PARIS KHATAEOMBER ). Af ELIE BERTHET. VII. HEMKOMSTEN. Då Philip de Lussan vaknat ur sin svimning fordrade han enträget blifva återfördtill Paris. Förgäfves sökte Abbe de Ila Croix, doktorn och Chavigny bevisa honom den fara hvarför han utsatte sig genom denna brådstörtande resa. Hans beslut var oryggligt, tempelherredoktorn nödgades gifva sitt samtycke, och samma afton lemnade de fyra personerna Meudon uti stormästarens vagn. Vägen tillryggalades under oafbråten tystnad. Vid ankomsten till Paris befallde Abbe de la Croix kusken köra till Lussans boning vid gatan Saint-Germain-PAuxerrois. Hemkommen till sig tackade Philip sina vänner för deras varma deltagande, men ådagalade tydligt sin önskan att vara ensam. Visserligen hade den gamle -abben räknat på ännu ett -enskildt samtal, men då han såg demunge mannens modlösket, insåg han omöjligheten att erhålla det, utän aflägsnade sig med dessa ord: Min son, vi återse hvarandra snart, och säkert skola edra känslor då vara annorlunda! Emellertid skall jag ej glömma vår gudomlige mästares ord: Den som söker han finner, den som klappar, honom varder upplåtet:s Det var ej så lätt för Philip attbefria sig från Chavigny. Denne, nyfiken söm en-tqvinna, önskade ifrigt erfura ämnet för detta hemlighetsfulla samtal, hvilket så: helt och hållet syntes hafva förvirrat hans vän: : I hoppatt erhållå några förklaringar. i detta hänseetide dröjde han till sist; men vidadet första ord han yttrade, förklarade Lussanvatt han-hvars ) 8e A. B. n:o 30—41, 43,44, 46, 47, 49—59, 62—66, 68 och 71—74.