sitorätt som endast kan lända fill båda rike-
nas gemensamma fördel.
Uppsatsen lyder sålunda:
Af Morgenbladet n:r 30 för detta år erfar män
att H. M. ryska czaren under en. lång sträcka af
att med att hålla föreläsningar för de:
enska stat i konsten att ut-
et och civ genom befordrandet
xf handel och näringar i Europas nordligaste nejder,
hvaraf en god del tillhör den nordiska halfön, och
hvaraf en lingt större del borde tillhöra den.
;2 Lyckligtvis kan Norge trösta sig dermed att dess
regering i en ännu längre tid, dels på lagstiftningens
väg, dels genom sin styrelse, ådagalagt att den full-
komligt väl uppfattat bäda rikenas intresse i afseende
på dessa distrikter, och alltså äfven känner sina plig-
er i detta afseende. Det enda man har att beklaga
är att icke alla dessa åtgärder följt på hvarannan,
Jag på slag, för mer än 20 år sedan; ty derigenom
ssu man hafra undgått de betydliga utgifter som
vir närvarande andel af dessa länder under den sista
tiden medfört, och deremot fått icke obetydliga in-
xomster.
Men detta kan icke rättvisligen läggas nägon till
last. Vör ärfda obekantskap med statsangelägenhe-
ters behandling i förening med den låga ståndpunk-
en af vår votenskapliga utveckling just i de ämnen
som röra vårbs fäderneslands geografi öch materiella
intressen, ge ett fullt tillfredsställande rättfärdigande.
Emellertid är härvid att anmärka; att dei som skett
ej är mer än hvad som borde ha skett under den
gemensamma forsk-danska regeringen, om det under
len tiden varit möjligt att få något uträttadt för
Jessa wafligsna öknar; såsom man ännu i dessa da-
gar bört dem ,benämnas. Följaktligen skall tack-
samheten förminskas i samma grad som man-ännu
Aröjer med hvad som återstår att göra.
Hvad detta är, behöfver, hvad Norge angår, san-
nolikt nu ej att påpekas, och det ligger för öfrigt
icke inom afsigten med dessa rader.
Hvad-Sverge beträffar, så är det oss ej bekant
hvad dess styrelse sedan 1809 gjort för de lappmar-
ker som det behöll; men det kan man vara säker
vä, att i fall det skulle lyckas ryska kejsaren att få
fast fot i Finmarken, så kommer turen nog till de
svenska lappmarkerna, och på köpet hela den norra
delen af Bottniska Vikens vestra kust stmt Tromsös,
Senjens, Lofoddens och ena del af Saltens fögderier.
Den öfriga delen af den nordiska halfön kan då väl
är nu en tid komma att bestå för sig sjelf, meniblott
som en underdänig och maktlös vasall.
2 Om detta är det öde söm förestår den nordiska
halfön, så framt den ej i tid tager sig tillvara, kan
man då på ailvar fråga om dess folk skola deltdga i
det krig som pägär mellan östern och vestern?
XE Man talar om vår (Norges) vanmakt, men skryter
isamma ögonblick öfver vår fulla skattkammare.
Men talar såsom vore det Norge ensamt, eller
Sverge ensamt som skulle gripa saken an; men hvad
säger vär och Sverges grundlag ? och hvad säger
föreningsakten? Äro vi ej en politisk enhet i för-
hällande till den öfriga verlden ?
Och hvad mera är: äro wvij en enhet genom
slägtskap, religion, språk, intressen gch allt som kan
sammanknyta menniskor? Jo,.det äro vi!
Vi äro ej 1, million norrmän och 3, millioner
svenskar, utan vi äro 5 millioner nordboer: . Är det
värdigt en sådan enhet att tåla förnärmelser 068 när-
gångeähet af ålla slag, utan att begagna tillfälletatt
tillbakavisa dem och betrygga sig mot.deras förny-
ande i framtiden? i
Eller hafva vi kanske. endast. obetydliga intressen
att försvara? Låtom oss se!
Vär handelsflotta utgör 250,000 kommersiäster (hvar-
af 150,000 äro norska). Det vill säga: dstfinns bland
dec civiliserade? folken: på jorden endast:2,-nemligen
Storbritanniens ochude Nordamerikanska friståternas
-handelsflottor, som.äro större. ;, Deras värde kan tryggt
uppskattas, till 20. millioner specier. ra d
JVår varo-utförsel utgör här i Norge ensamt minst
ett värde af sex millioner specier, och fraktfarten in-
bringar Norge minst 1-million specier om äret,
JESrerges andel i fraktfarten är visserligen betydligt
mindre, än Norges; men, å andra sidan, är det troligt
att varu-exporten. är der mycket. större.
F Och slotligen: fattas här kanske utrymme och nä-
ringsmedel för en stigande befolkning ? Störleken at
den nordiska balfön är likväl 14,000: qv. mil, dch det
är ingen obekant att befolkningenstillyäxty med vid
pass. 50,000 om äret, , justsbar framkallat hjelpkällor
som förut lägo obegagnade. af brist på händer lika
mycket som af brist på insigter. Och allt detta skulle
vi sätta el genom en likgiltighet, som 8) kunde
förebära en till sin RE g 2
Men vicsätta allt detta-på spel om vi ej begagna
tillfället att aflägsna.ryssarne och deras ränker längt
från de gränser, till hvilka de genom våra, föregå-
ende regeringars, likgiliighet och okunnighet smugit
sig fram. - 4
Uleåborgs lån med Kemi Vappmark samt Ålands?
öarne borde jäter:förenas med Sverge, och hela Kola?
distriktet åter läggas. till: Norge. ö Detta bör
vara bafvudföremälet för vårt deltagande i striden.
Huru det. gär med det egentliga Finland är för den
Hordiska hålföns intressen en underordnad fräga. Det
aröett vtligt fal, när man förtäljer oss att det skall
förökab vår styrka med en million menniskor. Mä-
hända, kommer. det. endastg att-föröka .vära pålagor.
Det är ej folkmängden allena som, bildar hutvudmo-
mettet i en stats makt. . Belägenhet och naturliga
hjelpkällor äro af lika stor betydelse. På dennaigrund
kunde t. ex: Finland gernasåsom provins införlifvas
med. Sverge, utan attdetta derigenom skulle bli ett
grand mera öfvervägande inom.iUnionen änsdetiredan
var 1814, och denna öfvermakt.skall aldrig. blifarlig
för öss af det goda skäl att.det aldrig skall falla
Sverge in att använda den, likaså litet som det skall
falla -oss)in att framkalla dess användande.) När
Napoleon I hörde: talas om sädana ideer, plägade hanp
säga att det är så simpelt, satt det är dumt. Vi
kunna tillägga att det vore dumt nog,för.attifram-
kalla löje från den ena ändan af den civiliserade
verldet! tillödet andra. Halföns folk skulle, nog reda
sig, !om dexocksä någon tid skalle komma att, gräla
i tidnipgarne om transitorätt och rättighet attilägga
tull på hvarandras varor — utån, annan vinst än för-
lust af handelsfördelar; för., Norge, och högre priser
på sill ock andra varor för Sverge, H
fäMen i mensköghetens och civilisationens idtresse
skulle det för vestirakterna och i förbindelse med
dem för :0ss vara ett värdigt mäl att äpprätta ett
nytt rike, bestående af länderna, pä båda- sidor? om
Finska viken, och om Hvyita bafget ochfloden Dwina
med alla mellanliggande sträckor, alltsåaf held nord-
garopeiska Ryssländ, och dernåst att återupprätta ett
konungarike Polen, sådatt det tt är, med Al g af
allasTänder vitDina ockOoNisemön, Buda till! dessa
floders och deras bifloders: käller. z ? i
EDet kan väl hända, som en annan facfattarg iett
annat blad har sagt, ätt det ej skulle lyckas alt rea-
jisera deisa ideer, till och med om man till hälften
sl08 Ryssar jens derom kan dock vära ta tal, och
et vore beklagligt om man sk ifva
dn Ach mid aghgt tamnledk, Nn skulle hödgas uppgify: