Uti hvad för andars då, om jag får lof at
fråga ?
Uti mitt fädernesland Tyskland känna vi
endast tvenne slag: det godas eller ljusets
andar, de äro englar; det ondas eller mör-
krets andar äro djeflar, tomtegubbar och
spöken.,
Hvad fan är det der för en lära! — Edra
åsigter synas icke vara fullkomligt klara i
teologien. Men jag trodde att ni, i er egen-
skap af tempelherre, hade en synnerlig dyr-
kan för en viss Gud, som egentligen icke
anses för den räta och sanna.,
Hvilken då, min herre? frågade Salomon
med synbar öfverraskning.
Den helige Bacchus vet jag! Jag slår vad
om, att ni egnar honom en särskild dyrkan,
fastän ni kanske i dag ej haft tillfälle att
åkalla honom. Se här ger jag er någonting
att offra, så att den eljest vänlige guden ej
må bli ond på er.n
Han lemnade Salomon en kristallflaska full
af en gul likör som spred en angenäm lukt,
Den gamle drinkaren hade ingenting för-
stått af den lille abbens skämt, men åsynen
af flaskan syntes på en gång uppväcka alla
hans sinnen. Hans ögon förstorades, hans
mun öppnades. Efter en kort tvekan fattade
han buteljen, såg på den noga, skakade om
den; luktade på den och förde den slutligen
beslutsamt till sina läppar. Han drack glupskt,
och -det var med en smärtsam ansträngning
som han ändtligen förmådde taga den från
munnen. Tafatt aftorkade den gamle ty-
sken halsöppningen på flaskan med sin rock-
ärm och återlemnade den till Chavigny med
ett saligt leende.
Det var godt!... sött som socker!
Det tror jag! den bästa ratafia man kan
få på Amerikanernas hötel, en blandning af