— Ett ord för turkarne på Krim. Om en-
gelsmännen med skäl klaga öfver de försakelser och
idanden, som deras landsmän på Krim måste utstå,
så synes tillständet hos deras allierade turkarne åt-
minstone icke vara bättre, ehuru deras beklagans-
värda beläger ot icke i samma grad ädragit sig
Europas uppmärksamhet. De hafva emellertid äfven
funnit sin förespräkare, hvilken uti ett bref från Kon-
stantinopel skrifver till den engelska tidningen Mor-
ning: Chroniele: De engelska bladen hafva nyligen
varit fulla af förebråelser mot turkarne. Denna storm
har föranledts af de turkiska truppernas beteende, då
de läto sig bortjagas frän förskansningarne vid Bala-
klava. Man borde, när talet är om turkarne, likväl
ej lemna alldeles ur sigte, att de äro våra allierade;
man borde lika litet förbise att de kämpa med svä-
righeter som det ej står i deras makt att fullkomligt
jundanrödja. Turkiska regeringen saknar begrepp om
huru man måste bete sig i ett krig sådantsom detta.
Gif akt på hvilka svårigheter vära egna truppers pro-
viantering är underkastad, och tänk sedan efter hvil-
ket kommissariat turkarne skola ha att vända sig till
för sina behofs fyllande. De turkiska trupperna på
Krim hafva på mer än ett år ej erhållit någon sold,
och alltifrån sin ankomst till detta eländiga ställe
hafva de ständigt kämpat med hungern. Nyligen
har britiska kommissariatet börjat tillskicka dem nä-
gon proviant och detta endast af rent medlidande för
deras nödställda belägenhet. De turkiska auktorite-
terna gifva sig icke desto mindre min af att nitiskt
sörja för truppernas behof. Det är ett bedröfligt
land detta, och det är ledsamt att göra sådana upp-
täckter som den följande. En insigtsfull tjensteman
vid kommissariatet besökte häromdagen krigsmini-
stern, för att göra sig närmare underrättad om de
lifsmedelstransporter som skulle afgå till sultanens
trupper på Krim. Allting var färdigt. En ängbåt
låg i hamnen, lastad med rikliga förråder, och hade
order att följande natt afsegla till Balaklava; det
erbjudna understödet från britiska kommissariatet var
alltså obehöfligt och blef derför under tacksamhets-
betygelser afböjdt. Men kommissariats-tjensteman-
nen, som under sin vistelse här lärt sig inse hur
mycket förtroende man bör hysa för en turkisk paå-
schas försäkringar, tog reda på ängbåtens namn och
gick helt lugn ned till hamnen och ombord på far-
tyget. De der rika förråden af lifsmedel, som man
sade vara tillräckliga för 12,000 soldater, befunnos
då utgöra skeppsskorpor, tillräckliga blott för 500 mans
behof under en enda dag! Rättvisan fordrar det erkän
nandet, att om soldaterna aldrig få ut sin sold och
ingenting hafva att äta, kan man ej vänta af dem
ått de skola befinnas dugliga till strid; det enda man
kan undra öfver är att de under sådana omständig-
heter ej löpa sin väg. Den turkiske soldaten skulle
släss lika bra som någon annan, om han vore väl
född och väl anförd. För närvarande är dödligheten
bland de ottomaniska trupperna på Krim ganska stor
— sextio döda om dagen. Den allmännaste sjukdo-
men säges vara typhusfeber. Sjukdom och svält äro
den verkliga orsaken. Den byggnad i Balaklava,
som varit använd till turkiskt hospital, är ett riktigt
likhus, hvarifrån döda utbäras dussintals hvarje dag.
En annan korrespondent, som sett turkarnesbe-
lägenhet vid Balaklava, skrifver derifrån såsom åsyna-