ken väsentligt kunnat bispringa mig, spårlöst
försvunnit, vill jag uppröra himmel och jord
för att återfinna min olyckliga Therese.
SFAbben syntes gerna vilja gifva efter, men
fruktan för ett recidiv återhöll honom ännu.
Han vände sig till doktorn och samtalade nå-
gra ögonblick sakta med honom. Denne gick
att ännu en gång känna på Philips puls och
gjorde derefter stormästaren reda för resulta-
tet af sin undersökning.
Må ske då! utropade abbe de la Croix
med en tillfredsställelse, som han förgäfves
sökte dölja. Vår värde broder försäkrar mig
att ni, tack vare er kraftfulla natur, utan fara
kan lemna detta hus; jag återskänker er der-
före friheten, äfvensom åt er vän, en för-
träfflig ung man, fastän något lättsinnig,
tillade han, kastande en välvillig blick på
Chavigny. Men då ni har krafter att åter-
vända till Paris bör ni äfven ega nog styrka
att afhöra de meddelanden, hvilka jag så
länge afvaktat ett gynnsamt tillfälle för att
gifva er.o
Jag är beredd att höra er i detta ögon-
bliek, herr abbe,, svarade Philip, men för
att förkorta vårt samtal vill jag på förhand
säga er, min far, det jag, i fall de medde-
landen ni ämnar gifva mig stå i förening med
det hemliga samfund hvars öfverhufvud ni är,
när som helst är färdig att uppfylla de er-
forderliga formaliteterna. . ..
Jag ber er, min son, tala ej så der lätt-
sinnigt om saker ni icke känners, afbröt ab-
bån strängt. Oaktadt ert mod skola edra
inelfvor darra och ert hjerta vara nära att
brista då min hand rycker bort bindeln som
för närvarande betäcker edra ögon... Nå väl,
min son, uppenbarelsens timma är slagen! . .
Och j, mina bröder, tillade han vändande
sig till Chavigny och doktorn, lemnen oss
och ordnen allt till vår afresa.