historiskt museum i er pedantisk- och oskön stil; ett
kaffehus i mohrisk. smak och ett täckt schweizerhus,
som tjenar direktorn till boning. Hufvudbyggnaden
innehäller en samling af uppstoppade djur som till
största delen lefvat i Äntwerpens zoologiska trädgärd.
Man skulle kunna kalla detta ställe anläggningens
Elysium, ty de här befintliga, om också förträffligt
preparerade foglarne och däggande djuren äro dock
endast skuggor af hvad de i lifvet varit. En afdel-
ning af museet innehåller förvaringsrummen för de
lefvande köttätande djuren, bland hvilka förtjena att
nämnas en tiger, en tigrinna, ett lejon frän Senegal,
en panter och en kaguar från Paraguay. En annan
afdelning tjenar till boning för foglar från tro-
pikländerna. Här snattra, pipa och fröjda sig, i den
lifgifvande värmen från ugnen, papegojor, aras och
en mängd andra foglar, som utmärka sig genom sin
lysande fjäderdrägt. I ett hörn af detta åt foglarne
upplätna rum ser man en krokodil, som frän den 15
September till den 15 Maj ligger i ett slags dvala
Midt i trädgården ligger en för middagssolen öppen
byggnad, deri två giraffer, två elefanter och flera
ahtiloper från Senegal befinna sig. De idislande dju-
ren spatsera omkring i parkanläggningar, som blott
äro omgifna af ett fint stängsel; man ser bland dem
en bock från Azoriska öarne. I en mängd burar her-
bergeras en ganska rik samling af roffoglar; i andra
äter, som äro särdeles smakfulla, finner man höns
från Senegal, den heliga ibis, den röda ibis från
Brasilien, den kinesiska anden, den bekronade duf-
van, demoisellen från Numidien och flera andra ut-
ländska foglar. Öfver dessa fogelhus är byggd en
vattenreservoir, i hvilken alla arter af Europas sim-
foglar snattra, simma, dyka och kämpa. Öfver allt
bland träden och buskarne ser man boningar för djur,
som utgöra högre eller lägre länkar i varelsernas
kedja. I apornas hus är isynnerhet ett exemplar af
en särskild apart från Filippinerna märkvärdigt. Vi-
dare kommer man till förvaringsrummen för björnar-
ne. Om söndagarne dä vädret är vackert föra frun-
timren i Antwerpen sina barn hit, för att låta dem
mata björnarne med bröd.
Det sällskaps historia, som anlagt denna zoologiska
trädgård, är följande. År 1843 grundades sällskapet
genom en af åtta medlemmar be-tående komite. Na
tarforskaren Kets utnämndes på lifstiden till direktor
för den zoologiska trädgård som man ärnade anlägga.
Medelst ett lån af 100,000 francs blef man i stånd
att inköpa en passande plats och uppföra nödige
byggnader. År 1847 blef platsen utvidga. Kost-
naderna för anläggningens underhåll uppgå numera
till nära 100,000 francs ärligen. Denna summa åstad-
kommes dels genom entråafgifien, som utgör 1 franc
och som hvarje besökande måste erlägga, dels genom
försäljandet af utländska, till större delen i zoologi-
ska trädgården uppfödda foglar och andra djur, och
slutligen genom de afgifter sällskapets medlemmar
erlägga, först vid deras inträde i sällskapet (20 francs)
och sedan ärligen (24 francs). Mängden af besökan-
de är betydlig, och ledamöternas antal uppgår för
närvarande till 2500.
Anskaffandet af djuren underlättas betydiigt genom
åtskilliga ledamöters förbindelser med sjökaptener.
För öfrigt, då alla sällskapets medlemmar betrakta
sig som egare till anläggningen, är det naturligt att
de täfla med hvarandra i att befordra dess bästa,
medelst samlingarnes underhållande och förökande.
Förvaltningen af den zoologiska trädgården bestrides
af alla de ledamöter som intressera sig derför; under
deras vård äro de naturhistoriska rikedomarne ställda,
och öfverallt i förvaltningen af dessa rikedomar spå-
rar man den anda af ordning och omsorgsfullhet,
som framkallas af ett gemensamt intresse. Öfverin-
seendet öfver ett menageri erfordrar en betydlig och
till detaljer sig sträckande sorgfällighet. För att
bevara djur, som äro födda i så olika klimater, vid
lf, är en praktisk kännedom om deras natur, deras
behof och vanor oundgänglig. De förluster det na-
turhistoriska sällskapet i Antverpen lidit hafva varit
obetydliga, och resultaterna af dess bemödanden för-
tjena allt erkännande, isynnerhet då man besinnar
huru mycket det på få år åstadkommit.
Det af Antverpens invänare gifna exemplet sak-
nade icke efterföljd. Mot slutet af 1851 grunda-
des i Gent ett sällskap för arläggandet af en soolo-
gisk trädgård. Sällskapets kapital, som i början ut-
gjorde 300,000 francs, steg 1853 till 450,000 d:o.
Platsen, som smäningom utvidgades, omfattar nu en
yta af mer än 5 hektarer. Invånarne i Gent, hvilka
början blott motsträfvigt lyssnade till uppmaningen
att grunda en naturhistorisk förening, täfla numera
om äran att få inträde som medlemmar i sällskapet.
Ledamöternas antal utgör redan 4000. Den zoo-
logiska wrädgärden i Gent besitter nu en samling af
700 lefvande djur, hvilken dock lidit stora förluster;
så hafva t. ex. en krokodil och en isbjörn nyligen
dött, den förra af trånad efter sin brännande sol,
den sednare af längtan efter sina isfält.
Dylika förluster äro under tidens lopp oundvikliga.
För öfrigt befinner sig Gents zoologiska trädgård i
det mest blomstrande tillstånd. Direktorn, en driftig
och för sin befattning på det högsta intresserad man,
har tillvägabragt förbindelser med de länder från
hvilka man vanligen hemtar sällsynta djur. Peku-
niära medel finnas i öfverflöd. Under det förflutna.
året har inrättningen haft en inkomst af 65,000 fr.,
då deremot utgifterna endast uppgått till 48,000 d:o.
Liksom den zoologiska trädgården i Antwerpen, är
den i Gent äfven helgad åtstudier och sällskapsnöjen.
Under den vackra ärstiden uppföras minst en gäng i
veckan konserter af militärmusik, som locka talrika
besökande. Stadens damer komma i all sin stät,
dels för att se djuren, dels för att sjelfve blifva
sedda.
Hufvudstaden i Belgien, Brässel, har icke beller
stannat efter, ehuru dess zoologiska trädgärd ännu be-
finner sig i sin första barndom. Platsen ör ganska
stor och planteringarne täcka, hvarjemte man redan
uppfört några vackra byggnader. Djurens förvarings-
ram äro så inrättade att de, medelst lämpliga för-
sköningar, så mycket som möjligt aflägsna frän åskå-
daren tanken på tvång och fångenskap, hvilken alltid
uppväcker sorgliga känslor. Samlingarne äro ännu
torftiga. Fyrfotadjuren äro hittills blott represente-
rade af hundslägtet, och foglarne af hönsslägtet. För-
losterna hafva varit ganska stora och bevisa att kon-
sten att bevara främmande djur vid lif är en erfa-
renhetens och praktikens konst. Fyratio år, sade
direktorn, har jag skött min befattning, och dagli-
gen får jag lära något nytt. Säkerligen sza!l äfven
Brässells naturhistoriska sällskap med tiden öfvervinna
de första svårigheterna. Den unga a läggningen loc-
kar redan mänga besökande, och alltjemt anskaffas
nya djur.
Inrättningen af de naturhistoriska sällskaperna, så-
dana de uppstått i Belgien, är som man finner helt
enkel. En organiserande komit6 bildar sig. Denna
komitå utnämner ett förvaltningsråd och en direktor.
Ett för företagets hörjan tillräckligt kapital insamlas
genom aktier. Derpå skrider man till inköpet af en
passande plats. Att denna är väl vald är hufvadsa-
ken. För djuren från de heta eonerna måste dev
bafva en för middagssolen utsatt yta, och likaiede
en mot norr öppen för de kalla ländernas djur samt
derjemte ett sumpigt ställe för vattendjuren. Har
inrättningen en gång kommit till stånd, så underhål-
ler den sedan sig sjelf. Uppköpandet af djuren är i
allmänhet öf.erlemnadt åt direktorr, som till den än-
dan måste sätta sig i förbindelse med resande, med