ken väsentligt kunnat bispringa mig, spårlöst försvunnit, vill jag uppröra himmel och jord för att återfinna min olyckliga Therese. SFAbben syntes gerna vilja gifva efter, men fruktan för ett recidiv återhöll honom ännu. Han vände sig till doktorn och samtalade några ögonblick sakta med honom. Denne gick att ännu en gång känna på Philips puls och gjorde derefter stormästaren reda för resultatet af sin undersökning. Må ske då! utropade abbe de la Croix med en tillfredsställelse, som han förgäfves sökte dölja. Vår värde broder försäkrar mig att ni, tack vare er kraftfulla natur, utan fara kan lemna detta hus; jag återskänker er derföre friheten, äfvensom åt er vän, en förträfflig ung man, fastän något lättsinnig, tillade han, kastande en välvillig blick på Chavigny. Men då ni har krafter att återvända till Paris bör ni äfven ega nog styrka att afhöra de meddelanden, hvilka jag så länge afvaktat ett gynnsamt tillfälle för att gifva er.o Jag är beredd att höra er i detta ögonbliek, herr abbe,, svarade Philip, men för att förkorta vårt samtal vill jag på förhand säga er, min far, det jag, i fall de meddelanden ni ämnar gifva mig stå i förening med det hemliga samfund hvars öfverhufvud ni är, när som helst är färdig att uppfylla de erforderliga formaliteterna. . .. Jag ber er, min son, tala ej så der lättsinnigt om saker ni icke känners, afbröt abbån strängt. Oaktadt ert mod skola edra inelfvor darra och ert hjerta vara nära att brista då min hand rycker bort bindeln som för närvarande betäcker edra ögon... Nå väl, min son, uppenbarelsens timma är slagen! . . Och j, mina bröder, tillade han vändande sig till Chavigny och doktorn, lemnen oss och ordnen allt till vår afresa.