baron De Geer särskildt för hvarje del elle
sektion prgi alla sådana kostnader 801
äro beroende af lokalen, för den händelse a
icke hela linien skulle blifva antagen. Di
visar sig deraf att den norra delen af Westei
Billingslinien, som man kunde kalla Marie
stadslinien, blir omkring 8700 alnar läng
äa den af baron De Geer föreslagna, men blo
omkring 7900 alnar kortare än den genast
och på dea af honom upprättade generalkai
tan såsom alternativ utprickade linien fört
Ullervad, hvilken baron De Geer redan för
vid sin granskning af hr Tottieslinie förorda
Den förkorining af banan, som genom dett
alternativ skulle vinnas, utgör enligt baro
De Geers uppgift 800 a:nar, och då banan p
denna genväg dessutom kommit länets huf
vudort och en hamn vid Wenern 54:dels ro
närmare, så att afståndet blott blifvit 1, mil
skulle det hafva varit af intresse att kunn
jemföra kostnadsberäkningen öfver denna ge
nare linie med den nu föreslagna. Såson
skäl för denna afvikelse anföres att om ba
nan lades vester om Ymsen, måste Tidan
aflopp vid Kottiholmen nära Ullervad upp
sprängas, till förekommande af den öfversväm
ning som nu understundom ezer rum öfve
hela det lågt belägna fältet mellan Utby oci
Timmersdala; men då det arbete, som för dette
ändamål åren 1843—1846 utfördes och son
medfört ganska goda verkningar, blott kostad
omkring 8000 rdr bko, synes det troligt attjord
egarne skulle vara benägna att sjelfve föranstalt:
om den då upptagna afioppskanalens utvidgan
de, hvarför kostnaderna dessutom knappt kunne
antagas blifva så betydliga att de ensamme
kunna föranledt den afvikelse från den ge-
naste linien, som här blifvit föreslagen. De
må snarare antagas att man velat föra banar
å större afstånd från segellederna; men med
åetsamma som man aflägsnat den från We-
nerns kuster, har man närmat densamma til
Göta kanal, så att den omkring 11, mil kar
sägas löpa i jembredd med denna förträffliga
kommunikationslinie.
Hvad i öfrigt den s. k. Vestra Billingsli-
nien angår, så kan man visserligen medgifva
att den, med afseende på länets enskilda in-
tressen, kunde hafva mycket som talar
till dess fördel. Den skulle till största de-
len komma att gå nära nog utefter länets
medellinie eller midt emellan Wettern och
Wenern, och de outtömliga lager af sandsten,
alunschiffer och kalk, som den på en sträcka
af fyra mil skulle beröra, och hvilka så
väl för jordbruket som för byggnader och
flera tekniska behof äro af en betydlig vigt,
skulle derigenom komma till en vidsträck-
tare användning. Men dessa fördelar mot-
vägas till en betydlig mån redan deraf att
fortsättningen af denna linie genom Elfs-
borgs län skulle framstryka öfver en trakt,
som bhörer till de ofruktbaraste och fattigaste
som åtminstone den södra hälften af Sverge
har att framvisa, och hvilken dessutom äfven
för sjelfva jernban-anläggningen är ganska
ofördelaktig. Då dertill kommer, att den nu
sednast utstakade linien ej blott är betydligt
kortare, utan ock möter ojemförligt mindre
lokala svårigheter, och dessutom går genom
def fruktbaraste och folkrikaste delen af lä-
net, kunna vi så mycket mindre föreställa
oss att någon betydligare afvikelse från denna
linie, sedan dess företräden blifvit fullständigt
kända, kan komma i fråga, som länets höfding
redan inför den förra jernvägskomitn yrkade
att en linie öfver Mariestad och Skara måtte
föredragas - framför den af grefve von Rosen
föreslagna öfver Sköfde och Falköping, och
K. M:t den 31 Mars 1833, vid beviljandet af
understöd för undersökningar och plans upp-
görande för en fortsättning af Köpingsbanan
genom Skaraborgs län ifrån Svartå, lemnat
den föreskrift att banan skulle dragas vester
om Billingen i så rak sträckning för vägens
fortsättning åt Göteborg som omständigheterna
medgåfve hvilket yttrande sedan genom kongl.
propositionen till Rikets Ständer åtminstone
så till vida blifvit bekräftadt att anslag be-
gärdes för en linie vester om Billingen.
gåDet skäl som för den ifrågavarande jern-
anans krökning åt Falköping blifvit anfördt,
att man derigenom skulle underlätta dess för-
bindande med en blifvande bana från Malmö
till Jönköping, synes oss, så länge en sådan
förbindningslinie endast är en id som icke va-
rit föremål för någon statsmakternas öfver-
läggning, ännu mindre blifvit fastställd genom
något beslut, med ett ord är ett uppkastadt
örslag som står i vida fältet och är förbehål-
et en aflägsen och oviss framtid, för ingen del
örtjena detafseende som man dervid synes vilja
ästa, emedan man med samma skäl skulle
kunna yrka på en krökning åt motsatt håll
eller åt Wenersborg, och om en sådan an-
läggning en gång kominer till utförande, sedan
andets odling hunnit längre framskrida och då
större kapitaler äro att tillgå, skall den vunna
minskningen i kostnaden derför icke motsvara
len tillökning uti anläggnings-, underhålls-
ch driftkostnad samt den tidsförlust som huf-
rudbanan under tiden komme att vidkännas.
Jet är icke för de provinsers skull, genom
wvilka banan kommer att framstryka, som
len förevarande jernbanan anlägges, utan det
ir för att öppna en lätt och obehindrad kom-
nunikation mellan Öster- och Vesterhafvet,
mellan rikets bufvudstad och alla de orter
om dermed stå i närmare gemenskap samt
less förnämsta stapelplats vid Vesterhafvet;
och de orter som ej ha den förmånen att ligga
rid den för hufvudändamålet lämpligaste li-
lien måste derföre finna sig i sitt öde.
Det kan slutligen anmärkas såsom en stor
ördel för den nu pågående jernvägsanlägg-
ingen, att naturen försett så väl Westergöt-
and som Nerike med flera vidsträckta flötser