anspråk inskränkte sig ej till en natt, tan till hela .f återstoden af qvartalet, hvilket skulle haft till påföljd ej blott en ny början utan ock en hastig tillväxt af samma liderliga lefverne. 4) Afhysandet skedde kl. 7 på morgonen med aldra Åstörsta ordning och hofsamhet under biträde af Österland sjelf, som derunder flera gånger förklarade att det gär så här, när man ej gör folk rätt och lefver anständigt. 5) Österlund inflyttade till mig d. 1 Oktober; men ehuru jag derförinnan just på hr Thomassons kontor efterfrågade hennes rykte och derpå fick tillfredsställande svar, började hon snart att der låta hålla ett stormande och liderligt lefverne förenadt med en ytterlig osnygghet i förstugor, gärd och rännsten. afstå ett af de rum, hvari oskicket bedrefs, och den 14 Febr. ytterligare ett; men deremot till flyttningen Å behålla 2 rum och kök för sig och barn. Det första vilkoret uppfylldes, och har jag derföre godtgjort henne samma belopp, som jag af annan person för rummet återfick, utan att afdraga annonskostnader eller besvär. Den 14 Febr. deremot hade Österlnnd inhemtat andra råd och vägrade att afstå det andra rummet (hvarigenom bordeilet sannolikt skulle ha upphört), förklarande, att hon aldrig lofvat sädant, att jag henne ovetande skrifvit det på hentes kontrakt,, fjoch vatt hon nog skulle veta att uppehålla en möjliIgen blifrande rättegång till flyttningstiden., På min stämning till rådhusrätten uttog hon också genstämning, begärde på grund deraf uppskof för föregifven bevisnings anskaffande, uteblef alldeles när denna bevisning skulle företes, och skall nu kallas till inställelse vid talans förlust. Är det väl sannolikt, att den blifvande domen hunnit verkställas före denna månads slut? Hvilken upprättelse blir det då, som lagen verkligen skaffar mig, om än den tillerkänner mig all? C. G. Nybleus. — mt —— Huruledes en egenmäktig ransakning efter tjufgods föranledde svåra följder för verkställaren. Bonden Erik Danielsson i Björnemäla, som genom inbrottsstöld natten till den 25 April 1853 förlorat några skäppor po:ates, fick höra af kronobåtsmannen Johan Gustaf Pamp, att inhysesmannen Per Jönsson i Björneraåla under de förra dagarne ej haft någon mat i sitt hus, och misstänkte att potatesstölden vore föröfvad af Per Jönsson, hvilken var känd för tjufaktighet. Erik begaf sig den 27 April, tidigt på morgonen, åtföljd af Pamp och sin son, drängen Bengt Eriksson, hem till Per Jönssons stuga, för att ransaka efter sin potates, och fann väl sådan både i en korg och under halmen i Per Jönssons säng, men igenkände icke denna potates såsom sin. Pamp, som då förmodade att den kunde vara !stulen på ett annat ställe, nemligen hos gårdsmannen Ola Jönsson i Rybränemåäla, som äfven nyligen mist dylika jordfrukter, gick hem till Ola Jönsson och underrättade honom-om fyndet, hvarpä Ola. och hans piga Inga Svensdotter följde Pamp tillbaka till Per Jönsson och fanno den der anträffade potates vara fullkomligt lik några medtagna prof af den ifrån Ola Jönsson stulna. Om enskildheterna af den då mot Per Jönson började länga misshandling, som först vid middagstiden slutade och kort derefter medförde hans död genom hjernskakning och stark blodtryckning ät hjernan, hafva knappt några andra närmare upplysningar förekommit, än dels af Per Jönssons enka dels af tilltalade Erik, Bengt, Ola och Inga, ty Pamp, som, enligt deras berättelser och enligt sitt eget yttrande till ett vittne, varit mest delaktig i våldet emot Per Jönsson (troligen af hämd deröfver, att denne vittnat emot Pamp i ett mål angående oloflig bränvinsminutering) har kort efter Per Jönssons död afvikit från orten och ej kunnattillrättaskaffas. Enkan har uppgifvit att Ola, när han igenkänt potäterna och Per Jönsson förnekat tillgreppet deraf, fattat en björkgren af halfannan alns längd och två tums tjocklek samt dermed gifvit Per Jönsson två el ler tre slag vid vensta örat, sä att han blödt, under anmaning till Per Jönsson att bekänna stölden och anvisa hvar återstoden af potäterna vore gömd, samt att Erik under lika uppmaning slagit Per Jönsson flera gånger med björkgrenen öfver rygg och axlar. Ola deremot har vidgätt endast, att han, sedan Per Jönsson erkänt både den ifrägavarande och en annan stöld hos Ola, men svarat honom fräckt och otidigt, gifvit Per Jönsson med öppen hand två slag i hufvuvudet, hvaraf ingen äkomma följt. : Erik äter har medgiivit, att bäde han och Ola gifvit Per Jönsson hvardera 2 eller 3 slag med björkgrenen, Erik sjelf likväl blott på ryggen och axlarne; hvaremot Inga berättat, att Eriks slag träffat hufvadet. Såväl Erik och Ola som Bengt och Inga följde sedermera Per Jönsson till åtskilliga ställen der han föregaf sig hafva gömt stulen potates, men nägor sådan icke anträffades, och voro tillstädes vid de fierahanda väldsamheter som de beskylla Pamp att hafva föröfvat mot Per Jönsson för hans förmenta gäckeri att sålunda vilseleda forskningen efter tjufodset. : I förargelse deröfver och på uppmaning af Pamp har äfven Bengt, enligt sin egen utsago, gifvit :Per Jönsson nägra slag RR sätet med en liten björkkåpp, som ett vittne sett Bengt skära straxt förut, under sjelfva uppträdet. Iogas berättelse innefattar, att hon, på begäran af Pamp, skurit åt honom en björkkäpp för att dermed slå Per Jönsson och sjelf slagit honom med en käpp ett par gånger öfver ryggen; hvarförutan ett vittne sett henne sparka Per Jönsson på benen medan han låg omkull. När Per Jönsson slutligen neddignat blef han af med de öfriga, men Per Jönsson bad att endast fä ligga i fred och hvila; han fick på begäran vatten af Erik att dricka, lemnades derefter ensam, men uppsöktes ett par timmar sednare äter af Pamp, Erik och Bengt, hvilka då funno honom död och med några andras bjelp hemburo liket. Erik Danielsson, 57 år gammal, Bengt Eriksson, nära 20 år, Ola Jönsson, 63 är, och Inga Svensdot ter, 28 år, alla välfrejdade, blefvo af Skånska hofrätten dömde, Erik, Bengt och Ola, såsom de der lagt lika hugg och slag ä Per Jönsson, att för dråp mista lifvet genom halshuggning, samt Inga, såsom mindre delaktig i dräpet, att böta hel mansbot med 100 rår bko eller vil bristande tillgång dertill straffas med 28 dagars fångelse vid vatten och bröd samt att, i hvilketdera fallet som helst, å en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Asarums sockens kyrka. Utslaget underställdes Kongl. Maj:ts pröfning, äfvensom Erik, Bengt och Ola sökse af näd förskoning från dödsstraffet, hvarjemte förbön för dem fälldes af Per Jönssons enka och tjugusju socknemän, med vitsordande att de tre lifdömde och mähäånda företrädesvis Ola gjort sig kände säsom redlge, fridsamme och eljest oförvitlige samhällsmedlemmar. Afven Inga sökte en emot de öfrigas benädning sva: rande straff-förändring. Erik Danielsson, Bengt Eriksson och Ola Jönsson fingo umgälla sitt brott hvar för sig med tjuguätta dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt fängelse i cell, Erik Danielsson och Ola Jönsson i 2 och Bengt Eriksson i 1 är, äfvensom Inga Svensdotter fick. i stället för den henne ädömda up; Det oaktadt försökte hon vid nyäret att få nära bälften af hyran alldeles efterskänkt, hvilket af mig på det vilkor beviljades, att hon skulle den 1 Januari Erik bjuden att komma hem till honom på middag.