måste en okulärbesigtning af linierna på marken företagas; och denna skall otvifvelaktigt verka till trosfö ändring. De för en jernväg ovanligt fördelaktiga lotningsförhållanden, som ega rum på Skarabanan, mäste hafva ett stort och vigtigt inflytande på kostnaderna ej mindre för banans framtida underhåll, än äfven för en del af materielen för dess begagnande, hvilka omständigheter åter i högst väsentlig mån torde inverka på bantrafiken; och slutligen att Skarabanan, till följd af dess kortare längd och den jemnare marken derå, samt enligt hvad hr baron De Geers kostnadsförslag utvisar, kommer att erfordra en högst betydligt mindre anläggningskostFre hvarom vidare utredning här torde vara öfver-. lödig. Dessa äro de hufvudsak!igaste skäl, hvarpå vi grunda vår öfvertygelse, att Skarabanan skall medföra rikets största allmänna gagn, hvilket är första vilkoret för en hufvudbana. Hvad angår den andra underordnade frågan, eller hvilken af de 3:ne i Skaraborgs län utstakade banor kan anses för detta län medföra största allmänna nytta; så tro vi fullt och fast, så vida man med anläggning af jernväg inom värt land äsyftar iandtmannaproduktionens förökande och industriens upphjelpande, att Skarabanan äfven skall medföra största nyttan för länet i allmänhet. Skälen härtill äro mänga. Åtskilliga af dessa äro redan här ofvan och förut uppgifna; men det torde tillåtas css att här kortligen framställa några få andra af de hufvudsakligaste : Skarabanan genomgär midten af länets bördigaste trakter, Vadsbo härad, der länets egentliga eller hufvudsakligaste bruksrörelse jemväl finnes, och den stora Vestgötaslätten, hvilken sednares jordbruk, som utgör länets hufvudnäring, omöjligen kan uppnä någon större förkofran, så länge transportkostnaderna uppsluka större delen af afkastningen. De under fyra till fem mänader af äret, — den för afsättning af jordbrukets alster vigtigaste ärstiden, — tillfrusne hamnarne vid Lidköping och Wenersborg kunna omöjligen ensamme, helst de jemväl äro mer och mindre aflägsna frän större delen af sistnämnde lerslätt, bereda jordbruket derstädes den hjelp och förkofran som det i så hög grad förtjenar. Den s. k: Fahlbygden, det 3:dje men minsta slättlandet inom länet, innehäller allenast omkring 60,000 tunnland, och är i bördighet långt underlägsen den Vestergötlands stora lerslätt, som eger ett omfång af minst 120,000 tunnland. Att Fahblbygden eger anspråk att komma till delaktighet af de stora fördelar som jernvägar erbjuda, är obestridligt; men vi tro dock att detta anspråk alltid måste vara relatift, och att således detta anspråk ingalunda bör kunna föranleda att för Fahlbygdens skull, på bekostnad af rikets samt andra vidsträcktare och mera bördiga orters inom länet större fördelar, hufvudbanan skall tvingas att taga krokvägar. Det torde vara en obestridlig sanning, att Billingsbanornas läge utmed större bergsträckningar med en platä, omfattande minst 25,000 tunnland af till mer! och mindre grad obrukbar mark, icke kan vara för trafiken på banorna gynnsam, eller blifva för landet af det gagn, som hemtas af en bana med det läge, Skarabannan eger. Att nu vidare orda om specialiteter, gagnar till intet. Hvad vi här yttrat har sagts för att öfvertyga, icke dem, som ej tåla sakens offentliga utläggning, utan den allmänhet, som icke eger någon direkt del i striden. : Verkan af Kongl. Maj:ts, innan jernvägsstriden inom länet uppstått, i dess oftaberörda nådiga bref af den 31 Mars 1853 bestämdt uttalade grundsats, att jernbanan genom länet bör anläggas i så rak sträckning för vägens fortsättning åt Göteborg, som omständigheterna medgifva, förmoda vi icke kunna så lätt bortresonneras. Vi tro det ligga klart för dem, som opartiskt granska förhållandena och de genom jernvägsundersökningarne yppade resultater; att omständigheterna icke blott medgifva, utan äfven högligen fordra, för det allmännas väl, att banan genom länet förlägges i den rakaste riktningen, å den jemnaste marken, i de bördigaste trakterna och der, hvarest minsta anläggningsoch underhållskostnaden för banan erferdras. Mätte derförs vid frågans slutliga afgörande endast skäl och bevis få tala, och icke personliga insinuationer. Saken eger en större nationel betydelse, en vigt för samtid och efterverld, hvilken sanning ej nog kan bebjertas.