Svenska Tidningen, som en längre tid, likasom med ett slags skadeglädje, framhållit de många och stora missförhållandena i ehgölska militärförvaltningen, har nu jemväl, af en artikel i veckotidningen Economist, hemtat anledning att vända uppmärksamheten åt den civila förvaltningen och. det dåliga skick hvari denna föregifves befinna sig inom landet med de fria: institutionerna .och den -parlamentariska styrelsen, som framför allt annat är en nagel i-ögat på våra konservativa byråkrater. Härom vilja vi endast i förbigående anmärka, att fordringarne.på hvad som inom den civila förvaltningen i England skall anses vara väl gjordt och förtjena benämningen af dugligt arbete, för visso tager i anspråk ett vida större mått af både kunskaper, skicklighet och talent -än hvad som -här i landet får namn, heder och värdighet af kapacitet, samt att hvad som här antages eller får passera såsom prätt. brav säkert vid. de flesta tillfällen i England -skulle kasseras. Vid sådant förhållande torde det hafva varit försigtigare af Svenska Tidn, att. icke väcka på denna björnp och derigenom söka upphöja den svenska civila embetsmannakåren på bekostnad af den engelska. . Svenska Tidningen borde väl äfven hafva erinrat sig, att då vår af byråkratien organiserade förvaltning hvimlar af en hel legior embetsoch tjenstemän, så har man jemförelsevis dermed i England ett högst ringa antal sådana, i anseende till der förargliga sjelfstyrelsen, som der gör dem. i så många fall öfverflödiga. Om denna sak är det likväl icke nu gagn vår afsigt att vidare orda. Men då iyenska Tidningen framhåller snart sagdt såsom ett bevis -på obskurantism och aristokratiskt öfvermod, att en af Englands liberala tidningar hyser tvifvelsmål att föreskriften om .: examina. såsom --vilkor för antagningen till embetsman :skulle innefatta ett tillfyllestgörande botemedel för den nu öfverklagade uglij moch grundlägga ett -befordringssystem, stödt endast på rättvisa och förtjenst, så vilja vi icke obetingadt biträda denna sats, dels..emedan, erfarenheten obestridligen jäfvar det påstående: att: England och Frankrikey der embetsexatnina saknas, hafva i någon mån mindre dugliga embetsoch : tjenstemän än Preussen; Danmark; Sverge -och Norge, -dert sådana exarhina äro föreskrifna, åldraminst hvad , vårt eget land beträffar, dels derföre att.om än. befordringarne .i.de lägre gradernad ellersde minst maktpåliggande kunna regleras. genom . examina, .och dessas fordringar förslå. för att.der vinna en viss duglighet, så. är ett sådant ändamål likväl icke möjligt att på dettä sätt erna vid befordringar till högre embeten, der man kan vara fullproppad af examenskunskaper och ändå vara en ganska medelrinåtti2, för att icke säga :oduglig; förvaltningsöhef eller ståtsman. Dessutom bör det väl märkas, att det visst icke är demokratien, som här i landet infört examensväsendet för embetsmän, utan öyråkratien under frikets: tiden... Vi.skulle likväl föreställa oss, att de utmärktaste. embetsmän .och största statsmän Sverge haft, t; ex-en-Axel Oxenstjerna, Arvid Horn, Andefs Johan von Höpken, Carl Gustaf Tessit, Samuel. Åkerhjelm (Agriconius), Erik Cindsköld (Lindeman), Michael och Nils Gyldenstolpe (Wexionius), Johan Lilliencrantz (Westerman), Carl Erik Lagerheim (Bergqvist), Gustaf Fr. Wirsn m. fl., ingalunda dertill blifvit qvalificerade genom exarfiha, likasom, med undantag af de tre förstnämda,de öfriga och många flera än de varit s. k. parvenyer med ett simpelt demokratiskt ursprung. Också lärer det väl icke ens nu för tiden fästas särdeles mycket afseende på hvilka examina som blifvit absolverade af de personer som utnämnas till högre embeten med undantag för domare; ja, vi hafva äfven i sednare tider -haft statsråder, som icke tagit några examina alls, eller åtminstone en ganska lindrig sådån, men med hvilka landet varit vida mer belåtet än med andra, som undergått alla möjliga examina. Icke heller kunna vi erkänna att befordringarne här i landet äro mera rättvisa än annorstädes; derföre att man behöfvet en examen för att blifva extra: ordinarie, Nvärefter troligen ingen menniska, om ens den examinerade sjelf, vidare tänker på de vitsord han vunnit. i sina examina, ej heller grundlägger beskaffenheten af dessa någon hans framtida befordran, Vi erkänna likväl att förhållandet är anmnorlunda i Danmark och Nörge, der de examina som afläggas verkligen erfordra ett så beskafadt och betydligt kunskapsmått, att det kommer den som aflagt dessa prof till väsentlig nytta vid hans embetsförvaltning; och Vi skulle således anse ganska nyttigt, att sådana prof stadgades. äfven för embetsmän i Sverge, der det åter är så illa stäldt att man t. ex. kan vinna inträde i statsdepartementerna af konungens kansli samt på den s. k. kanslisidan i rikets kollegier, titan att känna hvarken allmänna lagen eller .de kamerala och administrativa författningarne,. dVv. 8, jemnt upp intet. af hvad man:behöfver veta för sin tjenstgöring i deösa embetsverk. Så länge detta är förhållandet.. oeh . dessutom. befordringsväsendet här är till: den: grad otillfredsställande och beroende af tillfälligheter, rekommendationer; gunst hos chefer eller på hoivet som för närvarande, borde måhända Sv. Tidn. hellre arbeta på att förbättra vår ställning i detta hänseendey. än, att .klandra förhållandena i ett annåt land. derföre att de icke närma sig våra egna, eller att söka sak. .med,.en liberal.engelsk tidning för det den ieke har samma byråkratiska begrepp om rätt till befordringar till statens embeten, som Sv. Tidn., utan äfven i detta hänseende hyser den åsigt att det icke är genom skråeller, examenstyång som man frambringar en Högre duglighet inom förvaltningen, lika litet som genom s. k. mästerprof inom näringslifvet. — — H. M. Könungen-har idag-hållit konselj: — Under den 16 dennes har K. M.. efter R ba et IR NK fö 9 fr