var de häktades antal år 1835 — 11,637., dito dito 1840 — 16,02:3. dito dito 1845 — 15,4,83. dito dito . 1850 — 12 185. dito dito 1853 — 17.354, Efter att således ifrån år 1840 till och raed är 1850 hafva fortgätt till en ständig förminskoiog, oaktadt folkmängdens oupphörliga tillväxt, steg fångantalet plötsligen år 1853 till nära 50 procents förökning emot hvad det utgjorde tre är förut. Förhållandet för dessa tvenne år emellan svärate och lindrigare häktningsanledningar var äfven temligen Jikartz dt i afseende på tillväxten, enär antalet af häkts qe för undergående af ransoakning, fängelse vid vatten, oc) bröd eller enkelt fängelse år 1850 utgjorde 8049, men steg år 1853 till 12,054, samt antalet af häk.ade för försvarslöshet och olofligt kringstrykande var dt förra året 3544 emot 4646 det sedriare året, Såsom alltid f rut, inträffar äfven nu det anmärkningsvärda förhållande, a.t ehuru landets qvinliga befolkning med mera än 100,000 personer öfverskjuter den manliga, antalet af häktade qvinnor mångfaldigt understiger det af Päktade manspersoner, något som ojäfaktigt bevisar qvinnokönets större frihet från gröfre laster och brott, än det manliga könet. Således, när är 1853 häktades omkring 14,000 karlar, blefvo blott omkring 3000 qvinnor inmanade i häkte. idare inhemtas att, i förhållande till folkmängden, de inom Stockholms stad dömdes antal varit nära 2, gång större än inom Stockholms län, samt 3,52 gånger större än inom Blekinge län, n :0 :0 65 : : Kalmar län, 8,22 d:o d:o Östergötlands län, 9,08 d:o d:o Elfsborgs län, 9,12 d:o d:o Malmöbus län, 9,32 d:0 d:o Göteborgs län, 10,21 d:0 d:o Gottlands lån, 10,27 d:o d:o Nerikes län, 10,92 d:o d:o Christianstads län, 11,10 d:o d:o Stora Kopparbergs län, 12,10 d:0o d:0 Upsala län, 12,60 d:o d:o Vestmanlands län, 12,74 d:o d:o Kronobergs län, 13,04 d:o d:o Jönköpings län, . 4,67 d:o d:o Gefleborgs län, 14,15 d:0o d:o Vermlands län, 15,18 d:o d:o Hallands län, 18,22 d:0o d:o Södermanlands län, 23,27 d:o d:o Skaraborgs län, 42,82 d:o d:0o Vesternorr:ands län, 91,02 d:o d:o Jemtlands län, 123,37 d:o d:o Vesterbottens län. Antalet af lifstidsfångar, söledes af samhällets gröfsta förbrytare, har på de sednare tjugö ären ökat sig i en eroväckande tillväxt. Det utgjorde: år 1835... 574, 1840 ... 733, 1845 . . . 1040, 1850 . . . 1400, 1853 ... 1507, samt har såleder på dznna korta tidrymd nära nog tredubblats. Vid jemförelsen emellan folkmängden och de häktaes antal finn; man, att vid slutet af: år 1835 hvar 701:sta 1840 591:sta 1845 52l:sta 1850 660:de 1853 -588:de person i landet varit mot sin vilja friheten beröfvad. Det bar de sednare ären blifvit påstådt och uppmrepadt, att darnamord skulle inom landet begås myc ket oftare än förut, och ett stöd för detta pästående bar hemtats af vågra händelsevis tätt på hvarandra äpträftade dylika brott. Närvarande berättelse vederJägger dock detta pästäende, utvisande att år 1853 endast 11 qvinnor blifvit dömda för barnamord elle: delaktighet deri emot 18 för samma brott året förut dömda. Bland de bäktade förekomma år 1853 äfven 8 män oeh 1 qvinna såsom frivilliga arbetsfångar. Af till döden dömda förbrytare hafva under loppet af är 1853 blifvit benådade 29 och afrättade 11. Bland hela antalet häktade bafva endast 104 fäångar förekommit, bvilka ej kunnat läsa innantill. Fångpredikanternes yttranden i afseende på den moraliska förbättringen har utfallit ungefärligen lika, som under de föregående åren, nemligen att det inom de gamla länsfängelserna är omöjligt att ästadkomma någon sädan förbättring, men att deremot inom eti och annat straff-fångelse förhoppning dertill visat sig under en sednare tid, samt att de nya cellfängelserna fortfarande utöfvat en särdeles fördelaktig verkan i berörda afseende, fastän en sädan förbättring ännu i väsentlig män motverkas af fångars transporterande till undergående af ransakning vi häradsrätterna. Vid cellfängelsesystemets införande fruktade man temligen allmänt, att detsamma skulle utöfva ett skadligt inflytande på fångarnes helsotillständ, isyn nerhet att det lätteligen kunde leda till sinnesrubbningar. Äfven denna farhäga vederlägges af närvarande berättelse, hvaraf inhemtas, att fall af sinnessjukdomar inom häktena under de trenne sednare åren still 1853 allt mera sällan förekommit och sistnämda :år endast uppgätt till 21, med ett dödsfall. kaEnär sammanräknade kostnaden för fångars och ;kronoarbetskarlars underhåll, beklädnad och sängklä der under är 1853 uppgått till Hågot öfver 340,000 rdr bko, utgjorde säledes medelkostnaden för hvarje fånge 9 sk. 1 rst. för dagen och 69 rdr 28 sk. 11 rst. för äret. Den under äret uppkomna inkomst genom fångarnes arbetsförtjenst har utgjort i arbetsfängelSerDA s . s s s 35,539 rdr 33 sk, 9 r. i fästningsfängelserna . . 11,152 9 2 wid kronoarbetskären . . 20,875 4 8 tillsammans :7,566 rdr 47 sk. 7 r. ——— Vecko-uppgifter rörande Riksbanken, afgifna den 23 Mars, Fonden till utlåning för handel och näringar. Vezel-diskonten. Den 16 till d. 23 Mars. WUtestäende, evligt sista rapporten 921,565: 25. —