ken kunde eller ville besvara hans frågor och
att han skulle vara tacksam om den lille ab-
ben äfven framdeles ville freda :honom ifrån
dem. Chavigny, ovan vid den bäftighet håns
kära Orest denna gång visade, blef stött, och
för första gången.skildes de begge unge män-
nen kallt från hvarandra.
Då Lussan ändtligen blifvit ensam, ordnade
han hastigt sin toilett och skyndade till.che-
valieren, hvilken bebodde en af Maraisqvar-
terets stilla gator. Olyckligtvis var klockan
redan nio på aftonen, och Philip träffade en-
dast en gammal tystlåten, butter betjent som
redan i trettio år varit ihr de Lussans tjenst.
Denne underrättade honom, att som hans
husbonde alltid spisade middag utomhus och
tillbragte natten vid spelbordet, han troligt-
vis ej skulle komma hem förrän på morgo-
nen. Upptagen af sina egna tankar, hade
Philip glömt sin förmente faders gamla vanor,
och blet först mycket nedslagen; men då han
insåg att det ej fanns någon annan utväg,
beslöt han uppskjuta det efterlängtade samtalet
till morgondagen, och återvände lugnad hem.
Han tillbragte en feberfull natt. - Följande
dagen klockan tolf ilade han till Maraisqvar-
teret. -; Oaktadt den långt framskridna tim
man sofvo både husbonde och betjent.
Philip måste afvakta chevalierens uppvaknande
en liten salong, värdig en spelare, hvatest
saker af Högt värde lågo kastade på trasiga,
iråldriga? möbler. Ändtligen hörde han en
forrhosta bakom sig, och snart visade sig hr
de Lussan väl räkad, pudrad och klädd- för
tt gå ut, stödd på sin gamle tjenares arm.
Oaktadt alla försköningsmedel och trägna toi:
ettomsörger påminde hans pergamentsfysio-
romi mycket om en egyptisk mumies. AT
letta ögonblick: hvilade ett moln på Hans
panna; Philip kände chevalieren, han gissade I
genast orsaken till hans sorg. Lyckan hade