarendon. Man kan göra sig en föreställning m huru spändt förhållandet mellan Preussen ;ch vestmakterna rnåste vara då man erfar, tt lord Clarendon på intet sätt sökte vederlägga lord Lyndhursts uppfattning af Preus:ens8 beteende, utan inskränkte sig attför den liplomatiska konvenansens skull uttala en orhoppning att Preussiska kabinettet ännu skall somma till besinning af hvad dess frid tillvörer. Clarendon redogjorde äfven ganska ulsständigt för de sednare månadernas undervandlingar med Preussen, och denna relogörelse är af stort intresse, emedan den visar hvad som är sannt af det som örut genom tidningarne blifvit bekant. Lorden berättade neisligen att Preussen, öre undertecknandet af fördraget af den Dec. blifvit inbjudet att biträda detsamma. sådant afböjde dock preussiska kabinettet, ;ch det blef derföre efter undertecknandet nnu en gång inbjudet att biträda fördraget; aen äfven denna gång förgäfves. Preussen örklarade sin ära och värdighet vara kränkt enom fördragets afslutande. Emellertid erbjöd det sig att afsluta ett likartadt fördrag, mm man utan alla vilkor ville lemna det illträde vid konferensen, som det betrakade såsom en fortsättning af de förra sonferenserna. — Detta bestreds emellertid, ch dervid. anmärktes, att England och Frankcake redan i Oktober och November förlidet rr, lå Österrike uppfordrade till konferenseras återupptagande, svarat denna makt, att konferensernas och protokollernas tid nu vore örbi, men då Österrike ville gå in på ett örbund, som eventuelt gick ut på krig, så ville vestmakterna ännu en gång försöka huruvida freden kunde återställas; detta förde 1å till afslutande af fördraget af d. 2 Dec. För att nu å andra sidan om möjligt vinna Preussen, har man erbjudit detsamma afsluandet af ett likartadt fördrag, Iofvat utesluta la de bestämmelser i December-fördraget, hvilka kunde anses kränkande för Preussen, ;eh öfvernufvud genom ett sådant fördrag ställa sig till Preussen på alldeles enahanda fot som till Österrike. Men att inrymma Preussen alla rättigheter, utan att det löper någon ara, att utan alla föregående vilkor lemna let tillträde till en konferens, som kan leda ull fred, men som också kan leda till ett innu mer omfattande krig, att medgifva sålaot, utan att erhålla någon förklaring öfver Preussens afsigter och politik, utan att Preussen ikläder sig någon förbindelse för det närvarande eller för framtiden, utan att veta om let inträder i konferensen såsom neutral, såsom fiende eller såsom vän, detta är en gång ör alla en omöjlighet. På denna fot stå sakerna för närvarande. Genom särskilda preussiska fullmäktige ha visserligen nya underhandlingar sedermera blifvit inledda så väl i London som Paris, och han (Clarendon) var jivertygad, att om saken legat uti dessa unlerhandlares händer eller om de varit bemynligade att antaga de till dem framställda förslag, skulle fördraget redan ha kommit till stånd. Men detta har olyckligtvis icke varit fallet. Emellertid ansåg han ännu underhand!ingarne icke för alldeles afbrutna, ty ännu för två eller tre dagar sedan hade nya förslag blifvit framställda. Nu äro dock underrandlingarne i Wien öppnade och Preussen zenom sin egen skuld från dem uteslutet. 1 Svarta Hafvet. Vice amiral Bruats rapport rörande Fultons, och Leopards expedition är daterad d. 27 Febr. och meddelas i Monitören samt lyder sålunda: Befälhafvaren på Fulton, linieskeppskaptenen Le Bris, som jag hade afsändt till Kertsch, har i dag på morgonen återvändt till Kamiesch; han har gemensamt med kapten Giffard, befälhafvare på engelska ångfartyget Leopard,, verkställt en rekognoscering f Anapa och Kaffa. Fulton. passerade unJer kurs på Kaffa på föga afstånd från kusten utmed densamma; han märkte blott nåsra kosackposter, som han redan sett, då han begaf sig till Kertsch. -Leopard, som satte kurs på Anapa, upptäckte vid förbifar:en förbi det lilla sund, genom hvilket Kuvansjöns vatten förenar sig med Svarta Hafvet, en rysk kår som tågade på landttungan, vilken skiljer sjön från hafvet. Skeppets sranater jagade denna kolonn på flykten, och ;Leopards, båtar kunde Jlandsätta beväpnadt manskap, som förstörde några hus och upporände ett temligen ansenligt proviantläger; !e funno på denna plats 4 24-pundiga kanorer, af hvilka två voro af kanonmetall samt vå lavetter af gjutjern. Den ytterliga köllen och det starka snöfallet nödgade befälnafvaren på Leopards. att återkalla sina båar och återvända till Kertsch, der han samma afton sammanträffade med Fulton,. så a AA mo VA DR fn RR BK MR