STOCKHOLM, den 22 Febr.
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin den 9 Febr. 1855.
Under det general Wedel i Paris fullföljer
underhandlingarne som hafva till sitt sken-
bara och offieiella ändamål att afsluta en sär-
skild traktat med Preussen, räknar sig det ry-
ska partiet i vårt land icke för slaget och gör
de största bemödanden för att neutralisera
verkan af denna underhandling, i fall deticke
skulle lyckas dem att helt och hållet göra
den omintet. Detta parti har i sådant ända-
mål påfunnit en utväg som är bekändig nog,
men för att göra den någorlunda klar för alla
dem som icke hafva reda på alla diplomati-
ska spetsfundigheter, måste jag gå tillbaka till
en hastig öfversigt af hvad som passerat nå-
gra veckor tillbaka.
Sedan Decemberfördraget blifvit d. 15 De-
cember tillkännagifvet för Preussen, inbjödo
dess undertecknare, enligt 6 artikeln deri,
Preussen att dertill ansluta sig. Preussen sva-.
rade i sin depesch af d. 19 December, som
hr von Usedom fick i uppdrag att öfverföra
till Paris, eller söm åtminstone afskickades
samma vag han reste, att Preussen var be-
redt att underteckna ett lika beskaffadt för-
drag, ett fördrag som skulle hafva saroma
anti-ryska tendenser. Hvad fördraget af den
2 December anginge, säger berlinerkabinettet,
så kunde det ej underteckna detsamma, eme-
dan detta fördrag har en österrikisk karakter
och till och med genom artiklarne 1 och 2
erinrar om de vexlade noterna af den 8 Au-
gusti och det österrikiskt-turkiska fördraget
af d. 14 Juni 1854, akter hvilka enligt Preus-
sens förmenande icke särskildt angå någon
annan än Österrike.
Denna preussiska depesch af den 19 De-
cember gjorde temligen mycket väsen i den
diplomatiska verlden. Man fann den, såsom
den var, anti-rysk till syftningen och skick-
ligt redigerad i afseende på formen.
Vid denna tidpunkt voro vestmakterna föga
böjda att afsluta en särskild traktat med Preus-
sen. Österrike synes hafva lagt hinder i vä-
gen derför, och Frankrike, såradt af Preus-
sens skenbart speciella beskickning till Lon-
don, hvilken syntes gifva England ett be-
stämdt företräde, förklarade sig deröfver tem-
ligen lifligt i hr Drouyn de Lhuys cirkulär i
slutet af December till franska sändebuden
vid främmande hof. Han sade att ett sär-
skildt fördrag ej var möjligt under andra vil-
kor än om det erbjöd mer än Decemberför-
draget.
Detta var måhända ett fel å vestmakternas
sida, ty om de hade tagit Preussen omedel-
barligen på orden, skulle de hafva beredt
Preussen en långt större förlägenhet och slup-
pit att genom sin sednare undfallenhet ådraga
sig utseende af att gå ifrån sitt först antagna
rogram.
Emellertid fick man snart i Berlin på för-
trolig väg veta att en omkastning egt rum i
vestmakternas tänkesätt, och att man ämnade
uppfordra Berlinerkabivettet att förklara sig
rörande de grunder på hvilka det önskade att
det särskilda fördraget skulle byggas.
För att nu undvika en kategorisk uppfor-
dring begagnade sig Preussen af Wienerkon-
ferensen, såsom man kallat den, af den 28
December, för att reklamera sitt upptagande
i konferensen, på grund af sin ställning så-
som stormakt och medundertecknare af Juli-
fördraget 1841. Det var öfvergången till ett
nytt de obotfärdigas förhinder, som det infly-
telserika partiet önskade uppställa mot anta-
andet af de förutsedda och fruktade anbuden
i vestmakternas sida. Är det sanntatt Ryss-
land beklagat sig öfver noten af den 19 De-
cember och att depeschen af samma datum l
var första steget till ett ryggande? Detta är
hvad ingen kan bestämdt intyga, och för egen
del tvekar jag att sätta tro dertill. Den preus-
siska reklamationen jag talar om var hufvud-
föremålet för depeschen af den 5 Januari, till
svar på Österrikes den 24 December fram-
ställda fordran på mobilisering, och hvilken:
depesch Preussen meddelade Paris- och Lon-
donskabinetterna. Det är denna depesch somq.
man, med eller utan rätt, påstått vara inspi-
rerad af Ryssland.
I alla fall blef Preussens återvändande rikt-
ning till neutraliteten mer och mer synbar.
I sin sista depesch af den 21 Januari till Pa-
ris och London, hvilken endast är en ut-
veckling och en bekräftelse på den af den 5
Januari, fordrar denna makt uttryckligt så-
som ett oundgängligt vilkor för ett separat-
fördrag, att Preussen till en början får till-
träde till Wienerkonferenserna eller andra un-
derhandlingar, som kunde hafva freden till
ändamål. Detta vilkor ansågs i första ögon-
blicket af vestmakterna såsom en orimlighet,
och under det regeringen i sin moderata frak-
tion utan tvifvel hoppades att i detta afse-
ende besegra Englands och Frankrikes mot-
stånd, räknade det ryska partiet bestämdt på
att uppställandet af det ifrågavarande vilko-
ret skulle komma hela separatfördraget att
stranda.
t4 Men nu får man helt plötsligen höra att
vestmakterna äro beredvilliga att uppoffra
formfrågan, och att de mer än någonsin insi-
sterade på att få veta om Preussen har allvar
med sin önskan att ingå ett särskildt fördrag.
Franska utrikesministern har utförligt förkla-
rat sig öfver denna punkt i sina noter af den
26 och 29 Januari. Hvad var nu att göra?
Huru skall ryska partiet parera stöten af detta
medgifvande, som hotar att definitift lösslita
Berlin från S:t Petersburg?
- MA PM Uh mr -