FöLängre bort, längre bort! ropade han, utan att släppa sin motsträfviga börda. i äDe följde bonom och gingo tvärtöfver den gröna planen, tills de ändtligen uppnådde en allg, uti hvilken Lussan satte Thereses mor en mossbänk, tijDet var hög tid. Ettförskräckligt dån uppstod bakom dem, och tvingade dem att vända sig. Ljusen som brunno i hotellets fönster hade slocknat, man såg endast en svart massa, som snart alldeles försvann i ett ogenomträngligt moln af damm, men det underjordiska mullrandet, rullandet och dånet upphörde ej bakom denna tjocka slöja, Jorden fortfor att darra under deras fötter. Flera gånger kunde man tro att denna tillintetgörelsens ande hade upphört med sitt arbete, ty det afbröts af långa mellanrum af tystnad. Men åter hördes ett nytt brak, åter instörtade en byggnad. Jorden darrade förfärligt. Djupa remnor och urhålkningar syntes på gårdarne och i trädgården. EFöljande dagen såg man med häpnad, att ett af de största träden i parken uppslukats ända till spetsen i de gapande afgrunderna 7). Vid åsynen åf denna ödeläggelse tystnade till och med sjelfva för kräckelsen. Jemmerropen upphörde hastigt, hvar och en afvaktade det slag som skulle sluta hans lif, man var orörlig. FF Ämnmligen upphörde bullret, småningom skingrades dämmoinen, och oaktadt mörkret fick man en aning om förstörelsen som egtrum. Hufvudbyggnaden hvari hr och fru de Villeneuves jemte Thereses rura voro belägna utgjorde numera en ) En dylik jordbäfoiog egde rum år 1824 i Luxzem. Ett kastanieträd uppslukades helt och hållet af de under trädgärden sig sträckande gåvgarne; Man har planteratsom. det, men det har aldrig blifvit så fraktbärande som de andra.