me: Mo iår sr a, an
nade, sade: Jäderin söker Munck af Rosen-
schöld. Dörren skall derefter lemnats öppen
och Ekbom aflägsnat sig (detta berättas något
olika af vittnena på de. motsatta s.dan,) då
Jäderin gick in, åtföljd af vittnet Lindström,
och tre andra af polisbetjeningen. Fem per-
soner trängde således in i Eboms rum, utan
att :hafva sjelfva tillkännag: vit något ärende
som rörde Ekbom. Jäder:.: hade nu genom-
gått Ekboms sängkammare och ett derintill be-
läget rum — allt utan att bedja om lof eller
säga orsaken — samt kommit till cit tredje
rum, der litteratören Uggla, ännu låg, ty det
var på morgonen, och då sagt till honom:
Jag ser det är ej magistern,, Då hade Ek-
bom rusat in (hvilket ingen lärer kunna för-
tänka honom vid en så beskaffad visit), och,
under utrop: Hvad ska ni här, era sakr.,
c. sökt hindra Jäderin, som likväl äfven då
ej bedt om ursäkt eller sagt sitt ärende, utan
blott, enligt hvad vittnet utlåtit sig, höfligt (2)
svarat: Jag söker ej magistern; hvarigenom
Jäderin sjelf således tillkännagaf, att han icke
hade något ärende till rummens egare, men
likafullt ansåg sig berättigad och oförhindrad
att gå in och taga rummen i besittning. På till-
psägelse fördes derefter Ekbom undanp; det vill säga
att de inträngande till och med lade hand på
egaren till rummen; dörren öppnades, — emot
hans vilja — och polisstyrkan begaf sig öfver :
tryckeriet och förstugan åter till tamburen, i
hvilken Jäderin, vittnet, samt konstaplarne
Lundgren och Lundblom: ingingo i ändamål
att derifrån inkomma i köket. Ekbom hade
då kommit efter öfver tryckeriet och förstu-
gan och sökt få ut dem, eller som det heter
i konstapelns vittnesmål, hindra Jäderin i
visitationen, hvarvid vittnet och de sistnämnde
båda konstaplarne, på tillsägelse att föra un-
dan karlen, fattat i Ekbom och fört honom
in i hans sängkammare,, således burit våld-
sam hand på honom i hans egna rum andra gån-
gen. Härifrån hade han likväl åter sökt ut-
tfränga — om inträngandet är naturligtvis icke
fråga — och nu först hade han, enligt hvad
vittnet säger, tilldelat Lundblom tvänne slag
så att. högmössan afföll, och derefter, då Jä-
derin: tillkom, äfven honom ett slag. I an-
ledning häraf hade Jäderin kallat Ekbom till
inställelse i polisen, och polisstyrkan gick
uti förstugan.. Der anmäldes att Lundbloms
högmössa var qvar inne. Men icke ens nu
anmodades Ekbom om tillåtelse att få gå in
för att afbemta mössan, utan, då tamburdör-
ren var stängd, tog man vägen åter öfver tryc-
pkeriet och det rum, hvari Uggla låg, till
mellersta rummet; hvars dörr till sängkam-
maren likväl sperrades af Ekbom, som stod
i sängkammaren., Vittnet Lundgren och Sö-
derström hindrade emellertid Ekbom att stänga
dörren, och Lindvall gick in efter högmössan.
Redan af detta vittnesmål visar sig att polis-
kommissariens förfarande var en fortsatt hand-
ling af brutalitet och förgätenhet af hvad akt-
ningen för hemfriden tillhörer. Men karak-
teren af detta handlingssätt framträder i ännu
bjertare dager genom öjfverkonstapeln Lindgrens
vittnesmål, som berättat, att Jäderin genast
å sin första fråga i tryckeriet efter magister
osenschöld fått till svar att han ej der vore
till finnandes, hvilket dock icke hindrat ho-
nom att bemäktiga sig rummen, på sätt vi
sett af det föregående vittnesmålet. Lund-
gren hade äfven hört att Jäderin svarat Ek-
bom, förmodligen på dennes fråga hvad han
villes herrn har ju hört, att jag e söker herrnn,
hvilket bevisar, att en så gammal polistjen-
steman som hr Jäderin icke har bättre be-
grepp om sina skyldigheter, än att han anser
sig oförhindrad att efter eget godtycke hem-
göka hvem som helst, utan att behöfva till-
stånd dertill.
Det öfriga af vittnesmålen innehåller unge-
fär likadana uppgifter, hvaribland dock för-
tjenar ytterligare anmärkas, från konstapeln
Lönnmarks vittnesmål, att han hade biträdt
vid Ekboms förande från tamburen in i säng-
kammaren och dervid blifvit fattad i kragen
af Ekbom, som dervid utbrustit — och i
sanning om man kan undra derpå : — Hvem är
ni? är det ingen som går efter värden? Här
komma civila personer och öfverfalla migl!
De sednare vittnena hade för öfrigt lika med
konstapeln Lindström, fastän icke helt och
hållet likstämmigt, uppgifvit att Ekbom slagit
till såväl Jäderin som konstapeln Lindbom i
ansigtet. I fall detta sednare skulle anses
bevisligt, så undgår boktryckaren Ekbom san-
nolikt icke att få plikta derför efter vanlig
lagbestämmelse; men omöjligen kan väl det
qvalificerade ansvaret tillämpas, som lagen
stadgar serskildt å den som öfverfaller vakter
eller dem som rättens ärender gå, emedan polis-
betjeningen efter hvad det synes af vittnesmålen
först och främst icke hade förevisat något som
berättigade dem att inkomma i Ekboms bostad,
och för det andra genom sitt våldsamma sätt
att bemöta hans invändningar när de trängde
sig. in i rummen, gifvit honom allt skäl att
köra ut dem om han kunnat, utan att man
kan mycket undra öfver om han dervid för-
lorade sitt lugn.
Då ansvar är stadgadt för den, äfven rätts-
betjent, som i oträngdt mål hos annan före-
tager visitation efter stulet gods, så borde
egentligen samma förhållande ega rum för den
som, under förevändning att söka efter någon
person, våldsamt inbryter eller intränger i en-
skild mans hem och på köpet nyttjar våld
emot denne när han vill begagna sin lagliga
rätt att vilja utestänga sådana objudne gäster.
och i alla. händelser borde icke något ansvar
kunna åläggas den som söker försvara sig
mot ett sådant intrång, såvida han icke dervid
förorsakar de inträngande någon skada.
Ännu en sida af saken förtjenar uppmärk-
samhet. Såsom af det ofvanstående inhem-
tas hade nemligen kommissarien Jäderin, när
boktryckaren Ekbom kom ut och frågade po-
lisbetjeningen hvad de hade hos honom att
göra och ville hindra dem att intränga i hans
rum, dels icke svarat härpå någonting annat
än att han icke sökte Ekbom, dels också be-
fallt de åtföljande konstaplarne att föra. un-
dan Ekbom, hvilket desse också ålydt och
med våld dragit Ekbom in i de iare rum-
men medan dessa belägrades och genomsök-
NN
ES AR AE ken at. FA I — AA RA KA — Jä JA TR TN VER RA Oh OD PR RR BR AR KAS K— RR I KR IR r— -
A FR JA FR
a AA LL SL TA
ka jä AA AA rn RR RR TT