att förbrytelser mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse. öfrigt ege en hvar rättighet att för sådane förbrytelser anställa ätal, dock ej barn mot föräldrar, eller tjenstebjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk. Då åtal anställes af annan än den, som i I mom. af denna nämd är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets utförande öfvervara. 4 57. Rättighet att förbrytelse mot förordningen till ätal af allmän äklagare angifva tillkommer en hvar, utom barn emot föräldrar. på fändet bör socknenämd och i stad stadens äldste egna synnerlig uppmärksamhet deråt, ait sådane förr varda till ätal angifna. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i 4 56, mom. 1 omförmälda allmänna äklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro. 45g. Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränninsförsäljning vittne bära endast på den grand, att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt. 4 59. Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågör om oloflig bränvinsförsäljning i de städer, der poliskammare finnes, uti h ilka dylika frågor skola i hittills vanlig ordning bebandlas. 60. Denna förordning skäll från den dag, då den varder kungjord, lända till efterrättelse, dock med följande undantag: a) Den rättighet till försäljning af bränvin, hvilken, dä försäljningsbeloppgt icke understiger en kanna, hittills tillkommit en hvar, fortfare att vara gäl lande, för stad till den I Okt. och för landet till den 1 Nov. 1855. b) Jordbrukares rättighet att kunna å landet till underhafvande eller den som hos honom förrättar arbete, sälja bränvin till belopp af minst !, kanna, gälle fortfarande till den 1 Nov. 1855. ec) Rättighet att sälja bränvin under en kanna, man att låta detsamma på försäljningsstället fö täras, och sädan rättighet som svarar mot hvad i denna förordning med utskänkningsrätt förstås, må, der den blifvit förlänad för tid, som före år 1855 icke tilländalöper, fortfarande utöfvas i stad till den 1 Okt. och ä landet till den 1 Nov. 1855, mot de äfgifter till stad eller kommun, hvilka vid rättighetens förlånande ätagna blifvit. Till kronan skall gästgifvare, som under år 1855 utskänkningsrätt fortfarande utöfvar, erlägga i afgift för tiden till den 1 Nov. samma år, utom den i be villningsförordningens påbjudna bevillning, från och med 4 rår 24 sk. till och med 75 rdr, samt idkare af värdshus , spisqvarterseller annan näringsrörelse, hvars rättighet då fortfar att vara gällande, från och med 15 till och med 75 rdr, efter pröfning af komitå för bevillningstaxering, hvilken komit bör bestämma en högre afgift än den nu i allmänhet stadgade, då afsättningen anses vara af större betydenhet. För sädant gåstgifveri, hvilket är att anse såsom: endast skjutsombytningsställe, vare minsta afgift till kronan för nämda tid 2 rår 12 sk. d) Hvad i 44 5, 18 och 23 stadgadt blifvit skall ej gälla för stad före den 1 Okt. eller för landet före den I Nov. 1855: 1 —— AÖ— gas att vika öfver förordningens efterlefnad, åligge I