okulärbesigtning, hos komiterade gjort anmälan om
stora svårigheter vid Skara, i anseende till markens
särdeles stenbundna beskaffenhet i de trakter, söder
om staden, som banan skulle genomlöpa ), erhöllo
de länets invånare som voro tillstädes vid utlysta sam-
manträdet i Skara den 3 November 1853 full viss-
het om riktningen af den utstakade Mariestadsbanan,
ghara några kartor häröfver då icke funnos tillgäng-
ga.
På de anteckningslistor till insamlande af bidrag
för en jernvägsundersökning, som, i följd af öfver-
enskommelsen vid Auvgustimötet 1852 utlemnades samt
derefter cirkulerade i Skara och uti dess närmaste
grannskap, var icke synligt något tillkännagifvande af
den öfverenskomna riktningen af banan. Detta torde
ock synas klart deraf, att teckningsbidrag för ett
motsatt fall icke gerna kunnat samlas i den ort,
hvarest man haft kunskap att banan, som man egt
anledningar se der utstakad, skulle förläggas annor-
ledes.
Vid sammanträdet den 3 November 1853 af-
gafs en väldig protest mot fattande af beslut i
länets namn från intressenterna i det bolag
som, af giltiga skäl obelåtet med Mariestadsba-
nans utstakning, under nästförutgångna dag vid ut-
lyst sammanträde i Sköfde bildats för en jernbana
öster on Billingen. Före förstnämda sammanträde
hade hvarken detta bolag, efter hvad insändaren
tror, eller nägon af intressenterna för Skarabanan
annan kännedom om innehållet af KX. M:ts nådiga
bref under den 31 Mars 1853, än att K. M. dyme-
delst öfverlätit 4000 rdr bko statsmedel till bestri-
dande af halfva kostnaderna för Mariestadsbanans
undersökning. Man erfor af det vid sammanträdet
upplästa nyssnämda kongl. bref, att K. M. derjemte
meddelat den nädiga föreskrift, att jernvägslinien ge-
nom länet borde, derest ej betydande svårigheter
mötte, företrädesvis dragas från Svartä bruk i Nerike
öster om sjön Skagern och sedermera vester om ber-1
get Billingen, allt i så rak sträckning, för vägens fort-
sättning åt Göteborg, som omständigheterna medgåfve.r
Följden af den erhällna vidsträktare kännedomen
om innehållet af K. M:ts högstberörda nådiga bref blef
inom kort den, att flere tusende af länets invånare,
deribland jemväl intressenter af bolagen för Marie-
stads- och Sköfdebanorna, tillika med ett ej obetyd-
ligt antal af Elfsborgs läns invånare, inseende moti
vet för K. M:ts nådiga beslut om den rakaste sträck-
ningen för banan genom länet, — förenade sig till
insamlande af bidrag för fullständig undersökning och
utstakning af Skarabanan. Till den grad fann man
den utstakade Mariestadslinien instämmande med
både det allmännas och länets olika delars gemen-
samma intressen.
Bestridas dessa våra uppgifter kunna de lagligen
styrkas.
Den lika ostridiga, som goda följd af det ofta-
nämda Colloquium familiare, hvilket Mariestads-
vanan har att tacka för sin tillvaro, blef den, att, för
vedömmandet af frågan hvarest den bästa jernvägs-
linien inom länet finnes, 3:n2 särskilda banor blifvit
undersökta och utstakade, dertill kostnaden genom
verkställd teckning uppgätt till omkring 27,000 rdr
gs, utom de 6000 rdr lika sedelslag som af stats-
medlen utgått.
Beträffande sjelfva saken, eller frågan om Skara-
banans företräde framför Mariestads- och Billings-
vanorna, så förete sig, för en opartisk granskare,
följande ovedersägliga omständigheter:
Att den bana, som skall genomlöpa Westergötland,
år, till följd af statsmakternas beslut, ämnad att
jammanbinda Stockholm och Göteborg, men inga-
unda förstnämde stad med Jönköping eller Udde-
ralla, i följd hvaraf samma hufvudjernbana synes
öra under dess fortsättning till Göteborg läggas ij
den möjligast rakaste riktningen genom Skaraborgs
än, jemväl till följd af uttryckliga stadgandet derom
K. M:ts här ofvan anmärkta nådiga kref under den
31 Mars 1853, hvars tillvaro blifvit af Billingsbanor-
nas förfäktare alldeles ignorerad ;
att anläggandet af denna hufvudbana i en krök-
ding t. ex. af allenast 1 mil, skulle, utom den onö-
liga tillökningen i anläggnings- och underhållskost-j.
iader, medföra i en framtid för det allmänna en .
norm förlust i fraktkostnader, hvilken förlust måste
cn mer aflägsen framtid, dä en allt mer ökad tran-.
itorörelse på rikets största och vigtigaste hufvudbana :;
uppstår, i betydligt högre grad kännas tryckande för .
andet ; ;
att Skarabanan, undersökt från Nerikes läns gräns
nda till Wårgärda, beläget något öfver en mil frän
karaborgs läns gräns inuti Elfsborgs län, och dit
åda Billingsbanorna under deras gemensamma sträck-
ing från Snipebro öfver Svälterna sammanträffa med
;karabanan, enligt distriktchefen, hr baron De Geers ;
ndersökning och hr grefve A, von Rosens uppgift.
m banans längd mellan Snipebro och Wårgårda, är .
0,700 alnar, eller nära 1!, mil kortare än Marie-j,
tadsbanan, och således ännu kortare än Sköfde-l,
anan ; ;
att den, till åsyftad förmån för Billingsbanorna,
jorda anmärkning, att en blifvande bibana mellan s
önköping till hufvudbanan blefve kortare, om nägon 1
f Billingsbanorne antoges, än om Skarabanan komme t
11 stånd, samt att till följd häraf på det hela skulle lt
komma att för staten uppstå en ökad anläggnings--
kostnad, — innefattar, efter insändarens öfvertv- i:
else, ett uppenbart misstag, enär hvarken K. M. ij;
jess till Rikets Ständer under den 16 Nov. 1853 t
ramställda nädiga proposition angående statens f
iedverkan för anläggande af jernvägar i lan-
et eller uti K. M:ts sedermera i detta ämne ji ;?
färdade nådiga bref till styrelsen vid väg- ochjt
uttenbyggnader af den 22 förlidne Januari, ellerl!r
ikets Ständer gifvit ringaste anledning förmoda, att 1s
2 bana fråa Jönköping till hufvudbanan mellan jf
tockholm och Göteborg skulle annorlunda betraktas, Ir
n såsom en sido- eller bibana, för anläggningen a
varaf statsmedel egde åtojutas. Då aflägsna möj-
gheter för framtida sidobanors uppkomst blifvit äbe is
pade till stöd för förslaget om rikets största huf-
idbanas anläggning i annan riktning genom länet,
1 den, som i århundraden varit gagnad och sjelfva
turen anvisat för landtkommunikationen mellan före-
ogspunkterna Stockholm och Göteborg, emot det
anda förhällandet att en hufvudbana är af Kongl.
aj:t föreslagen att från Stockholm genom Östergöt-
od och Småland gå till Skåne, hvilken hufvudbana
mmer att bilda sidobanor, synes ett slikt förfa- lr
nde innebära just en sådan ensidighet, som deniE
te ädle insändaren åberopat. Betraktar man för-! ee,
landet med sidobanor, med hänsigt till Skaraba- k
n, så visar sig denna banas företräde jemväl tilllo
jd deraf, att då till Lidköpings stad, i anseende pb,
I dess stigande handel och ypperliga hamn, må- lh;
oda den bästa vid sjön Wenern, framdeles kommer I te
t utsträckas en sidobana till hufvudbanan, så blir pj
n förra betydligt kortare till Skarabanan än tilllsgr
lingsbanorna. Den af Billingsbanornas förfäk-
e hyllade sats torde således, särdeles uti ett fat-
t land sådant som Sverge, få anses mindre efter-
jansvärd. att sidohanor skola hestämma hufvudha-
UPM NH Om