Jag tror mig ha för 15 år sedan förvärfvat mig rätt
att i dag befrias från en formalitet hvars uppfyllan-
le måhända icke för mig ensam skulle vara smärt
amt. Hr Mocquart vet ganska väl att jag såväl af
srundsats som af naturlig böjelse hyser en lika stor
noivilja mot onödigt uppssende och intetsägande ma-
vifestationer, som mot hvarje slags uraktlåtenhet i
ppfyllandet af personliga åligganden; jag anhäller
tt hav ville utaa uppsko? meddela detta af en akt-
ingsvärd känsla dikterade beslut. Berryer.n
År Mocquarts svar, som icke lät vänta på
sig, hade följande lydelse:
Kejsaren beklagar att statsmannens känslor hos
hr Berryer varit mäktigare än akademikerns pligter.
Hans närvaro i Tuillerierna skulle icke ha förorsakat
len förligenhet som han synes befara. Frän sin
öga ständpunkt skulle H. M. uti akademiens utval-
ie endast ha sett talaren och författaren, uti den nu-
varande motståndaren blott den fordne försvararen.
et stär hr Berryer fullkomligt fritt att göra hvad
beuket föreskrifver eller hvad hans antipati förestaf-
var honom. Hr Berryers fordna kollega skattar sig
:ycklig att kunna visa honom hvad han behagar anse
ör en vänskapstjenst. Mocquart,
kejsarens sekreterare.,
ENGLAND.
Vi omnämde i gårdagens utrikes-redogö-
else, att lord Lyndhurst i öfverhuset hållit
tt tal; deri han efter förtjenst karakterise-
rade det preussiska kabinettets vacklande och
uisstänkta politik. Vida märkligare måhän-
a än detta tal, var det anörande hvarmed
let besvarades af utrikes ministern lord Cla-
rendon. Man kan göra sig en föreställning
m huru spändt förhållandet mellan Preussen
;ch vestmakterna rnåste vara då man erfar,
tt lord Clarendon på intet sätt sökte veder-
lägga lord Lyndhursts uppfattning af Preus-
:ens8 beteende, utan inskränkte sig attför den
liplomatiska konvenansens skull uttala en
orhoppning att Preussiska kabinettet ännu skall
somma till besinning af hvad dess frid till-
vörer. Clarendon redogjorde äfven ganska
ulsständigt för de sednare månadernas under-
vandlingar med Preussen, och denna re-
logörelse är af stort intresse, emedan den
visar hvad som är sannt af det som
örut genom tidningarne blifvit bekant.
Lorden berättade neisligen att Preussen,
öre undertecknandet af fördraget af den
Dec. blifvit inbjudet att biträda detsamma.
sådant afböjde dock preussiska kabinettet,
;ch det blef derföre efter undertecknandet
nnu en gång inbjudet att biträda fördraget;
aen äfven denna gång förgäfves. Preussen
örklarade sin ära och värdighet vara kränkt
enom fördragets afslutande. Emellertid er-
bjöd det sig att afsluta ett likartadt fördrag,
mm man utan alla vilkor ville lemna det
illträde vid konferensen, som det betrak-
ade såsom en fortsättning af de förra
sonferenserna. — Detta bestreds emellertid,
ch dervid. anmärktes, att England och Frank-
cake redan i Oktober och November förlidet
rr, lå Österrike uppfordrade till konferenser-
as återupptagande, svarat denna makt, att
konferensernas och protokollernas tid nu vore
örbi, men då Österrike ville gå in på ett
örbund, som eventuelt gick ut på krig, så
ville vestmakterna ännu en gång försöka
huruvida freden kunde återställas; detta förde
1å till afslutande af fördraget af d. 2 Dec.
För att nu å andra sidan om möjligt vinna
Preussen, har man erbjudit detsamma afslu-
andet af ett likartadt fördrag, Iofvat utesluta
la de bestämmelser i December-fördraget,
hvilka kunde anses kränkande för Preussen,
;eh öfvernufvud genom ett sådant fördrag ställa
sig till Preussen på alldeles enahanda fot
som till Österrike. Men att inrymma Preus-
sen alla rättigheter, utan att det löper någon
ara, att utan alla föregående vilkor lemna
let tillträde till en konferens, som kan leda
ull fred, men som också kan leda till ett
innu mer omfattande krig, att medgifva så-
laot, utan att erhålla någon förklaring öfver
Preussens afsigter och politik, utan att Preus-
sen ikläder sig någon förbindelse för det när-
varande eller för framtiden, utan att veta om
let inträder i konferensen såsom neutral, så-
som fiende eller såsom vän, detta är en gång
ör alla en omöjlighet. På denna fot stå sa-
kerna för närvarande. Genom särskilda preus-
siska fullmäktige ha visserligen nya under-
handlingar sedermera blifvit inledda så väl i
London som Paris, och han (Clarendon) var
jivertygad, att om saken legat uti dessa un-
lerhandlares händer eller om de varit bemyn-
ligade att antaga de till dem framställda för-
slag, skulle fördraget redan ha kommit till
stånd. Men detta har olyckligtvis icke varit
fallet. Emellertid ansåg han ännu underhand-
!ingarne icke för alldeles afbrutna, ty ännu
för två eller tre dagar sedan hade nya för-
slag blifvit framställda. Nu äro dock under-
randlingarne i Wien öppnade och Preussen
zenom sin egen skuld från dem uteslutet.
1
Svarta Hafvet.
Vice amiral Bruats rapport rörande Ful-
tons, och Leopards expedition är daterad
d. 27 Febr. och meddelas i Monitören samt
lyder sålunda:
Befälhafvaren på Fulton, linieskeppskap-
tenen Le Bris, som jag hade afsändt till
Kertsch, har i dag på morgonen återvändt
till Kamiesch; han har gemensamt med kap-
ten Giffard, befälhafvare på engelska ångfar-
tyget Leopard,, verkställt en rekognoscering
f Anapa och Kaffa. Fulton. passerade un-
Jer kurs på Kaffa på föga afstånd från ku-
sten utmed densamma; han märkte blott nå-
sra kosackposter, som han redan sett, då
han begaf sig till Kertsch. -Leopard, som
satte kurs på Anapa, upptäckte vid förbifar-
:en förbi det lilla sund, genom hvilket Ku-
vansjöns vatten förenar sig med Svarta Haf-
vet, en rysk kår som tågade på landttungan,
vilken skiljer sjön från hafvet. Skeppets
sranater jagade denna kolonn på flykten, och
;Leopards, båtar kunde Jlandsätta beväpnadt
manskap, som förstörde några hus och upp-
orände ett temligen ansenligt proviantläger;
!e funno på denna plats 4 24-pundiga kano-
rer, af hvilka två voro af kanonmetall samt
vå lavetter af gjutjern. Den ytterliga köl-
len och det starka snöfallet nödgade befäl-
nafvaren på Leopards. att återkalla sina bå-
ar och återvända till Kertsch, der han
samma afton sammanträffade med Fulton,.
så a AA
- - mo VA DR fn RR BK MR