FöLängre bort, längre bort! ropade han,
utan att släppa sin motsträfviga börda.
i äDe följde bonom och gingo tvärtöfver den
gröna planen, tills de ändtligen uppnådde en
allg, uti hvilken Lussan satte Thereses mor
en mossbänk,
tijDet var hög tid. Ettförskräckligt dån upp-
stod bakom dem, och tvingade dem att vända
sig. Ljusen som brunno i hotellets fönster
hade slocknat, man såg endast en svart massa,
som snart alldeles försvann i ett ogenom-
trängligt moln af damm, men det underjor-
diska mullrandet, rullandet och dånet upp-
hörde ej bakom denna tjocka slöja, Jorden
fortfor att darra under deras fötter. Flera
gånger kunde man tro att denna tillintetgö-
relsens ande hade upphört med sitt arbete,
ty det afbröts af långa mellanrum af tystnad.
Men åter hördes ett nytt brak, åter instörtade
en byggnad.
Jorden darrade förfärligt. Djupa remnor
och urhålkningar syntes på gårdarne och i
trädgården.
E- Följande dagen såg man med häpnad, att
ett af de största träden i parken uppslukats
ända till spetsen i de gapande afgrunderna 7).
Vid åsynen åf denna ödeläggelse tystnade
till och med sjelfva för kräckelsen.
Jemmerropen upphörde hastigt, hvar och
en afvaktade det slag som skulle sluta hans
lif, man var orörlig.
FF Ämnmligen upphörde bullret, småningom sking-
rades dämmoinen, och oaktadt mörkret fick man
en aning om förstörelsen som egtrum. Hufvud-
byggnaden hvari hr och fru de Villeneuves jemte
Thereses rura voro belägna utgjorde numera en
) En dylik jordbäfoiog egde rum år 1824 i Luxzem-
. Ett kastanieträd uppslukades helt och hål-
let af de under trädgärden sig sträckande gåvgarne;
Man har planteratsom. det, men det har aldrig
blifvit så fraktbärande som de andra.