Josef Hume. ; Josef Hume, den äldste ledamoten af engelska underhuset, har nyligen aflidit. Han var född 1777 i Montrose i Skottland, förlorade sin far tidigt och uppfostrades i mycket knappa vilkor. Bestämd till läkare gjorde han siova studier i Edinburgh och erhöll 1799 en anställning som biträdande läkare vid ostindiska kompaniets krigsmarin. Efter sin ankomst till Ostindien utmärkte han sig genom sitt nit och sin verksamhet; han hade i ma rattkriget 1802 under general Lake den lyckan att genom sina kemiska insigter rädda härens krutförråd, som hotade att förstöras af fukt; befordrades till öfverläkare vid ett infanteriregemente och användes för sin kännedom om landets språk och sin allmänna duglighet till tolk, paymaster, för hären och ledamot ef krigskommissariatet. På dessa platser förvärfvade han sig de grundliga in sigter i militärförvaltningen som han sedermera såsom ledamot af underhusets krigskomite med outtröttligt nit sökte att tillämpa. Efter fredens återställande nedlade han sina embeten, återvände med en genom träget arbete samlad förmögenhet till England, gjorde 1809 en resa i sitt fädernesland, för att lära i grund känna dess förhållanden, och företog för samma ändamål 1810 och 1811 resor i Spanien, Portugal, Turkiet, Grekland, Egypten och andra af söderns länder. År 1812 tog han första gången säte i parlamentet, dit insatt af torypartiet som han då tillhörde. Tories blefvo dock snart missnöjda med honom, då det visade sig att hans radikala åsigter, isynnerhet i fråga om en reform af skolväsendet och andra sociala förbättringar, föga öfverenstämde med deras. I följd deraf förblef Hume under sex års tid utesluten från parlamentet, dit han först 1818 åter invaldes som ledamot för Aberdeen. Undertiden verkade han isynnerhet nitiskt som ledamot af centralkomitån för utbredande af lankasterska skolsystemet och sökte befordra wförandet af sparbanker. Upprepade försök attlåta välja sig till medlem af direktionen för ostindiska kompaniet zslogo felt, då man fruktade hans reformatoriska sträfvanden. Sedan 1818 förblef han med ett kort afbrott medlem af underhuset, der han efter hvartannat representerade Middlesex, Kilkenny och slutligen sin födelseo:t, Montrose. Äfven lyckades det honom slutligen att bii vall till ledamot af direktionen för ostindiska kompanist, och i begge dessa funktioner utvecklade han en rastlös verksamhet a:t afskaffa missbruk af alla s!2g, hvilket också i många fall, ehuru först efter flera fruktlösa försök, slutligen lyckades honom. Han talade i underhuset oftare och längre än någon annan ledamot och lät aldrig nedslå sig gerom yttringar af missnöje med hans förelag. I många år stod han så väl i ostindiska direktionen som i underhuset ensam i sina bemödanden att genomdrifva afskaffandet af ostindiska kompaniets handelsmonopol. Likaså gick det hans först småningom antagna förslag om genomgripande reformer inom hären, flottan, fälttygmästareembetet, nästan alla civila embetsverk, statskyrkan, de andliga domstolarne, civiloch kriminallagstiftningen, beskattnings-, tulloch kameralväsendet. Under alla förhållanden visade han sig som en konseqvent motståndare till alla sinekurer och monopoler, och det lyckades honom i många fall att göra slut på desamma. En partiman i ordets egentliga