Article Image
då de voro i trappan hviskade Salvien i Philips öra: Jag vill underrätta den mäktige, sade han vänligt; var lugn. Apollos söner böra hjelpa hvarandra.n 9 Philip had gerna öfiskat veta om hvilken hans bizarre vän talade, fen dertill var ingen tid; fiakern väntade på gården; deti olycklige unge mannen steg upp i den jemte tre soldater; en fjerde satte sig bredvid kusken. Sedarf stängdes vagnen, gardinerna fälldes ned och vagtien for bort, utan att Philip haft tid att uppfånga en enda af hopens välvilliga blickar utanför porter. it Vagner rullade nära tre Gvarts timma genom Paris mörka och smutsiga gator. Då de förbigående sågo detta Hermetiskt tillslutnå åkdon med en soldat på kuskböcken, anade de lätt hvad det betydde, ty dylika möten vord då för tider mycket vanliga. HjÄndtligen körde man öfver en vindbrygga; sedan Hördes slämrandet af Kedjor och jerngaller. Mat stannade; vagnsdörrn öppnades och en sträf röst befallte fången stiga ur vågnen. Man var på en stor gård, omgifven:med spetsiga torn, hvars blotta åsyn injagade fasa. Det var Bastiljen. VIL HOTELLET VILLENEUVE. Efter den våldsamma scen som förorsakat en fullständig brytning mellan familjen Villeneuve och Philip de Lussan, hade Therese varit instängd i sitt rum. Fru de Villeneuve, om var ursinnig öfver sin dotters motstånd, vägrade hårdnackadt att se henne; under två dagars förlopp hade den stackars flickan ej tt någon i hotellet, med undantag af fru urand som var satt till hennes uppsigt. Thercse hade ett ögonblick hoppats att få se sin far, hvilkens hela ömhet hon kände; en äfven denna lycka blef ej henne förunnad. Finansiern de Villeneuve var en tjock och fet:epikur, utan ondska och utan malis, hvilkens -godmöodighet Paris galanta damer till öfverdrift missbrukade; ehuru ganska ut

19 februari 1855, sida 2

Thumbnail