bevakas på nära håll, och om ni icke snart ändrar
tanka kan klosterlifvet förlängas länge nog.,
Min fru,, svarade Therese med mild röst,
om ni fillåter mig välja emellan nunnans
svarta :slöja eller det ifrågavarande giftermå-
let, väljer jag slöjan
Generalförpaktaren gjorde ett hopp.
Min dotter nunna! utropade han ofrivilligt.
Fru de Villeneuve var också öfverraskad;
som vi sagt älskade hon sitt barn högt, och
hennes nuvarande stränghet härledde sig egent-
ligen från hennes öfvertygelse att en kraft-
full vilja slutligen skulle besegra Thereses
motstånd; men den unga flickans enkla och
beslutsamma ton bevisade att också höri skulle
blifva obeveklig.
Det är bran, sade fru de Villeneuve och
bet sig i läppen, abbedissan ger oss allt nog-
granna upplysningar öfver dessa skenheliga
försök, hon förslår nog att skilja det sanna
från det falska. Men nu slut... Min herre,
ni är fri... och ni, min fröken, håll er färdig
till i morgon -bittida.
Therdse gjorde en djup nigning utan att
säga någonting. Herr de Villeneuve hade rest
sig, men han aflägsnade sig icke; hans tankar
voro synbarligen delade emellan begäret att
njuta af den honom tilldelade friheten och
önskan att trösta den stackars flickan.
Se så, min lilla unge, var snäll nw... sade
han ängsligt och svängde om på klacken; jag
skulle gerna ge ut en million för att få dig
glad igen... må fan ta alla som göra dig
ledsen!... Den satans pojken ser bra ut, det
medger jag ; och sedan talar -han som en engel
— familjen Lussan är ocktå af gammal adel...
men kors hvad pratar jag för dumheter... tänk
icke mera på den skojaren, min flicka, och du
skall få de aldra dyrbaraste saker, en liten vac-
ker vagn för dig ensamt, en tafla af Greuze och
ett halsband af diamanter. .. Farväl mitt barn...