nektar och ambrosia ... Siså, min vän, änn
en klunk.
Salomon syntes i hög grad frestad; har
sträckte fram handen men drog den åter tili:
baka.
Nej, stammade han, jag har svurit på
Abacus, vid Sions heliga tempel, och broder
de Trancheville, vår jpreceptor, har förbjudi
088 att till öfvermått dricka vin och bränvin
sMen preceptorn har icke talt om ratafia.
På detta inkast hade Hartman ej någol
svar, han fattade buteljen och tömde den nä-
stan helt och hållet.
Akta dig, Chavigny, atthan icke blir full)
sade Philip lägt.
Frukta ingenting, jag harredan bedömt mir
man; ett helt fat likör är icke tillräcklig
att berusa honom; det lilla han har druckit
är kanske tillräckligt att en smula lossa
hans tungas band. Det går väl an för dig,
som han har svurit att försvara om det också
skulle kosta hans eget lif, men jag, corpus
j vile, jag behöfver förskatfa mig en beskyd-
I dare i ifall en sådan blir åf nöden.
Såsom Chavigny förut sagt visade den
j gamle Salomon sig snart mera meddelsam
; och öppen. Isynnerhet var han förekomman-
ide mot den lille abbån, som så frikostigt
itrakterat honom, och hvarje gång dennes föt-
ter eller hufvud hotades af något hinder
gjorde han honom uppmärksam derpå. Cha-
vigny skyndade sig att draga nytta af haus
vänliga sinnesstamning,
i åh, apropos, mäster Hartmann, började
,han under gåendet, nog känner ni till den
j der hemska figuren, som valt underjorden till
jsin boning.n
I Iinger kan berömma sig af att känna ho-
norm, svarade dena gamle tysken lakoniskt,
Hvad vill det säga! Nyss då vi talade
med er stormästare, syntes ni på intet vis