defensiv för ögonblicket, men förpligtade Österrike till aktiv medverkan i vissa bestämda fall (art. 3). Ni har af mitt sista bref sett, till hvilken grad den preussiska politiken är snillrik då det gäller att påhitta hinder och förevändningar — — — för att kunna slippa göra någonting. Jag talar icke om en dylik traktat, som den hvilken nyligen blifvit afslutad med Sardinien; derom är alls icke fråga. Den som vill begripa hvad som för närvarande tilldrager sig i Preussen, vare sigiden yttre eller inre politiken, bör teckna sig till minnes följande tvenne punkter: Man vill bevara rolen af stormakt, utan att öfvertaga de förpligtelser som dermed följa, och deltaga i konferenserna uti Wien, utan att deltaga i kriget. Det är den första punkten, kärnan i vår utrikespolitik. Den andra punkten, med afseende på våra inre förhällanden, är att man vill undvika det yttre skenet af absolutism. Man vill ha kamrar, men på det vilkor att de hålla sig tysta och lugna, och endast votera efter regeringens önskan. Man kunde såsom korollarium till det sista teoremet lägga, att pressen icke bör vara fjättrad eller censurerad; men på det vilkor att den icke gör några angrepp mot regeringen och att den följer den riktning som dagligen angifves genom den officiösa parolen. Sådant är hvad man kallar det preussiska systemet. I hvad jag sagt ligger icke den ringaste öfverdrift eller ironi. Uetär den simpla framställningen af i öppen dag liggande fakta, som man dock icke alltid ser 1 deras sammanhang. För att återkomma till traktaten, så tror man sig veta, att någonting liknande en traktat med Prewssen kunnat vara möjligt i December, då intrycket af Decembertraktaten var friskt och Preussen fruktade isoleri g. Men ställningen har sedan dess i sjelfva verket betydligt försämrats, och det är till och med tvifvel underkastadt om man ens kan förmå konungen att underteckna en defensiv och betydelselös traktat. Det är häraf lätt begripligt, att maa hoppas föga af lord John Russells hitkomst. Han tros hitkomma den 21 dennes och skall ha audiens hos konungen. Hans ankomst skall sätta i omlopp en mängd rykten, men resultatet blir ingenting. Vi få se. Om våra kamrar säger jag er af goda skäl så litet som möjligt. De ha den 7 och 10 i ail stillhet förändrat namnen första och andra kammaren till herrehuset och de deputerades hus. Detta gick igenom med ringa majoritet och endast derigenom att ministrarne sjelfva röstade med, men det har emellertid gått igenom. Om denna politiska anabaptism är icke mycket att säga, ehuru det är rätt karakteristiskt för vår inre politiska utveckling att i hela andra kammaren icke funnos tjugu personer som gillade denna förändring; och att till och med ledamöterna af feodalpartiet i enskilda samtal yttrade sig deremot, men sedermera röstade derför! Kollektivnamnet der Allgemeine Landtag, hvilken liksom med ett trollslag skulle förflyttat oss tillbaka till ståndsherrligheten af 1847, ha vi för denna gång undgått. Men om äfven denna ominösa benämning nu blifvit förkastad af kammaren, så måste vi dock hålla oss beredda på en ny vallag affattad på ståndsprinciper. En bekant medlem af Kreuzzeitungspartiet sade helt öppet, att han nu röstade mot benämningen af allmän landtdag, emedan denna benämning borde hållas ren tills den kunde användas på en verkligt restaurerad landtdag. I Frankfurt har utskottets förslag om krigsrustningar den 8 blifyit antaget. Ni vet att man mycket öfverdrifvit det nederlag som Österrike skulle lidit vid förbundsdagen. Till och med om Österrikes förslag om mobilisering hade gått igenom, så måste rustandet och iordningsställandet af förbundskontingenterna, hvilka på många håll blifvit mycket försummade, först försiggå. När dessa krigsrustningar blifvit fulländade skall Österrike genast ånyo fordra mobilisering och utnämnande af en förbundsfältherre. Det är temligen säkert att den närvarande stiltjen om en fjorton dagar åter kommer att aflösas af en militärisk och en diplomatisk kampanj. Ännu en sak. I mitt sednaste bref anförde jag de förevänningar med hvilka Preussen söker att undvika en särskild traktat. Jag nämde specielt, att det begär att få kännedom om de Decemberallierades hemliga stiulationers. Nu vet man, att det går ännu ängre och vill veta icke blott den tolkning som vestmakterna gifvit åt de fyra punkterna, utan äfven hvilken tolkning de tänka att ge ät dessa punkter, isynnerhet den vigtiga tredje (ryska maktens inskränkande i Svarta hafvet). Sålunda skulle vestmakterna en gång för alla förklara sig, utan afseende på alla eventualiteter, och om denna förklaring faller i Preussens smak, då skall Preussen måhända engagera sig. Detta bevisar ånyo att för närvarande icke är att tänka på en traktat mellan Preussen och vestmakterna. ee— — H. M. Konungen har i dag hållit konselj. — Vid hofvet anlades i går tio dagars sorg