anspråk inskränkte sig ej till en natt, tan till hela
.f återstoden af qvartalet, hvilket skulle haft till påföljd
ej blott en ny början utan ock en hastig tillväxt af
samma liderliga lefverne.
4) Afhysandet skedde kl. 7 på morgonen med aldra
Åstörsta ordning och hofsamhet under biträde af Öster-
land sjelf, som derunder flera gånger förklarade att
det gär så här, när man ej gör folk rätt och lefver
anständigt.
5) Österlund inflyttade till mig d. 1 Oktober; men
ehuru jag derförinnan just på hr Thomassons kontor
efterfrågade hennes rykte och derpå fick tillfreds-
ställande svar, började hon snart att der låta hålla
ett stormande och liderligt lefverne förenadt med en
ytterlig osnygghet i förstugor, gärd och rännsten.
afstå ett af de rum, hvari oskicket bedrefs, och den
14 Febr. ytterligare ett; men deremot till flyttningen
Å behålla 2 rum och kök för sig och barn. Det första
vilkoret uppfylldes, och har jag derföre godtgjort
henne samma belopp, som jag af annan person för
rummet återfick, utan att afdraga annonskostnader
eller besvär. Den 14 Febr. deremot hade Österlnnd
inhemtat andra råd och vägrade att afstå det andra
rummet (hvarigenom bordeilet sannolikt skulle ha upp-
hört), förklarande, att hon aldrig lofvat sädant, att
jag henne ovetande skrifvit det på hentes kontrakt,,
fjoch vatt hon nog skulle veta att uppehålla en möjli-
Igen blifrande rättegång till flyttningstiden., På min
stämning till rådhusrätten uttog hon också genstäm-
ning, begärde på grund deraf uppskof för föregifven
bevisnings anskaffande, uteblef alldeles när denna
bevisning skulle företes, och skall nu kallas till in-
ställelse vid talans förlust.
Är det väl sannolikt, att den blifvande domen hun-
nit verkställas före denna månads slut? Hvilken upp-
rättelse blir det då, som lagen verkligen skaffar mig,
om än den tillerkänner mig all?
C. G. Nybleus.
— mt ——
Huruledes en egenmäktig ransakning efter tjuf-
gods föranledde svåra följder för verkställaren.
Bonden Erik Danielsson i Björnemäla, som genom
inbrottsstöld natten till den 25 April 1853 förlorat
några skäppor po:ates, fick höra af kronobåtsmannen
Johan Gustaf Pamp, att inhysesmannen Per Jönsson
i Björneraåla under de förra dagarne ej haft någon
mat i sitt hus, och misstänkte att potatesstölden vore
föröfvad af Per Jönsson, hvilken var känd för tjuf-
aktighet.
Erik begaf sig den 27 April, tidigt på morgonen,
åtföljd af Pamp och sin son, drängen Bengt Eriksson,
hem till Per Jönssons stuga, för att ransaka efter sin
potates, och fann väl sådan både i en korg och un-
der halmen i Per Jönssons säng, men igenkände icke
denna potates såsom sin.
Pamp, som då förmodade att den kunde vara !stu-
len på ett annat ställe, nemligen hos gårdsmannen
Ola Jönsson i Rybränemåäla, som äfven nyligen mist
dylika jordfrukter, gick hem till Ola Jönsson och un-
derrättade honom-om fyndet, hvarpä Ola. och hans
piga Inga Svensdotter följde Pamp tillbaka till Per
Jönsson och fanno den der anträffade potates vara
fullkomligt lik några medtagna prof af den ifrån Ola
Jönsson stulna.
Om enskildheterna af den då mot Per Jönson bör-
jade länga misshandling, som först vid middagstiden
slutade och kort derefter medförde hans död genom
hjernskakning och stark blodtryckning ät hjernan, hafva
knappt några andra närmare upplysningar förekommit,
än dels af Per Jönssons enka dels af tilltalade Erik,
Bengt, Ola och Inga, ty Pamp, som, enligt deras be-
rättelser och enligt sitt eget yttrande till ett vittne,
varit mest delaktig i våldet emot Per Jönsson (troli-
gen af hämd deröfver, att denne vittnat emot Pamp
i ett mål angående oloflig bränvinsminutering) har
kort efter Per Jönssons död afvikit från orten och ej
kunnattillrättaskaffas.
Enkan har uppgifvit att Ola, när han igenkänt po-
täterna och Per Jönsson förnekat tillgreppet deraf,
fattat en björkgren af halfannan alns längd och två
tums tjocklek samt dermed gifvit Per Jönsson två el
ler tre slag vid vensta örat, sä att han blödt, under
anmaning till Per Jönsson att bekänna stölden och
anvisa hvar återstoden af potäterna vore gömd, samt
att Erik under lika uppmaning slagit Per Jönsson
flera gånger med björkgrenen öfver rygg och axlar.
Ola deremot har vidgätt endast, att han, sedan Per
Jönsson erkänt både den ifrägavarande och en annan
stöld hos Ola, men svarat honom fräckt och otidigt,
gifvit Per Jönsson med öppen hand två slag i hufvu-
vudet, hvaraf ingen äkomma följt. :
Erik äter har medgiivit, att bäde han och Ola gif-
vit Per Jönsson hvardera 2 eller 3 slag med björk-
grenen, Erik sjelf likväl blott på ryggen och axlarne;
hvaremot Inga berättat, att Eriks slag träffat huf-
vadet.
Såväl Erik och Ola som Bengt och Inga följde se-
dermera Per Jönsson till åtskilliga ställen der han
föregaf sig hafva gömt stulen potates, men nägor
sådan icke anträffades, och voro tillstädes vid de
fierahanda väldsamheter som de beskylla Pamp att
hafva föröfvat mot Per Jönsson för hans förmenta
gäckeri att sålunda vilseleda forskningen efter tjuf-
odset.
: I förargelse deröfver och på uppmaning af Pamp
har äfven Bengt, enligt sin egen utsago, gifvit :Per
Jönsson nägra slag RR sätet med en liten björkkåpp,
som ett vittne sett Bengt skära straxt förut, under
sjelfva uppträdet.
Iogas berättelse innefattar, att hon, på begäran af
Pamp, skurit åt honom en björkkäpp för att dermed
slå Per Jönsson och sjelf slagit honom med en käpp
ett par gånger öfver ryggen; hvarförutan ett vittne
sett henne sparka Per Jönsson på benen medan han
låg omkull.
När Per Jönsson slutligen neddignat blef han af
med de öfriga, men Per Jönsson bad att endast fä
ligga i fred och hvila; han fick på begäran vatten af
Erik att dricka, lemnades derefter ensam, men upp-
söktes ett par timmar sednare äter af Pamp, Erik
och Bengt, hvilka då funno honom död och med nå-
gra andras bjelp hemburo liket.
Erik Danielsson, 57 år gammal, Bengt Eriksson,
nära 20 år, Ola Jönsson, 63 är, och Inga Svensdot
ter, 28 år, alla välfrejdade, blefvo af Skånska hof-
rätten dömde, Erik, Bengt och Ola, såsom de der
lagt lika hugg och slag ä Per Jönsson, att för dråp
mista lifvet genom halshuggning, samt Inga, såsom
mindre delaktig i dräpet, att böta hel mansbot med
100 rår bko eller vil bristande tillgång dertill straf-
fas med 28 dagars fångelse vid vatten och bröd samt
att, i hvilketdera fallet som helst, å en söndag un-
dergå uppenbar kyrkoplikt i Asarums sockens kyrka.
Utslaget underställdes Kongl. Maj:ts pröfning, äf-
vensom Erik, Bengt och Ola sökse af näd förskoning
från dödsstraffet, hvarjemte förbön för dem fälldes
af Per Jönssons enka och tjugusju socknemän, med
vitsordande att de tre lifdömde och mähäånda före-
trädesvis Ola gjort sig kände säsom redlge, frid-
samme och eljest oförvitlige samhällsmedlemmar. Af-
ven Inga sökte en emot de öfrigas benädning sva:
rande straff-förändring.
Erik Danielsson, Bengt Eriksson och Ola Jönsson
fingo umgälla sitt brott hvar för sig med tjuguätta
dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrko-
plikt samt fängelse i cell, Erik Danielsson och Ola
Jönsson i 2 och Bengt Eriksson i 1 är, äfvensom Inga
Svensdotter fick. i stället för den henne ädömda up-
; Det oaktadt försökte hon vid nyäret att få nära bälf-
ten af hyran alldeles efterskänkt, hvilket af mig på
det vilkor beviljades, att hon skulle den 1 Januari
Erik bjuden att komma hem till honom på middag.