invalid af gikt; jag såg genast på den strälande mi-
nen, att nägot inträffat, som gjorde den gamle lyck-
lig, och jag hann också knapptvinenm dörrer, förr än
jag från den innersta gömman af den gamla emman,
i hvilket! gubben vanligen filosoferade; tillropades:
Nå, min vän, buga sig nu vördnadsfullt, ty han
skall veta, att man: förut i dag har haft förnäm
fråmmandex; hvarefter gubben: med: den lifligaste
förnöjelse berättade, att sedan en officer samma dag
på middagen först kommit för att fråga, om statsrå
det Wingård ville: tz emot en gamma! bekänt, som
önskade få göra honom sin visit, och derpå svarats
ja, hade en främling en stund derefter inträdt, som
på det vänligaste helsade den garnle -oeh frågade, om
han vore igenkänd från gamia tider. Främlingen var
furst Menschikoff, som var här med den ryske stor-
fursten Konstantin.,
—
— Grefve Adolf von Rosen. Uti en i Eng-
land nyligen utkommen skrift (Notes fromthe North).
utgörande en resebeskrifoing i Sverge och tillegnad
grefve A. von Rosen, förskommer nedanstådnde bio-
grafiska skildring af nämde vär landsman, hvars stora
förtjenster att mer ä de fleste ha bidragit till jern-
Vägars anläggning i vårt land, ingen med fog lärer
kunna bestrida. Författaren är Blanchard Jerrold.
Grefve Adolf Eugene von Rosen är följd den 31
December 1797 i Malmö, vid hvilken tid hans fader
far landshöfding i länet. Efter att hafva fullbordat
sina studier vid Upsala universitet, gick han i tjenst
vid flottan år 1812 vid krigets utbrott. 1815 blef
han löjtnant och kort iid derefter ingick han i en-
gelsk sjötjenst för att stu lera navigationen under en-
gelska myndigheters befäl. Han gjorda. tjenst på
Iphigenia, som fördes af dåvarande kaptefen Hyde
Parker. Sedan han äterkommit till Serge, utnäm-
des han till adjutant åt riksståthållaren i Norge samt
tjenstgjorde nu åter vid flottan. Dessa tjensiebefatt-
hingar sysselsatte grefven till år 1816; som han ia
såg, att ängan skulle åstaikomms:i en stor förändring
inom flottan, återvände han i sällskap med sia vän
kapten Ericsson, uppfinnaren af skrufsiropeliern och
varmluftmaschinen, till England för att studera ång-
maschinen. Engelska och franska regeringarnes be-
teende mot desse bida män, efter det de användt
många är. på ifriga bemödanden att låta dea nyare
tidens stormakt ingan komma nationalfö svaret till
godo, är lika litet hedrande, som det är allmänt
kändt.
Sedan grefve Rosen i England och Belgien stude-
rat ängmaschinen till år 1828, återvände han till
Sverge för att i sitt fådernesland införa :den mäktiga
rörelsekraft, som han utomlands sett ästadkomma un-
derverk. Han utnämndes till högste styresman för
ängmaschinverkstaden i Motala, tvilken på den tiden
tillhörde staten. Han var derjemte upphsfrvet till
stora arbeten i Nyköping. Dessa makipåliggande
vä sysselsatte. honom till år 1831. Samma år be-
gärde konungea i Grekland af svenska regeringen en
officer, ät hvilken ordnandet af: den grekiska flottan
skulie kunna anförtros. . Detta vigtiga ärende gjorde
grefve Rosens skickiighet på ett lysande sätt känd af
den stora allmänheten. Honom utsäg nemligen koaun-
gen genast och besvarade sin boderkonungs anhällan
med att till Athen afsända den fulländade ångrna-
schinbyggaren och käcke sjömannen; Vid den rykt
bare amiral Miaulis död utnämdes grefve Rosen till
öfverbefälhafvare för grekiska flottan med titel
prefåt maritime och fick sin tjenstgöringsstation vi
arsenalen i Paros. Grefven ifrade här för nägra vig-
tiga förbättringar inom den grekiska fiottan; men då
det tyska partiet, som den tidenvar starkt i Grek-
land, flere gänger gjorde hans bemödanden omintet,
och då han blifvit förvissad om, att de politiska för-
hällandenas dåvarande invecklade tillstånd skulle lägga
hinder i vägen för genomdrifvandet af kans f rbät-
tringsplaner, ingaf han till konungen sin afskedsan-
sökan mot slutet af år 1837.
Han -lemnade dock ej landet utan 211 ersättning för
sina stora tjenster. Han hade vunnit ett utmärkt
grekiskt fruntimmers hand; hennes namn var Euphra-
sina Rigo Rauzalte, och hon härstammade från en
ganska gammal familj, ursprungligen bördig från
Konstantinopel. Omkring tiden för grefrens afresa
från Grekland erbjöd honom hans gamle vän, kapten
Ericsson, i anledning ai fordom visade tjenster, att
taga del i patenträtten till skrufpropellern — Grefven
antog anbudet och anlände äanu en gäng till Eng-
land; hvarest den öfverenskommelsen träffades mellan
honom och kaptenen (de voro nu bolagsmän), att
an skulle befordra uppfinningens izförande i
rankrike, lemnarde åt kaptenen att arbeta för sam-
ma ändamål i England. Historien om den strid, som
de nu hvar på sitt häll började, är nogsami bekant.
Kapten: Ericsson lemnade år 1839 England och for
till Amerika, förbittrad öfver den bebaadling han af
engelska amiralitetet rönt, och melförande. den trö-
sten, att hans uppfinning haile blifvit honom fräckt
fränstulen.
Grefve von Rosen lemnades att på egen hand i
Earopa kämpa mot styrelsers egennytta och enskildes
ogrannlagenhet. . Han arbetade nu på att få patentet
satt i verket i Englacd och lyckades efter fyra års
oaflätliga mödor förmå amiralitetet att på fregatten
vAmphion försöka hjelp-skruf-propellera (med hela
maschireriet under vattengången). Grefven lyckades
åfven öivertala de franska myndigheiena att, på Po-
mona, försöka hans propeller. På bäca dessa fartyg
afiopp försöket tillfredsställande; och frän den tiden
hafva de båda länderna täflat med hvarandra att ut-
sträcka tillämpuingen af denna id till hyarje fartyg,
som håller sjön: — och likväl har ånda till denna
dag icke det ringaste erkännande af grefvens mödor,
Kika litet som af kapten Ericssons, lemnats hvarken
af Frankrike eller England. I denna bok bör ej nam-
net August Holm (hvilken herre bistod grefven i hans
strid) förbigås.
Sedan denna sak blifsit lyckligen genomdrifven,
började grefven rikta sin verksamhet på ait få jern-
vägar införda i sitt fädernesland. Under åtta länga
mödodryga år kämpande med stora svårigheter, upp-
muntrad af ganska få vänner, bestormad af outtrött-
liga fiender, har grefven sträfvat för att kullkasta å
sina landsmäns fördomar: det är först under de sista j.
få månaderna, som han ändtligen blifvit herre öfver
alla sina svårigheter.
I detta ofullständiga utkast af grefvens lefnadsbana
tror jag mig hafva ålagalagt sakförhållanden, som.
skola göra hans namn kärt för engelske läsare. Hos
hans kraftiga vilja stå vi i högsta förbindelse för de
ädla skruf-krigsskepp, hvilka bevaka våra kuster och
göra oss fruktansvärda: men, säsom jag redan yttrat,
ännu intill detta ögonblick förblifva dessa bans för-
tjenster oerkända af den engelska styrelsen.
Med anmärkningen om detta betydelsefulla förhäl-
lande — detta tillägg i förteckningen på desse tje-
nare af högt värde, hvilka blifvit otacksamt försum-
made af regeringar, som dragit fördel af deras tjen-
ster, slutar jag min tillegnan.
uy AA mp