PARIS KHATAEOMBER ).
Af ELIE BERTHET.
VII.
HEMKOMSTEN.
Då Philip de Lussan vaknat ur sin svim-
ning fordrade han enträget blifva återförd- till
Paris. Förgäfves sökte Abbe de Ila Croix,
doktorn och Chavigny bevisa honom den fara
hvarför han utsatte sig genom denna bråd-
störtande resa. Hans beslut var oryggligt, tem-
pelherredoktorn nödgades gifva sitt samtycke,
och samma afton lemnade de fyra personerna
Meudon uti stormästarens vagn.
Vägen tillryggalades under oafbråten tyst-
nad. Vid ankomsten till Paris befallde Abbe
de la Croix kusken köra till Lussans boning
vid gatan Saint-Germain-PAuxerrois. Hem-
kommen till sig tackade Philip sina vänner
för deras varma deltagande, men ådagalade
tydligt sin önskan att vara ensam. Visserli-
gen hade den gamle -abben räknat på ännu
ett -enskildt samtal, men då han såg demunge
mannens modlösket, insåg han omöjligheten att
erhålla det, utän aflägsnade sig med dessa ord:
Min son, vi återse hvarandra snart, och
säkert skola edra känslor då vara annorlun-
da! Emellertid skall jag ej glömma vår gudom-
lige mästares ord: Den som söker han fin-
ner, den som klappar, honom varder upplåtet:s
Det var ej så lätt för Philip attbefria sig
från Chavigny. Denne, nyfiken söm en-tqvinna,
önskade ifrigt erfura ämnet för detta hemlig-
hetsfulla samtal, hvilket så: helt och hållet
syntes hafva förvirrat hans vän: : I hoppatt
erhållå några förklaringar. i detta hänseetide
dröjde han till sist; men vidadet första ord
han yttrade, förklarade Lussanvatt han-hvars
) 8e A. B. n:o 30—41, 43,44, 46, 47, 49—59,
62—66, 68 och 71—74.