— — -—-—---— -——-1——— 2 seeom—— uti magasinet. Under tiden betänker ni er väl litet bättre, kanhända komma edra föräldrar till er hjelp, eller finner ministern det rådligt att betala ert traktamente. Man blir i sanning utfattig genom att vara guvernör på bastiljen! Philip ville ej längre afhöra detta skamliga procenteri utan giorde ett jakande tecken. Guvernören skyndade sig, att skrifva några ord i boken och att lemna fångens qvitto till uppsyningsmannen, som genast lemnade rummet, derefter vände han sig till fångvaktaren. För herr Sullian till tredje klassens fångrum,, sade han kallt. Han tillade sakta: Det kan vara tillräckligt bra för sådana der gnidare. .. åtta livres! Pennfäktare, kluddare, ordryttare!... Åtta livres! Hvilka tider! Min Gud, hvilka tider! Guvernören fortsatte sina klagovisor och fångvaktarer förde Philip till det anvisade fängelset. Vägen gick öfver s.ora gårdar ännu hemskare än den första, genom hvalf, öfver vindbryggor och uppför otaliga trappor. Vid hvarje dörr nödgades de stanna flera minuter för att vrida om nycklarne i de rysliga låsen och draga ifrån de tunga riglarne, derefter öppnades portarne under gängjernens hemska gnisslande. Flere gånger lyfte Lussan sina ögon mot de höga tornen, som omgåfvo gårdarne, i hopp att få se någon olyckskamrats bleka ansigte titta ut genom fängelsegluggarne, men de med tjocka jerngaller försedda fönstren syntes ej lemna plats för ett menskligt öga. I de långa korridorerna saktade han sina steg och lyssnade liksom hoppades han förnimma en klagan, en suck, men de tio fot tjocka murarne qväfde hvarje ljud och den dystraste tystnad herrskade oafbrutet i denna fängelselabyrint. Under hela färden, som varade ungefär en qvart, mötte han endast två eller tre fång