att förbrytelser mot densamma åtala, äfven utan sär-
skild angifvelse.
öfrigt ege en hvar rättighet att för sådane för-
brytelser anställa ätal, dock ej barn mot föräldrar,
eller tjenstebjon, så länge de i tjensten äro, mot hus-
bondefolk.
Då åtal anställes af annan än den, som i I mom.
af denna nämd är, gifve han sin talan allmän åkla-
gare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
4 57. Rättighet att förbrytelse mot förordningen
till ätal af allmän äklagare angifva tillkommer en
hvar, utom barn emot föräldrar. -
på fändet bör socknenämd och i stad stadens äldste
egna synnerlig uppmärksamhet deråt, ait sådane för-
r varda till ätal angifna.
Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i 4 56,
mom. 1 omförmälda allmänna äklagare. Beslag skall
göras i två vittnens närvaro.
45g. Ej vare någon jäfvig att angående oloflig
bränninsförsäljning vittne bära endast på den grand,
att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt.
4 59. Förbrytelser mot denna förordning böra vid
allmänna domstolarne åtalas och afdömas, med un-
dantag af frågör om oloflig bränvinsförsäljning i de
städer, der poliskammare finnes, uti h ilka dylika frå-
gor skola i hittills vanlig ordning bebandlas.
60. Denna förordning skäll från den dag, då den
varder kungjord, lända till efterrättelse, dock med
följande undantag:
a) Den rättighet till försäljning af bränvin, hvil-
ken, dä försäljningsbeloppgt icke understiger en kan-
na, hittills tillkommit en hvar, fortfare att vara gäl
lande, för stad till den I Okt. och för landet till den
1 Nov. 1855.
b) Jordbrukares rättighet att kunna å landet till
underhafvande eller den som hos honom förrättar ar-
bete, sälja bränvin till belopp af minst !, kanna,
gälle fortfarande till den 1 Nov. 1855.
ec) Rättighet att sälja bränvin under en kanna, man
att låta detsamma på försäljningsstället fö täras, och
sädan rättighet som svarar mot hvad i denna förord-
ning med utskänkningsrätt förstås, må, der den blif-
vit förlänad för tid, som före år 1855 icke tillända-
löper, fortfarande utöfvas i stad till den 1 Okt. och
ä landet till den 1 Nov. 1855, mot de äfgifter till
stad eller kommun, hvilka vid rättighetens förlånande
ätagna blifvit.
Till kronan skall gästgifvare, som under år 1855
utskänkningsrätt fortfarande utöfvar, erlägga i afgift
för tiden till den 1 Nov. samma år, utom den i be
villningsförordningens påbjudna bevillning, från och
med 4 rår 24 sk. till och med 75 rdr, samt idkare
af värdshus , spisqvarters- eller annan näringsrörelse,
hvars rättighet då fortfar att vara gällande, från och
med 15 till och med 75 rdr, efter pröfning af ko-
mitå för bevillningstaxering, hvilken komit bör be-
stämma en högre afgift än den nu i allmänhet stad-
gade, då afsättningen anses vara af större betyden-
het. För sädant gåstgifveri, hvilket är att anse så-
som: endast skjutsombytningsställe, vare minsta afgift
till kronan för nämda tid 2 rår 12 sk.
d) Hvad i 44 5, 18 och 23 stadgadt blifvit skall ej
gälla för stad före den 1 Okt. eller för landet före
den I Nov. 1855: 1
—— AÖ—
gas att vika öfver förordningens efterlefnad, åligge
I