krigsamtoriel om och fö a i iel, som i en tilläfven inträffande nödvändighet att frånträda ER liteten blir erforderlig och, efter landets lokala förhållanden samt den allians hvilken Sverge då måste knyta, med mesta nytta kan begagnas, och att för denna materiel anskaffa ett väl öfvadt befäl, underbefäl och manskap, i hvilket fall det väl icke är något tvifvel om, att han hade kommit att rikta sin omtanka åt skärgårdsflottans utvidgning i främsta rummet. Ryktet påstår ock verkligen, att bland hans efterlemnade papper skall finnas ett förslag till flottans reorganisation, hvari han frångått en stor del af sitt förra system och lagt mera hufvudsaklig vigt på skärgårdsvapnet; och det vore serdeles intressant, om den eller de, som hafva dessa papper om händer, ville göra dem på någo. sätt tillgängliga, äfven om detta icke skulle vara så behagligt för dem som velat bemta ett af sina förnämsta stöd från br Ehrenstams tidigare skrifter. Hvad åter friherrarne Lagerbjelke och Nordensköld beträffar, så kan det icke innefatta ringaste förnärmelse mot deras duglighet, förtjenst och erfarenhet såsom män af yrket, om man ock anser möjligt att de, som uteslutande lefvat i örlogstjensten och dessutom eiter hvarandra varit befälbafvare och varfschefer i Carlskrona, skulle med en något ensidig förkärlek talat företrädesvis för ett system, som associerat sig med deras vanor och föreställningar ifrån ungdomen. Det är oss obekant, huruvida under den föregående tiden, ifrån det skärgårdsflottan började visa några resultater och intill d ss kontroversen mellan stora och lilla flottan öppnades vid riksdagarne på 1820-talet, någon utmärktare notabilitet förfäktat samma åsigter zom sistnämnde herrar. Emellertid hafva vi trott den förestående återblicken på de utmärktare män inom sjöväsendet, som kunna räknas på den ena eller andra sidan, ej vara så alldeles ur vägen, för att derifrån bilda sig ett omdöme. Der en så stor skiljaktighet finnes inom männen af yrk.t, som rörande detta ämne, blir det för allmänheten alltid af ett intresse, som står i förhållande till sakens vigt, att någorlunda känna hvilka auktoriteter dessa olika meningar ega att åberopa. För oväldens skull bör här icke lemnas obemäldt ett skäl, som vi hört insigtsfalla försvarare af linieflottan såsom hufvudsak vid sjöförsvaret anföra, äfven under medgifvande af dess otillräcklighet att, i den skala som den af Sverge kan underhållas, kunna mäta sig med eller hålla stånd mot någon af de större sjömakternas. Detta skäl är, att Sverge, äfven med en flotta af sex eller åtta linieskepp, skulle, fastän till slutet underlägsen den talrikare fiendens, kunna på öppna hafvet hindra eller uppehålla ett tillämnadt anfall på våra kuster, intilldess en armå hunne samlas till den punkt af kusten, hvarest anfallet väntades, och att genom ett sådant uppehåll fiendens krafter skulle försvagas, hvilket vore en väsentlig sak, om det också skulle ske med uppoffring af våra skepp. Detta argument låter visst höra sig; men det måste sättas i fråga huruvida icke experimentet blefve alltför dyrt i förhållande till hvad som kunde uträttas med samma medel, använda på en väl anordnad och bemannad skärgårdsflotta, eller om detta argument ens håller stånd vid närmare betraktande, såvida man antager att en fiende, som har en tredubbelt större örlogsstyrka än vi ega, använde hälften deraf för att först demontera våra linieskepp, och sedan den andra hälften till anfallet. — Det bör ock tilläggas att nyssnämde åsigt framställdes långt innan den nu varande politiska krigen och innan erfarenheten af det sista årets Östersjökampanj inträffade. Vi känna således icke huruvida samma personer, efter att hafva inhemtat den taktik som Ryssland derunder följt, att ligga stilla med sin flotta, skulle vidblifva sin öfvertygelse oförändrad, än minre huruvida de skulle tillstyrka att, enligt hr statsrådet Ullners system, just nu hufvudsakligen använda de tillgängliga medlen på eeparationer och utrustningar å linieskeppen, som icke förr än om två år härefter kunna bringas till ett effektift skick, medan skärgårdsflottan under samma tid åtminstone reatift blir satt i efterhand. Det är väl bekant, att ett större linieskepp med ångmaschin hos ss skulle fordra måhända tre är att bygge och utrusta. Konung Gustaf den tredje kunde leremot få 1009 kanonslupar byggda på en rinter. Det kan icke falla oss in att vid detta tillälle vilja trötta läsaren med några vidlyftiga vistoriska utdrag ur skrifter öfver detta ämne, ör att deraf hemta bevis på hvad skärgårdsapnet vid mångfaldiga tillfällen kunnat utätta, och huru stundom äfven stora linieflottor arit otillräckliga att gifva något utslag emelan tvenne krigförande nationer. Kriget emelan England och Frankrike under Napoleons id lemnar annars flera sådana som äro ganka talande, då den franska flottans nederlag varken hindrade fransmännen att för en tid lifva mer än halfva Europas beherrskare, Her afhöll Napoleon från planen af en landtigning, eller förmådde bortjaga engelsmän ens paniska fruktan för en sådan händelse. i hänvisa i stället, för detta ändamål, till J. , Lefrns föreläsningar i krigsvetenskapen, :dje delen, om fottors nytta och förlägging, hvaraf man finner att hr generalmaoren Lefrån jemväl hör till dem som gifva kärgårdsvapnet främsta rummet i vårt sjöörsvar, samt till ett sistlidet år utkommet rbete med titeln: Tvenne afhandlingar i sjöpe oo 4 1177 TT NN og s