baron De Geer särskildt för hvarje del elle sektion prgi alla sådana kostnader 801 äro beroende af lokalen, för den händelse a icke hela linien skulle blifva antagen. Di visar sig deraf att den norra delen af Westei Billingslinien, som man kunde kalla Marie stadslinien, blir omkring 8700 alnar läng äa den af baron De Geer föreslagna, men blo omkring 7900 alnar kortare än den genast och på dea af honom upprättade generalkai tan såsom alternativ utprickade linien fört Ullervad, hvilken baron De Geer redan för vid sin granskning af hr Tottieslinie förorda Den förkorining af banan, som genom dett alternativ skulle vinnas, utgör enligt baro De Geers uppgift 800 a:nar, och då banan p denna genväg dessutom kommit länets huf vudort och en hamn vid Wenern 54:dels ro närmare, så att afståndet blott blifvit 1, mil skulle det hafva varit af intresse att kunn jemföra kostnadsberäkningen öfver denna ge nare linie med den nu föreslagna. Såson skäl för denna afvikelse anföres att om ba nan lades vester om Ymsen, måste Tidan aflopp vid Kottiholmen nära Ullervad upp sprängas, till förekommande af den öfversväm ning som nu understundom ezer rum öfve hela det lågt belägna fältet mellan Utby oci Timmersdala; men då det arbete, som för dette ändamål åren 1843—1846 utfördes och son medfört ganska goda verkningar, blott kostad omkring 8000 rdr bko, synes det troligt attjord egarne skulle vara benägna att sjelfve föranstalt: om den då upptagna afioppskanalens utvidgan de, hvarför kostnaderna dessutom knappt kunne antagas blifva så betydliga att de ensamme kunna föranledt den afvikelse från den genaste linien, som här blifvit föreslagen. De må snarare antagas att man velat föra banar å större afstånd från segellederna; men med åetsamma som man aflägsnat den från Wenerns kuster, har man närmat densamma til Göta kanal, så att den omkring 11, mil kar sägas löpa i jembredd med denna förträffliga kommunikationslinie. Hvad i öfrigt den s. k. Vestra Billingslinien angår, så kan man visserligen medgifva att den, med afseende på länets enskilda intressen, kunde hafva mycket som talar till dess fördel. Den skulle till största delen komma att gå nära nog utefter länets medellinie eller midt emellan Wettern och Wenern, och de outtömliga lager af sandsten, alunschiffer och kalk, som den på en sträcka af fyra mil skulle beröra, och hvilka så väl för jordbruket som för byggnader och flera tekniska behof äro af en betydlig vigt, skulle derigenom komma till en vidsträcktare användning. Men dessa fördelar motvägas till en betydlig mån redan deraf att fortsättningen af denna linie genom Elfsborgs län skulle framstryka öfver en trakt, som bhörer till de ofruktbaraste och fattigaste som åtminstone den södra hälften af Sverge har att framvisa, och hvilken dessutom äfven för sjelfva jernban-anläggningen är ganska ofördelaktig. Då dertill kommer, att den nu sednast utstakade linien ej blott är betydligt kortare, utan ock möter ojemförligt mindre lokala svårigheter, och dessutom går genom def fruktbaraste och folkrikaste delen af länet, kunna vi så mycket mindre föreställa oss att någon betydligare afvikelse från denna linie, sedan dess företräden blifvit fullständigt kända, kan komma i fråga, som länets höfding redan inför den förra jernvägskomitn yrkade att en linie öfver Mariestad och Skara måtte föredragas framför den af grefve von Rosen föreslagna öfver Sköfde och Falköping, och K. M:t den 31 Mars 1833, vid beviljandet af understöd för undersökningar och plans uppgörande för en fortsättning af Köpingsbanan genom Skaraborgs län ifrån Svartå, lemnat den föreskrift att banan skulle dragas vester om Billingen i så rak sträckning för vägens fortsättning åt Göteborg som omständigheterna medgåfve hvilket yttrande sedan genom kongl. propositionen till Rikets Ständer åtminstone så till vida blifvit bekräftadt att anslag begärdes för en linie vester om Billingen. gåDet skäl som för den ifrågavarande jernanans krökning åt Falköping blifvit anfördt, att man derigenom skulle underlätta dess förbindande med en blifvande bana från Malmö till Jönköping, synes oss, så länge en sådan förbindningslinie endast är en id som icke varit föremål för någon statsmakternas öfverläggning, ännu mindre blifvit fastställd genom något beslut, med ett ord är ett uppkastadt örslag som står i vida fältet och är förbehålet en aflägsen och oviss framtid, för ingen del örtjena detafseende som man dervid synes vilja ästa, emedan man med samma skäl skulle kunna yrka på en krökning åt motsatt håll eller åt Wenersborg, och om en sådan anläggning en gång kominer till utförande, sedan andets odling hunnit längre framskrida och då större kapitaler äro att tillgå, skall den vunna minskningen i kostnaden derför icke motsvara len tillökning uti anläggnings-, underhållsch driftkostnad samt den tidsförlust som hufrudbanan under tiden komme att vidkännas. Jet är icke för de provinsers skull, genom wvilka banan kommer att framstryka, som len förevarande jernbanan anlägges, utan det ir för att öppna en lätt och obehindrad komnunikation mellan Österoch Vesterhafvet, mellan rikets bufvudstad och alla de orter om dermed stå i närmare gemenskap samt less förnämsta stapelplats vid Vesterhafvet; och de orter som ej ha den förmånen att ligga rid den för hufvudändamålet lämpligaste lilien måste derföre finna sig i sitt öde. Det kan slutligen anmärkas såsom en stor ördel för den nu pågående jernvägsanläggingen, att naturen försett så väl Westergötand som Nerike med flera vidsträckta flötser