PARIS KATAKOMBER).
Af ELIE BERTHET.
—
Salvien med glasögonen syntes betrakta
Lussan med förvåning och beundran.
Hvilken spartansk själv, sade han och snöt
sig i en trasig näsduk, nåväl min herre...
ske er efter önskan! . .. Erkänn endast!
min välvilja och artighet på ort och stölle;
ty hvad som nu måste inträfta, har ni er sjelf
atf tacka för. ... Jag törs icke,, fortfor han
och vek omsorgsfullt ihop sin smutsiga näs-
duk, som han åter nedlade i fickan, och ned-
teyckte den mycket luggslitna hatten öfver
ögonen; vänta längre, jag skulle annars kom-
promettera mig, kanhända förlora, min plats...
således ber jag er, värde medbroder, tusen
gånger om förlåtelse för min djerfhet, men...
i kungens namn arresterar jag er!
Han fattade nu Lussans arm.
Philip stannade som förstenad. Det hade
ännu ej ett ögonblick fallit honom in att anse
hr Salvien med glasögonen, versmakaren, skrift-
ställaren, för en af polisens agenter, ehuru
olyckligtvis vid denna tidpunkt dessa olika
yrken ofta förenades. Han tänkte således ej
på att göra motstånd, ehuruw hans medbroder
ganska lösligen fasthöll honom, som: för att
lätta hans flykt, men Philip skulle gj nudängre
kunnat undkomma, om han än önskat det;
ty tvenne karlar med misstänkt utseende veko
om kajbörnet och spärrade. honom vägen; den
person, som förut synts i Salviens spår, kom
nu äfven fram, således var Philip på engång
omringad af fyra, personer, mot -hvilkadet
varit en dårekap att strida.
Jag skall följa er mina herrar,, sade han
stolt, ;men rörer mig icke... han-j-erarre-
steringsordert,
Kommissarien har ett lettre de -cachet i sina
händer,, svarade Salvien. sorgset.
Ahl! ett lettre de cachet, jag behandlas
) Se A. B. n:o 30—40.