— BM
— Konungens befallningshafvande i Hal-
lands län har utfärdat en uppmaning till länets sock-
nenämnder med anledning deraf att den allmänna
säkerheten på sednare tiden bhfvit på ett betänkligt
sätt, störd, och att knappast någon natt går förbi utan
att stölder inträffa. Konungens befallningshafvande
anser dessa oordningar till största delen härleda sig
från frigifna fångar, hvilka förenat sig till ordentliga
band, och tror att förnämsta orsaken till att sädana
band kunna uppkomma ligger deruti att, ehuru soc-
kennämnoderna, merendels alltid i god tid före en
fånges lösgifvande, underrättas om hans ankomst till
hemortev, med förständigande, att på förhand söka
bereda fången tjenst och laga försvar, sockennämn-
derna sällan eller aldrig fullgöra ett sådant åliggande,
utan lemna fången åt sitt öde, nöjde allenast han
icke faller socknens fattigförsörjning till last. Följ-
den häraf blir alltså den, att fängen, i saknad af ar-
betsförtjenst och medel för sitt uppehälle, af samhäl-
let liksom tvingas att äter beträda brottets bana, så
framt han icke heldre vill svälta ihjel; men om för
frigifna fångar plats på förhand bereddes hos säkre
och pålitlige husbönder, som kunde hålla uppsigt på
fängen, skulle icke allenast ett ganska nyttigt band
på sådana personer förefinnas, utan många af dem
unna återvinnas till samhället. Konungens befall-
ningshafvande uppmanar derföre sockennämnderna,
äfvensom vederbörande tillsyningsmän uppå försvars-
löse personer, att använda all flit och omtanka att
skaffa frigifne fångar passande tjenst; och det skall
då snart viså sig, att den osäkerhet, som nu är inom
länet rådande, upphör.