konungamaktens förmenade prerogativ i detta :!
hänseende. Svenska Tidningen yttrar sigl.
omöjligen kunna undertrycka den förmodan, l.
att någon fruktan för Storthing och press, (d.1.
v. s. något afseende fästadt på den lagstif-
tande makten och den allmänna opinionen)
som man någongång trott sig märka hos nor-
ska regeringen, här nedtystat både logik och
statsskäl (d. v. s. det guvernementala makt-
begäret och devouementet för konungamak-
ten). För vår del skulle vi tro, att departe-
mentets åtgörande riktigast karakteriseras, om
man säger, att det handlat diplomatiskt, att
det funnit tiden vara mindre lämplig för ut-
agerande af dylika frågor som den närva-
rahde, och att det derföre sökt åstadkomma
ett status quo, genom att gifva efter i reali-
teten, på samma gång det genom en längre
deduktion sökte hålla frågan öppen och re-
servera sig mot de kons qvenser, som skulle
kunna dragas ur en dylik sanktion från den
verkställande maktens sida.
Slutligen meddelar Sv. Tidn. ett stycke ur
Christianiaposten rörande sammansättningen
af Storthingets komitå för utarbetande af en
ny rättegångsordning, grundad på juryinstitu-
tionen, och den egna äfven af oss förut vid-
rörda omständigheten, att blott en af denna
komitås ledamöter är en bestämd anhängare
af juryväsendet, hvaremot de fyra andra iaf-
seende derpå yttrat större eller mindre be-
tänklighet. I stället för att uppskatta det
stora bevis af aktning och förtroende som
Storthingets majoritet genom sitt val visade
dessa män och erkänna, att Stortbinget visat
sig önska att få frågan allsidigt och från
grunden undersökt, finner Sv. T. detta endast
löjligt och framställer, genom sitt sätt att här
citera och kursivera, saken så som skulle fler-
talet af komitens ledamöter hyst betänklighe-
ter om rättmätigheten af komitens nedsättan-
de, hvilket man så väl af deras yttranden i
Storthinget som af deras enhälligt fattade be-
slut om fortsättandet af komitns arbeten fin-
ner icke vara fallet.
Svenska Tidningen yttrar slutligen den för-
hoppningen, att den genom detta sitt förnyade
utfall mot Storthinget, sin utgjutelse mot nor-
ska justitiedepartementet och Morgenbladet
samt sin citation ur Christianiaposten på samma
gång äfven torde ha besvarat det mesta, af
hvad Aftonbladet i sin lördagsartikel innehål-
ler. Vi beklaga, att vi måste störa denna il-
lusion; vi kunna nemligen ej finna annat än
att Sv. T., långt ifrån att ha besvarat det mesta
af våra anmärkningar, icke till besvarande,
än mindre till vederläggning, upptagit någon
enda af hufvudpunkterna i vår framställning.
Vi sökte i nämde artikel visa, och anhålla
att ytterligare få fästa Svenska Tidningens upp-
märksamhet på det oriktiga uti, att med an-
ledning af en statsrättlig tvistefråga, med så
mycken förbittring rusa fram mot den ena af
de norska statsmakterna samt tillåta sig de
mest närgående personliga angrepp mot stor-
thingskomitens ledamöter, för det att dessa
fullgjort hvad de ansett vara sin oeftergifliga
pligt. Som stöd för denna åsigt anförde vi
att så väl storthinget som komitån icke sak-
nat goda grunder för sina beteenden. och fä-
stade oss a) vid Norges egendomliga ställ-
ning i afseende på lagstiftning, i det national-
representationen är den högsta lagstiftande :-ak-
ten, emot hvilken regeringen saknar ett af-
görande veto, hvaraf följer att lagars utarbe-
tande här icke kan betraktas såsom en blott
och bart administrativ angelägenhet som re-
geringen kan handhafva efter behag; 5) vid
den omständigheten att den rätt, som grund-.
lagens anda och hela ställningen i detta hän-
seende synas lemna storthinget, varit erkänd
genom de kongl. approbationer som blifvit
gifna åt storthingets föregående beslut i denna
syftning, och att dessa approbationer, om nå-
got afseende i detta hänseende på dem skall
fästas, innebära mera ett prejudikat för stor-
thingets rätt att nedsätta och utvälja dylika
komiteer, än för konungens rätt att vägra de-
ras nedsättande; och c) vid det beteende från
regeringens sida (den synbara ovilja den hade
visat att efterkomma storthingets önskan att
den skulle låta utarbeta förslag till ny rätte-
gångsordning) som närmast framkallat det ifrå-
gavarande beslutet från storthingets sida, Slut-
ligen sökte vi ådagalägga att komitens ledamöter
icke hade någon rätt eller kunde tilltro sig att
afgöra, på hvilkendera sidan rätten var, utan
måste öfverlåta detta åt ett framtida afgöran-
de och för närvarande endast fullgöra det
uppdrag de erhållit af den högsta lagstiftande
myndigheten i Norge.
Ingen af dessa omständigheter har Sv. T.
velat fästa sig vid, utan anser det tillräck-
ligt att ånyo upprepa sina beskyllningar och
förebråelser mot norska Storthinget. För vår
del ha vi endast velat ådagalägga det i hög
grad opassande i dylika angrepp mot den ena
af statsmakterna i brödrariket, utan att till-
tro oss att kunna afgöra sjelfva rättsfrågan.
Då Svenska Tidningen hoppas, att den rättän-
kande norska allmänheten skall dels ogilla,
deis le åt Storthingets beteende, så synes, att
dömma af pressens yttranden, detta ingalunda
bli fallet; det vissa är, att alla-tänkandenorr-
män, den norska regeringens ledamöter: icke
ens undantagna, skola: med ogillande och
harm se de utgjutelser mot norska: Storthin-
get och Norges statsskick, hvartill Sv. T. af
denna fråga tagit sig anledning samt att detta
ogillande delas af den stora majoritet af sven-
ska allmänheten, som icke:hyser någon hem-
lig illvilja mot Norges demokratiska: institu-
tioner och dess fria politiska och nationella
utveckling.
MEET EA TETEROSETT