E fördel-
aktiga; men om så icke är, lärer man ej få fästa
sig särdeles vid nämnde omständighet; ty om man
endast afsäge kostnaden och den direkta vinsten af
jernvägen, blefve helt säkert ingen jerubsna i vårt
land anlagd. :
Då vi således, på grund af hvad vi förut visat, få
anisga ait Skarabanan, för dess korthets skull, för
landet i allmänbet icke är fördelaktigare än Billings-
banorna, som bäda närma sig Falköping, återstär att
tillse huruvida Skarabanan kan för provinsen, eler
för Westergötland enskildt, erbiuda större fördelar
än Billiogsbanorna.
I detta afseende våga vi uttala ett högt och obe-
tingadt nej.
Vid bestämmandet af en jernbanas riktning genom
en provins torde väl, då andra förhållanden äro lika,
behofvet af en lättare kommunikation och den nytta
jernbanan kan tillvägabringa få anses såsom de mest
talande skäl, och att följaktligen de orter, der detta
veh-f är störst och der jernvägen kan åstadkomma
ien största allmänna nytta, böra ha förmänsrätt.
Hvad pu Skaratrakten beträffar, kan väl ingen
neka att denna stad med omkringliggande bördiga
slättland skulle ha ganska stor fördel af en jernbana,
hvilket ock bäst visas af den ifver, hvarmed inbyg-
garne i denna trakt omfattat förslaget att tillvinna
sig denna tördel; äfvensom det gerna må medgifvas
att en jernbana dragen rundt omkring Wenern, utmeå
dess stränder, skulle för alla dessa oriers invånare bli
fördelaktig, enär de derigenom befriades från besvä-
ret att föra sina produkter till näst angränsande ham-
nar; men en anoan fråga är, om en sådan banans
ristniog vore den i landet behöfligaste och den som
åstadkomme den största allmänna nytta.
Såväl Skaratrakten, som större delen af den så
kallade stora lerslätten, slutar sig omkring och när-
mar sig till Wenerns gränser och har en naturlig och
lätt afsättniog af sina produkter i Lidköping, provin-
sens vigtigaste handelsstad, dit afståndet från Skara
endast är 2!,;, mil.
Deremot finnes en annan Wesigötaslätt, lika stor
och lika bördig, som den förra, och hvars närmaste
gräns ligger nära 5 mil och dess sydligaste 9 mil
från Lidköping, dit dess invånare på vägar, som vissa
årstider äro nära, ofarbara, mäste släpa sina produk-
ter: vi mena Fablbygden.
En insändare i Skara-Tidningen, som kellar sig
-g-d-d, uppgifver, för att nedsätta Fahlbygdens an
språk, att denna bygd har en egovidd af aliensst om-
sring 60,000 tunnland, då Westergötlands stora och
vida bördigare lerslätt eger ett omfång af minst 120,000
tunnland.
Hvad bördigheten angär, vilja vi ej tvista med
-g-d-d derom, ehuru vi tro oss känna bäda dessa
bygdelag lika väl som ban. Om Fahibygden behöfva
vi blott nämna, att hela denna bygd, der med undan
tag af de för denna ort egendomliga höga flötsbergen,
hvarje tunnland jord är odlingsbart, med ett djupt
lager . af svartmylia till största delen hvilar på kalk-
berg eller mergel. I fråga om utsträckningen eller
vidden af de bäda slätterna vilja vi deremot närmare
undersöka insändarens uppgifter.
Med Fahlbygden förstås den höga platå, som be
står af Gudhems, Frökinds och Wilske, samt en stor
!el, eller åtminstone den bästa delen af Wartofta härad.
Om man nu till denna del af Wartofta endast räk-
nar en tredjedel af häradets vidd, utgöres säledes
Fahlbygden af tillbopa 234,668 tunnland jord, enligt
Carlens statistik.
Lerslätten, nemligen den del deraf, som skulle få
fördel af jerovägen, och hvartill vi således ej kunna
räkna Kinnefjerdings, Kållands eller Åse härader eller
norra delen af Wiste härad, hvilka bygders invånsre
ha närmare till hamnar vid Lidköping och Weners-
borg än till Skarabanan, bestär åter af Skänings,
Laske och Barne härader samt södra delen af Wiste
härad, hvilka bygdelag innehålla 217,780 tonnland
jord, hvaraf dock en stor del ej kan berömmas för
sin bördighet. Man finner lätt häraf hvilkendera af
de stora slätterna skol!e draga största fördelen afjern-
vägen, den större och från afsättningsort mest af-
iägsna, der vägarne ofta äro ofarbara, och der de i
brist på grus ej kunna sättas i godt skick, eller den
mindre, som har goda vägär och nära till hamn.
Härtill komma dock omständigheter, som måhända
till Billingsbanornas fördel tala vida mer än slätter-
nas både vidder och bördighet, ja, till och med mer
n gamla Skaras belägenhet i medelpunkten. för de
båda i länet förlagde regementen.
Billingen och Mösseberg äro, som man vet, Flöts-
berg och bestå af särskilda lager af sandsten, skiffer
och kalk, och större delen af bela Fahlbygden hvilar
äfven på eu sä beskaffad bädd. Af hvilket värde
huggen sand- och kalksten är vid byggnadsföretag
behöfva vi icke leda i bevis, och nämna endast i för-
bigående, att så beskaffad sten frön Kinnekulle skep-
pas ända till Tysklands hamnar; men hvad som torde
behöfva framhållas är det höga värde, som de mäk-
tiga, outtömliga skiffer- och kalklagren ega, skiffern
såsom brännämne och surrogat för ved och stenkol,
samt kalken säsom byggnads- och gödningsämne. Då
au en tunna kalk, som på Fahlbygden kan brännas
för 12 sk., i trakten af Alingsäs och Göteborg beta-
ias med 1 rår 32 sk. å 2 rdr, allt rgs, kan man Jätt
bedömma hvilka omätliga rikedomar ligga begrafna i
förenämnde berg och bygdelag, och de der aldrig
kunna tillgodogöras, derest ej en jernväg kommer att
stryka längs utmed bergen, eller genom hela bygden,
enär fraktomkostnaden eljest nedtynger och omöjlig-
gör all afsättning. Man må ej heller invända att dessa
rikedomar kunna uppsökas, tillgodogöras och spridas
genom anläggning af en bibana, enär denna endast
komme att beröra en punkt af dessa långsträckta berg
och dessa stora bygder, hvilka sednare deremot, om
de komme att genomskäras af en jernväg, såväl ge-
nom sitt jordbruk, som genom tillgodogörandet af sina
rika kalk och skifferlager, snart skulle uppblomstra
till en icke anad höjd af välmåga, på samma gång
de komme, att sprida sina rika lager till så väl ler-
slätten som bela landet, till det stora helas båtnad.
Ofvanbemälde insändare har äfven lemnat nägra
andra uppgifter, hvilka vi ieke kunna med tysinad
förbigå.
Sä framhåller han särdeles bjert orimligheten af att
leda banan öfver Svältorna i en sträckning af öfver
3!, mil, och att det skulle vara ett förbiseende af
Eltsborgs läns, ja hela landets fördelar aw draga ba-
van öfver sistnämnda trakt.
Hvad nu först de tre och en half millionerna angär,
torde dessa böra förkortas till 2, enär Svältorna redan
sluta vid Eggvena-traktea; och hvad fördel Elfsborgs
län har af banans skjutning åt vester, så att den i
iänet utfaller vid Ribbingsberg i stället för Snipebro,
gär öfver vär fattning. Elfsborgs län har bebof af
spanmål, och den kan det lika isätt erhålla från Fabl-
bygden öfver Snipebro, som från lerslitten öfver Rib-
inasberg. Ati invänarne på den bygd, som så för-
aktligt kallas Svältorna, ej sakoa intresse för jern-
vägen torde nägot tala tili deras för
oss veta att allmogen i denna ort r
förbundit sig att utan ersättning lemna jord
banan frän Snipebro till inemot Wårgärda.
BB Ar Rn ———
RO - m 4 As KH
nn : bt KR Krk RR JA dt SR IF fö JR JR it SN a OT VR Kr DD JR
bt ch Ht DB GS bg f MA Pr
oare tsla i sitt intresse, och att de görs samm
för att få banan till sig. Hvad man kan önska är
endast att de icke framställa sig säsom mälsmän för
bela provinsens, ja, hela landeis fördelar.
Om företrädet emellan de båda Billiogsbanorna vilja
si ej ytira 095.
Vid riksdagen ansågo representanterna från Wester-
aötland för -klokast och mest gråuolaga att icke upp
rifva denna tvist. Saken är nu i goda händer, då
den kommer att pröfvas i första band af hr öfversie
Ericsson, och i sista af Kongl. Maj:t. Härvid böra
si kunna trygga o:s alla och låta saken ha sin gäng
utan all vidar ion —LIt
ed. NA ne KR de hnkelo rit Jo KR hora Jol Ton In rk Dp HARAR Dk BL ER. JR B- MR
(Insändt.)
Frågas, om ej hufvudstadens styrelse skulle finna
igt, att under tider dä så svår halka medför dag-