förklarat sina vigtigaste intressen fordra att bekämpa,
emedan, eöligt dess öfvertygelse, tuseatals jordbru-
kare skulle falla offer för en sädan reform.
En fråga som rönt denna sällsporda behandling
torde omsorgsfullt böra skårskådas, och det kan då
vara skäl att se till, att icke jordbrukaren må öfver-
raskas af en i ofid ifrågasatt och af inga tvingande
omständigheter framkallad reforz, så mycket mera
som, om också hittills, å ena sidan, så öfverraskadae
förmåner blifvit honom å? svenska folketsrepresen-
tanter beredda, han likväl äå andra sidan mera sällan
beböft beväpna sig emot idber, fieniliga emot. hans
iatressen. Det kan vara skäl att se till, om icke
den majoritet, hvilken trädt i dagen med den nya
grundsatsen för stängselbesväret, möjligen derati visat
sig mere spekwativ än praktisk.
Den grandssts må alltförvål synas rättvis, att hvar
och en bör taga värd om sina kreatur, så att de icke
ofreda grannens egor; men:hafra då aiia godå grund-
satser, utan undantag, visat sig ofelbara i tillärägnin-
gen, eller ens tillämpliga: under alla förhållanden?
Visst icke! — och min öfvertygelse är, att denana sf
några få reformatörer så ifrigt frambållna grundsats
skall, vid tillämpning å våra förbällanden, visa sig
opraktisk, på grund af den våda den innebär för den
mindre jordbrukarens bestånd.
Må man invända att ida; hemtad ifrån utlandet
och der utan olägenhet genomförd, har bestämd er-
farenhet för sig, så måste jag ock, med sv. nska för-
hällanden för ögonen, protestera emot ett sådant be-
visningssätt, och jag är af den orubbliga öfvertygelse
att den låga ståndpunkt på hvilken Sverges jordbruk
för närvarande sig i allmänket befinner, är, jemte lo-
kala omständigheter, det kraftigaste hindret emet en
nya grandsatsens genomförande.
Må man svara att i utlandet grundsatsen redan fun-
nits före jordbrukets allmännare utveckling i en mera
rationel riktning, och att förhållandena bafva ge-
staltat sig omkring denna grundsats; så bevisar detta
dock intet för grundsatsens tillämplighet på vära för-
hålianden, hvilka hafva utbildat sig omkring en helt
annan — en längt billigare — princip.
Läåtom oss lyssna till hvad landtbruksakademiens
vördnadsvärde och upplyste ordförande yttrat vid 3:e
allmänna landtbruksmötet i Norrköping, der denna
fråga förevar. Han uilät sig sålunda: Dessa för-
ändringar skulle omstörta det förhållande som ifrån
hedenhös varit gällande, nemligen att hvar och en
som eger något skall vårda sig derom.s Nu vill man
stadga den motsatta regeln, att den som eger nägot
icke behöfver värda sig derom, utan det är den som
icke eger något, som skall vårda hans egendom. Vi-
dare: Dei första grunden för eganderätt var, attden,
som ville för sig enskildt förbehålla någon viss plats,
gaf tillkänna denna sin afsigt genom att kringgärda
platsen.: Derefter kom en annan och inhägnade plat-
sena näst bredvid. Den första fick då anledning att
säga: du har nytta af min stängsel; var god och
deltag till hälfteå deruti.s Deraf uppkom vår au
gällanderlagstiftning, och när man noga betraktar
den - så är dentillsin: grund både rättvis och billig.
Så långt hr. presidenten Poppius.
Låtom oss nu se till suravida den nya grundsatsen
äfven kan göra anspråk på att vid tillämpningen til!-
vinhå sig samma goda vitsord ait vara rättvis och
billig.
Max torde, vara ense omatt för betande kreaturs
afbållande ifrån grannens egor, äro icke hittills flera
än 3:ne otvägar kända, nemligen uppförandet af stäng-
sel, tjudring och vallning.
Man torde äfven vara ense om att våra betesmar-
ker i allmänhet ärdo-af den beskafienhet, atttjudring
derå icke är lämplig. Återstär således vallning, au-
tingenatan eller med begagnande af bund, helst de:
s2dnare.
Vi undersöka till en början möjligbeten för en större
egendomsinnehafvare att finna fördel vid en sådan
vallning, och vi finna att, under det oeftergifliga vil-
kof att han har sitt jordbruk väl ordnadt, kunna om-
ständighetefna alltförväl vara sådana, att ban bör on-
derkasta sig den kostnad vallningen medför, såsom
en fördel framför skyldigheten att efter nu gällanie
lag hälla hägnad emot sina grannar.
Men månne förhållandet blifver enahanda med alla
de mindre j-rdbrukare på bråkdelar af hemman, hvil-
kas egör möjligen stöta till demstörre jordbrukarens?
Hvar och n af dessa skall nu betungas med samma
iostnad som den större jordbrukaren, i och för vall-
ning af sina kreatar — en hvar på sin fränskiftade
jordlott: Den mindre joördbrukären skall blifva ur-
ståndsatt att begagna betet å sin magra och till der
större jordbrukarens- bördiga fält stötande mark, cme-
dan han skall finna omöjligheten utaf att hindra sina
srältfödda kreatur att tränga sig in på ett kraftigare
bete; : eller ett böljande sädesfält, som icke. ärr hans.
Han skall med ett ord avtingen tvingas att på sin
enskilda bekostnad uppföra stängsel för att hindra sine
kreatur att föröfva obägn på den större jordbrukarers
egor, eller skall ban se sig utsugen af dö med vatl-
ningen förenade kostnader; uttröttad af dermed för-
enade olägenheter och besvär, och kanska utarmad af de
ersättningar hans mäktige granne affordrar honom fir
den skada kreaturens okynne förorsakat.
Om man sålunda allvarligt beräknar de olägenheter
genomförandet af den nya grundsatsen för stängsel
skyldighet skall medföra, så bör man inse att tillämp-
nviagen af desna grundsats skall komma att företecit
sätt att småningom få stängselbesväret helt och hållet
öfverflyttadt. ifrån den större jordbrukaren på den min-
dre, och — för att upprepa hr presidenten Poppii ord —
dena som eger något skall icke behöfva värda sig der-
om, utan det är den som: icke eger något som skal
vida hans egendom. Hvilken bitter sanning!
Eo kraftig bund:förvandt till den ifrägavarande ny:
grundsatsen har man funnit uti den allmänna rädi
hägan för skogarnes utödande, och att denna rädda
båga är grundad, kan icke bestridas; men månne
man gjort sig reda för huruvida det är konsamtioner
af det för hägnad lämpliga virket, som förnämligas:
ruinerar skogarne, Afvensä huruvida skogsbrist i alle
fall: kan -förekommas utan införandet af en ordna:
skogshushållning; och då torde man finna att en ra-
tionel behandling af skogen skall, under dennas åter-
växt, i öfverfiöd lemna just sådant gallringsvirke, son
företrädesvis, för att icke säga uteslutande, är lämp
ligt för hägnaders uppförande:
På alla dessa :5käl vågar jag tillstyrka hushållnings-
sällskapet att förklara att:
2398 väl den låga ståndpunkt, -på hvilken det sver-
ska jordbruket i allmänhet sig befinner, som ock är
dra, så väl lokala söm för landets jordbruk egendom-
liga förhållanden, göra det, i hushällningssållskapet
tanka vädligt att understödja den nys grundsatsrikeis
sednast församlade ständer hos Kongl, Maj:t i under-.
dånighet föreslagit att hädanefter blifva gällande vir
utfärdandet af ny stängselförorordning; hvaremot has-
hållningssällskapet finner sig föranlåtet att instämm.
uti den protest erbot ifrågavarande Rikets Ständers
bestut, som hedervärda bondeståndet, uti underdåni;
skrifvelse af den 10 November sistlidet är, hos Kongl.
Maj:t anmält.
De satser, som finnas uttalade i ofvanstå-
ende--anförandey äro af. den art att vi fun-
nit oss föranlåtna beledsaga dem med någre
mll Jakobsson af sin
göras. - Edith. skall. åskådliggöra en nyckfull
qvinnaz; men nyckfullheten torde vid när-
s RR a AA KD RN VV ÅS KR
rol allt hvad som kunde
sÅ Av MM