vetsförebråelser. Jag vördar alla edra bofall-
ningar och jag skulle vilja uppfylla dem på
bekostnad af allt, utom min samvet:frid.
Haf medlidande med mig och fordra ej hvad
jag aldrig kan samtycka tilll Jag ber er
icke gilla mitt val, men åtminstone tvinga
mig icke till att antaga ert... och kan jag
aldrig få tillhöra den som ni sjelfve först be-
stämde til min make, skall jag till och med
aldrigåterse honom här på jorden, så tillåten
mig åtminstone att i tysthet och utan skam
få begråta honom.,
Generalförpaktaren vände bort hufvudet för
att dölja det intryck som detta rörande svar
gjorde på honom, men fru de Villeneuve
stampade med foten i golfvet och utropade i
vredesmod.
Romanfraser!.... Se der hvad de fördömda
filosoferna lära barnen... att räkna, att di-
sputera med föräldrarne! Detta samtal re-
tar förmycket mina nerver, det måste hafva
ett slut... Hör på, min fröken, är detta ert
sista ord?
Theråså svarade icke.
Det är nog, fortfor fru de Villenetve och
reste sig. Som ni ser min herre, hade vår
förträfflige vän rätt; mildhet besegrar icke
hennes dumma envishet:
Min goda vän,, sade generallö paktaren
blygt, Theråsåe är ännu i fösta wuibrottet af
sin sorg och öfverraskning, hon återkommer
nog sedermera till bättre och lugnare -kän-
stor... låtom 0ss ännu vänta några dagar
innan vi utföra det der beslutet!v...
Vänta! jäså min herre, ni önskar då ati
ert hotell ännu längre skall: tjera till fängel-
se. Har ni då ieke sjelf sett i afton hvar-
till -vår -uppstudsiga dotter är i stånd?...
Att muta tjenstfolket och fly för att handlös
kasta sig i alla möjliga äfventyr, är hvad v
kunna vänta af henne; nej, nej jag vill icke