måste en okulärbesigtning af linierna på marken före-
tagas; och denna skall otvifvelaktigt verka till tros-
fö ändring. De för en jernväg ovanligt fördelaktiga
lotningsförhållanden, som ega rum på Skarabanan,
mäste hafva ett stort och vigtigt inflytande på kost-
naderna ej mindre för banans framtida underhåll, än
äfven för en del af materielen för dess begagnande,
hvilka omständigheter åter i högst väsentlig mån
torde inverka på bantrafiken; och slutligen
att Skarabanan, till följd af dess kortare längd
och den jemnare marken derå, samt enligt hvad hr
baron De Geers kostnadsförslag utvisar, kommer att
erfordra en högst betydligt mindre anläggningskost-
Fre hvarom vidare utredning här torde vara öfver-.
lödig.
Dessa äro de hufvudsak!igaste skäl, hvarpå vi grunda
vår öfvertygelse, att Skarabanan skall medföra rikets
största allmänna gagn, hvilket är första vilkoret för
en hufvudbana.
Hvad angår den andra underordnade frågan, eller
hvilken af de 3:ne i Skaraborgs län utstakade banor
kan anses för detta län medföra största allmänna
nytta; så tro vi fullt och fast, så vida man med an-
läggning af jernväg inom värt land äsyftar iandt-
mannaproduktionens förökande och industriens upp-
hjelpande, att Skarabanan äfven skall medföra största
nyttan för länet i allmänhet. Skälen härtill äro män-
ga. Åtskilliga af dessa äro redan här ofvan och förut
uppgifna; men det torde tillåtas css att här kortligen
framställa några få andra af de hufvudsakligaste :
Skarabanan genomgär midten af länets bördigaste
trakter, Vadsbo härad, der länets egentliga eller huf-
vudsakligaste bruksrörelse jemväl finnes, och den stora
Vestgötaslätten, hvilken sednares jordbruk, som utgör
länets hufvudnäring, omöjligen kan uppnä någon större
förkofran, så länge transportkostnaderna uppsluka
större delen af afkastningen. De under fyra till fem
mänader af äret, — den för afsättning af jordbrukets
alster vigtigaste ärstiden, — tillfrusne hamnarne vid
Lidköping och Wenersborg kunna omöjligen ensam-
me, helst de jemväl äro mer och mindre aflägsna
frän större delen af sistnämnde lerslätt, bereda jord-
bruket derstädes den hjelp och förkofran som det i
så hög grad förtjenar.
Den s. k: Fahlbygden, det 3:dje men minsta slätt-
landet inom länet, innehäller allenast omkring 60,000
tunnland, och är i bördighet långt underlägsen den
Vestergötlands stora lerslätt, som eger ett omfång af
minst 120,000 tunnland. Att Fahblbygden eger an-
språk att komma till delaktighet af de stora fördelar
som jernvägar erbjuda, är obestridligt; men vi tro
dock att detta anspråk alltid måste vara relatift, och
att således detta anspråk ingalunda bör kunna föran-
leda att för Fahlbygdens skull, på bekostnad af ri-
kets samt andra vidsträcktare och mera bördiga or-
ters inom länet större fördelar, hufvudbanan skall
tvingas att taga krokvägar.
Det torde vara en obestridlig sanning, att Billings-
banornas läge utmed större bergsträckningar med en
platä, omfattande minst 25,000 tunnland af till mer!
och mindre grad obrukbar mark, icke kan vara för
trafiken på banorna gynnsam, eller blifva för landet
af det gagn, som hemtas af en bana med det läge,
Skarabannan eger.
Att nu vidare orda om specialiteter, gagnar till in-
tet. Hvad vi här yttrat har sagts för att öfvertyga,
icke dem, som ej tåla sakens offentliga utläggning,
utan den allmänhet, som icke eger någon direkt del
i striden. :
Verkan af Kongl. Maj:ts, innan jernvägsstriden inom
länet uppstått, i dess oftaberörda nådiga bref af den
31 Mars 1853 bestämdt uttalade grundsats, att jern-
banan genom länet bör anläggas i så rak sträckning
för vägens fortsättning åt Göteborg, som omständighe-
terna medgifva, förmoda vi icke kunna så lätt bort-
resonneras. Vi tro det ligga klart för dem, som opar-
tiskt granska förhållandena och de genom jernvägs-
undersökningarne yppade resultater; att omständig-
heterna icke blott medgifva, utan äfven högligen
fordra, för det allmännas väl, att banan genom länet
förlägges i den rakaste riktningen, å den jemnaste mar-
ken, i de bördigaste trakterna och der, hvarest minsta
anläggnings- och underhållskostnaden för banan erfer-
dras.
Mätte derförs vid frågans slutliga afgörande endast
skäl och bevis få tala, och icke personliga insinuatio-
ner. Saken eger en större nationel betydelse, en vigt
för samtid och efterverld, hvilken sanning ej nog kan
bebjertas.