lätt kunde se, att det icke var dess allvar att försöka få ett dylikt förslag färdigt till det kommande storthinget. Derjemte uppdrogs Jet alls icke åt den komit, som regeringen nedsatte, att utarbeta ett förslag om införande af juryer, utan blott att undersöka huruvida införandet af juryinrättningen uti större eller mindre utsträckning kan anses vara förenligt :; ed grundlagen, praktiskt utförbart och i det ela ändamålsenligt; men icke en gång denna iöregående granskning blef färdig innan stor:hinget slutades 1854. Den kungliga komiten var dessutom uteslutande sammansatt af de mest bestämda motståndare af juryinrättninsen. Det var sålunda lätt nog att förutse att något sådant resultat, som storthinget åsyftat, icke kunde vara att förvänta genom regeringens åtgärder, och att densamma icke vore sinnad att annat än skenbart efterkomma stortbingets önskan. Detta skulle nu visserligen varit fullkomigt i sin ordning i åtskilliga andra konstituionella länder, hvarest regeringen genom ett sylikt beteende endas: på förband ådagalagt; att den aldrig ärnade medgifva en sådan lagförändring.I-Norge äro emellertid förhålandena : helt annorlunda. Den lagstiftande makten utgöres der i sjelfva verket af folkrepresentationen, ty regeringen saknar ettabsolut veto Af denna: vigtiga, för Norges grundlag och statsskick karakteristiska bestämmelse har mån i Norge ansett temligen klart följa, att storthinget äfven har rätt att låta utarbeta lagförslag; ty att storthinget i detta änseende uteslutande skulle ha att vända sig: till regeringen och finna sig belåtet med hvad aen behagade göra eller icke göra, det vore att indirekt -medgifva regeringen ett absolut veto. på hela den högre lagstiftningens område. Iatetfullständigt och brukbart försläg imera omfattande lagstiftningsfrågor, t.ex. den mrifrågavarande om en ny rättegångsordning, kan framläggas. utan att ka blifvit utarbetadt af en komit, utsedd bland landets erfarnaste och skickligaste män, som ha tillräcklig tid på sig för sitt arbete. Skulle regeringen ensam ha rätt att nedsätta dylika komitåer, då skulle den äfven vara verkligen förpligtad att uspfylla storthingets begäran i det hänseendet och låta utarbeta lagförslag med en sådan opartiskhet; att: det blefve möjligt att fattalbåde det ena och andra beslutet; i annat fall; och om regeringen både ensam skulle vars berättigad att nedsätta en dylik komite och t Mika att vägra nedsätta den, så skulle den i lagstiftningsfrågor erhålla en makt, som icke lstår i öfverensstämmelse med: norska grundiagens anda och mening; initiativet i alla vigtigare lagfrågor skulle bli storthinget fråntaget. I Sednaste: storthing, som utan ringaste bevuklighet tog för afgjordt att norska folkrepresentationens rätt och befogenhet i lag-l. frågor sträckte sig längre än till att bedja, nedsatte en komitå af fem personer, för att tl: nästa storthing utarbeta ett förslag till ny rättegångsordning. De komiterade voro: hö-l! jesteretsassessorn Motzfeldt, länsman Ueland, borgmästaren Meldaht, höjesteretsadvokaten Dunker och sakföraren Sverdrup. Detta vall kunde på intet sätt kallas ensidigt, då endast den sistnämnde var en bestämd anhängare af juryinrättningen, hvaremot flera af de öfriga yttrat allvarliga betänkligheter i afseende på lämpligheten af nämnde institution. Af deras msigter och mångåriga erfarenhet, såsom juridiska embetsmän eller i storthinget, kunde man emellertid vänta att frågan intill nästa storthings sammanträde skulle kunna bli grundligt och på allvar behandlad. Dessa komiterade sammankommo i Christiania i början af sistlidne Februari månad, med undantag af borgmästaren i Trondhjem, hr Meldahl, som regeringen hade vägrat tjenstledighet för att deltage i komitåns arbeten, hvarföre i nans ställe inkallades en af suppleanterna, advokat Kildal; hvilken, såsom bosatti Christiania, icke behöfde något medgifvande från regeringens sida. Snart derpå förspordes, att H. M. Konungen genom en resolution af den 1 Februari förklarat sig icke sanktionera storthingets beslut om denna komitås nedsättande. Denna regeringsåtgärd var så mycket mera egnad att framkalla sensation, som den var vidtagen tvärtemot justitiedepartementets framställning ocn inom den norska regeringen :hade : haft emot sig alla dess ledamöter, med undantag af tvenne, ett par 70å 80-åriga gubbar, som eljest icke taga någon egentlig aktiv:deli administrationen, utan endast sitta der såsom representanter af de gamla aristokratiska och byråkratiska traditionerna. Sedermera har man genom tidningarne: fått del såväl af den justitiedepartementets. framställning, hvartill nästan alla de norska statsråderna slutit sig, som af det separatvotum af hrr Lövenskjold och Vogt, hvilket H. M. konungen synes ha lagt till grund för sitt beslut. — ... Justitiedepartementets framställning går visserligen ut på att kunglig sanktion skall gifvas åt kormitn, emedan dess arbeten kunna bli af stor nytta, men den söker tillika på stt diplomatiskt sätt skjuta undan sjelfva tvigtefrågan samt genom en längre deduktion ådagalägga, att denna sanktion då icke skulle innebära något medgifvande af storthingets rät att nedsätta sådana lagkomitåer, utan snarare tvärtom. Departementet anmärker, att alla de lagkomiteer, som storthinget nedsatt mellan åren 1815 och 1830, och hvilka på sätt och vis kunna betraktas såsom fortsättningar af den 1814 nedsatta lagkorniten, utfört sina arbeten efter medgifvande från H. M. Konungens sida och att sålunda någon rätt för den lagstiftande makten att utom den tid, då storthinget är samladt, befatta sig med utförande af lagarbeten, aldrig varit från regeringens sida medgifven eller från storthingets sida utöfvad utan nådigste approba.ion,, Departementet anser derföre, att hvarje beslut från stortbingets sida i denna riktning saknar all giltighet, så vida det icke sanktioneras. Utförandet af lagarbeten är en administrativ angelägenhet, för hvars undandragande från den verkstillande makten någon särskild och uttrycklig lagbestämmelse skulle I koden 6 badet kent TA ER fö KA On ARR FRA BR KR KR MÅ 4