— — -—-—---— -——-1——— 2 seeom——
uti magasinet. Under tiden betänker ni er
väl litet bättre, kanhända komma edra föräl-
drar till er hjelp, eller finner ministern det
rådligt att betala ert traktamente. Man blir
i sanning utfattig genom att vara guvernör på
bastiljen!
Philip ville ej längre afhöra detta skamliga
procenteri utan giorde ett jakande tecken.
Guvernören skyndade sig, att skrifva några
ord i boken och att lemna fångens qvitto till
uppsyningsmannen, som genast lemnade rum-
met, derefter vände han sig till fångvaktaren.
För herr Sullian till tredje klassens fång-
rum,, sade han kallt.
Han tillade sakta:
Det kan vara tillräckligt bra för sådana
der gnidare. .. åtta livres! Pennfäktare, klud-
dare, ordryttare!... Åtta livres! Hvilka ti-
der! Min Gud, hvilka tider!
Guvernören fortsatte sina klagovisor och fång-
vaktarer förde Philip till det anvisade fängelset.
Vägen gick öfver s.ora gårdar ännu hem-
skare än den första, genom hvalf, öfver vind-
bryggor och uppför otaliga trappor. Vid hvarje
dörr nödgades de stanna flera minuter för att
vrida om nycklarne i de rysliga låsen och draga
ifrån de tunga riglarne, derefter öppnades por-
tarne under gängjernens hemska gnisslande.
Flere gånger lyfte Lussan sina ögon mot de
höga tornen, som omgåfvo gårdarne, i hopp
att få se någon olyckskamrats bleka ansigte
titta ut genom fängelsegluggarne, men de med
tjocka jerngaller försedda fönstren syntes ej
lemna plats för ett menskligt öga. I de långa
korridorerna saktade han sina steg och lyss-
nade liksom hoppades han förnimma en kla-
gan, en suck, men de tio fot tjocka murarne
qväfde hvarje ljud och den dystraste tystnad
herrskade oafbrutet i denna fängelselabyrint.
Under hela färden, som varade ungefär en
qvart, mötte han endast två eller tre fång-