PE VET ENIFIUPE EIS MR ET AGRRAYBAR
visat sig, försvårades. Natten tillbragte H. M. utan
sömn, men behagade följande dåg, den 10, åter be-
gifva sig till samma exercishus, för att mönstra lif
gardes Preobraschenska och Semenofska reservrege-
I mentenas marschfärdiga bataljoner samt manskapet
af lifgardes sappörreservhalfbataljonen. Från denna
dag begynte alla sjukdomsanfall blifva svårare. Kej-
saren lemnade ej mera sina rum. Den 11 ämnade
han ännu bevista gudstjensten, men saknade dertill
krafter och intog sängen, Om aftonen visade det sig
tydligt att sjukdomen var af svår beskaffenhet och de
lifsfarliga symptomerna begynte utveckla sig med
otrolig hastighet. Oaktadt sitt sjukdomstillstånd upp-
hörde kejsaren likväl ej att handlägga riksärendena
och beslöt, på läkarnes yrkande, först den 12 att
uppdraga dessa göromål åt tronföljaren,
När det ej mera var något tvifvel om den förhan-
denvarande faran, beslöt H. M. Kejsarinnan, under-
tryckande sitt hjertas smärta, at. föreslå sin höga
make att taga den Heliga Nattvarden. — Kejsaren
hade den första veckan i fastan begynnt bereda sig och
från mändagen intill torsdagen ständigt öfvervarit!
gudstjensten, men yttrat, under ofta upprepad kla-
gan öfver sitt svaga helsotillstånd, tvifvel, huruvida
han egde nog krafter att uppfylla denna kristna pligt.
Oaktadt detta svaghetstillstånd hade han likväl ej en
enda gäng satt sig under gudstjensten, ehuru proto-
presvitern Baschanoff sökt öfvertala honom dertill. :
Kejsarinnan begagnade nu tillfället. Om du, ytt-
rade hon, ej kunnat sluta den påbegynta fastan och
taga den Heliga Nattvarden under den första veckan,
så önskar du mähända göra det nu? Ehuru ditt
helsotillstånd alldeles icke är så farligt, finnas dock
sä många exempel derpå, att Gud, efter Hans He-
liga Nattvards begående, sänder den lidande lätt- i:
nad. — Nej, jag kan icke skrida till begåendet af
en så hög akt, medan jag är sängliggande och oklädd.
Jag skall heldre vänta till dess jag kan få krafter
att göra det på ett tilbörligt sätts. — Kejsarinnan
tystnade. Snart såg han tårar i hennes ögon. Du
gråter?, — Nej, det härrör endast af snufya,. —
Efter nägra minuter begynte kejsarinnan att sagta!
läsa Fader vår. Du läser en bön? Hvyarföre? Jag
1 beder för ditt tillfrisknande,. Sväfvar mitt If dåi
fara? .... — Nej... Hennes majestät egde ej
styrka att lemna ett bestämdt svar. Du är mycket
upprörd; du är trött ; gå och lugna dig. Kejsarin-
nan lemnade rummet. 5;
Omkring kl. 3 på natten frågade Kejsaren oktor I
Mandt: Säg mig upprigtigt af hvad beskaffenhet är
min sjukdom? Ni vet att jag äfven förut städse be j
fallt eder att i tid förberdda mig i händelse jag in-!:
sjuknar svärt, på det jag ej mä underlåta att upp-
fylla mina pligter såsom kristen.. — Jag kän ej 1
dölja inför Eders Maj:t att eder sjukdom håller på:
att blifva a!lvarsam; er högra lunga är angripen. — li
Ni vill dermed säga att den hotas af paralysi? —J:
I händels2 sjukdomen ej gifver vika för våra an- !l
strängningar, sä kan det visserligen inträffa; men i
detta är ännu ej fallet, och vi hafva ej förlorat hop- i (
pet om edert tilifrisknande.. — Jaså, nu känner jag t
min belägenhet; nu vet jaz hvad jag bör göra.s — !s
Sedan Kejsaren låtit doktorn afträda, kallade han jt
tronföljaren och meddelade honom lugnt sitt hopplösa c
tillstånd i det han yttrade: Jag hoppas att du znnu sg
ingenting sagt och ej heller säger något ät din kära
moder; låt tillkalla en biktfader. — Protopresvitern ji
Baschanoff Var redan på slottet. Kejsarinnan in.441- !
de. Då biktfadren begynte uppläsa de böner som fö-;s
regå bikten, välsignade Hans Maj:t kejsarinnan och I
z
f
S
:
S
f
L
tronföljaren, som knäböjde invid hans sjukläger.
Derpå lemnade desse rummet.
Efter slatad bikt gjorde Kejsaren korstecknet och
yttrade: Jag beder Herren att Han måtte taga mig
i Sitt sköte.n
Den Hel. Nattvarden, hvilken cerenioui enligt H.
M:ts önskan förrättades uti Kejsarinnans och tronföl-
jarens närvaro, begick Kejsaren under fullkomlig sin-
nesnärvaro och ådagalade dervid en varm andakt och
ett ovanligt lugn. Bönen: Jag tror på Dig, Herre, ls
och biktar,, uppläste hin frän början till slut med i
temligen stadig röst. Härpä tillkallade han tronföl-k
jarens gemål, störfursten Konstantin Nikolajevitsch,
storfurstinnorna Alexandra Josefowna, Maria Nikola- ri
jewna, Helena Pawlowna och sina barnabarn, hvilka t
tillbragt hela natten utan sömn i de angränsande ji!
rummen; med fasihet tillkännagaf han för dem sin 1
nöra förestöende död, tog afsked af alla, välsignade
alla. De af honom under dessa högtidliga ögonblick I c
yttrade ord skola städse förblifva i preglade i den 11
höga faderlösa familjens medlemmars hjertan. —lv
Kejsarinnan utropade: Min Gud! hvarföre får jag ej r
dö med dig!s — Du mäste lefva för dem. —Jh
Vänd till tronföljaren yttrade Kejsaren: Du vet att 1
alla mina omsorger, alla mina ansträngningar åsyftat Is
Rysslands väl; jag önskade också att så fortfara, för )t
att ät dig lemna ett välordnadt rike, tryggadt mot f
yttre oro, fullkomligt lugnt och lyckligt; men du ser 1
på hvilken tid och under hurudana förhällanden jag ,
dör. Gud tyckes så hafva velat. Det blir tungt för c
dg., — Badande i tärar, svarade tronföljaren: Om
det är bestämdt för mig, att jag skall förlora dig, så
är jag dock öfvertygad derom att du äfven der ofvan
hos Honom skall mana godt för Ryssland och för oss
alla samt bedja Honom förläna mig Sitt heliga bi-s
ständ att bära den tunga börda Han pålägger mig. 1
— Ja, jag har alltid bedt till Honom för Rysslaad I g
och för er alla. Jag skall — — — jag skall äfven -
bedja der. Ni åter — yttrade han, vänd till den
hans sjukläger omgifvande höga familjen och blic- g
kande på Kejsarinnan — förblifven alltid såsom hit-
intills, nära förenade uti familjekärlekens trogna för- v
bund. C
Härefter tillkallade Kejsaren ministern för kejserl. Ir
bofvet grefve Adlerberg, grefve Orloff och krigsmi- If
nistern farst Dolgorukoff, och uti rörande ordalag I n
tackade han dem för deras trogna tjönst, för deras I1b
bepröfvade tillgifvenhet, anförtrodde dem åt tronföl- Id
jaren, välsignade dem och tog afsked af dem. ):
Derpå utdelade han, vänd till tronföljaren och a
grefve Adlerberg, de sista befallningarae rörande sin In
likbegängelse. Han förordnade sjelf i hvilken saljt
hans jordiska qvariefvor skulle utställas i nedra vå-jd
ningen af vinterpalatset och bestämde stället för sia ln
graf i Petropawlowska katedralen, befallde att jord-js
fästningen skulle ske med så liten lyx som möjligt, h
utan någon praktfull katafalk, utan alla storartade s
prydnader i sorgesalen och i kyrkan, på det onödiga Ir
omkostnader. mätte undvikas. Slutligen lät han till- Åh
kalla sin nirmaste betjening, tackade dem, sade dem
sitt farväl och välsignade dem. 1
Den döende kejsären egde ännu sitt fulla medve- js
tande, då biktfadren begynte uppläsa hvilobönen, och r
upprepade efter honom bönerna, med lugn, ehuru re- In
dan svag röst. Snart tystnade likväl hans stämma. r
Han vinkade biktfadren till sig, tryckte hans hand, i
kysste det öfver hans bröst nedhängande korset, och t
då han icke mera egde styrka att uttala ett enda ord,
gjorde han medhanden och ögonen ett tecken mot
kejsarinnån och trönföljaren, liksom ville han uppmana I
dem att bedja för honom. Intill sista ögonblick:t af
sitt lif Qvarhöll han kejsarinnans och tronföljarens
händer uti sina och tryckte dem hårdt.
Tjugu minuter efter kl. 12 middagstiden hade kej-
saren upphört att lefva, han som under en tidrymd
af nära trettio är utgjort ryska tronens prydnad, städse
i högsta grad beherrskad af känslan för sin höga
pligt samt outtröttligt och med fullkomlig sjelfförsa-
kelse arbetande för fosterlandets väl.
KINA.
Öfver Hongkong har man nu några närmare s
underrättelser om tillståndet 1 Canton. Detl!
bekräftar sig att insurgenterna vunnit bety-
dande fördelar, och att de kejserliga kommit
till korta uti. en vid ankarplatsen vid Wham-
poa lefvererad formlig sjödrasbning. Iasur- 1i
genterna beherrska floden nästan fullständigt !
och begagna denna omständighet att afskära
Canton all tillförsel samt förbereda på dettal!
gatt ett anfall nå gialfvua atadan Vid minföle