PARIS KATAHOMBER ).
Af ELIE BERTHET.
XV.
— ELOCKAN.
Salomon Hartman gick med snabba men
säkra steg framför de begge vännerna. Tid
efter annan kastade han en blick i smyg på
Philip och Chavigny, men han yttrade ej ett
ord. Hans ansigte uttryckte en märkvärdig
blandning af flegma och oro; det hade ej
varit underligt om de begge unge männen,
oaktadt den ed han aflagt, fattat ett misstro-
ende till honom efter deu utomordentliga mot-
vilja han först visat då stormästaren befallde
honom följa dem.
Mau. fördjupade sig allt mer och mer i de
vmätliga gängarne; Philip de Lussan trodde
sig, med tillhj.lp af sin kompass, märka, att
de icke giugo åt söder, sisom Val-de-Gråces
löge nödvändigt fordrade. Utan att visa nå-
ot förolämpande misstroende gjorde hän lik-
väl Salomon Hartman uppmärksam derpå.
Uen raka vägen är stängd genom ett jord-
ras,, svarade deras led:re Jakoniskt.
Förer då den här oss säkert till vårt
mål? -
Jag hoppas det; men noånga förändringar
kunna inträffa här nere inom några fimmar,
Säg mig, min älskvärde vänp, sade Cha-
vigny med sin vanliga lättsioninghet, löpa
vi verkligen så stora faror?
Den gamle tysken skakade på hufvudet.
Ni ser., sade han och pekade på de svaga
elarne hvilka stödde hvalfven, en stöt, ett
skrik, en vindflägt kan afgöra de der sten-
massornas fall. Vårt lif är uti andarnes
händer. i
) 50 A. B. n:o 30—41, 43, 44, 46, 47 och 49—56.