pawlowsk, har blifvit återkallad från sin post och ersatt genom förra guvernören i Giyana Fourichon. ENGLAND. Uti. underhusets session den 26 Jan. angaf lord John Russell på följande sätt orsaken till sitt utträde ur kabinettet: Förliden tisdag anmälde den ärade och lärde ledamoten för Sheffield (Roebuck), medan jag var tillstädes här i huset, ett förslag om nedsättande af en specialkomitå för att undersöka armåns tillstånd utanför Sebastopol. Jag ansåg det naturligtvis för högst sannolikt, att en eller annan medlem af huset skulle föreslå en dylik undersökning, men jag hade ännu icke moget öfvervägt huru jag i sådant fall skulle förhålla mig; ty sidant skulle naturligtvis väsentligen komma att bero af beskaftenheten af den fråga som skulle diskuteras, och jag vägar äfven säga, af motionärens personlighet. Den ärade och lärde re presentanten för Sheffield kan icke vilja uppträda veatligt mot en regering som han understödt, och det är omöjligt att antaga, det han har nägot annat mäl i sigte än det helas väl och tillvägabringandet af en kraftfull krigföring (ljudeligt bifalh. Rättigheten att anställa undersökning är otvifvelaktigt ett af de värdefulla privilegier som tillkomma detta hus; ty förmedelst en undersökning kan huset undanrödja missbruk, befordra förbättringar, hämma en dålig förvaltning och gifva styrka åt de inrättningar som kräfva förbättring. Man skulle af tvenne skäl kunna motsätta sig ett förslag om undersökning: för det första genom att visa, att det förhandenvarande onda icke var nog betydligt för att fordra en undersökning, för det andra genom att ådagalägga diet vederbörliga mått och steg blifvit vidtagna för att afhjelpa detta onda. Avad nu angår det första af dessa skäl, så anser jag mig förpligtad förklara, att det är omöjligt attiförevarande fall anföra ett sådant, ty ingen kan förneka den sorgliga ställningen inom vår här utanför Sebastopol. De bref derifrån som ingå äro icke blott smärtsamma, utan förskräckliga och hjertslitande, och jag är öfvertygad om att ingen vill ens ett ögonblick lägga hinder i vägen för en åtgärd, som kunde hafva till påföljd att mildra det förhandenvarande onda (hör! hör!). Jag må tillägga den förklaring, att i härens tillstånd på Krim förefinnes något, jag vet icke hvad, som förblifver mig oförklarligt, oaktadt den kännedom jag har derom till följd af mitt embete (ljudeligt bifall från oppositionen). Hade man förlidet år såsom invändning mot Krim-expeditionen anfört att trupperna skulle komma att stå sju mil (eng.) från sjön, sju mil från en säker hamn, af hvilken man då hoppades att de skulle sätta sig i besittning och att de det oaktadt skulle till den grad komma utt lida af brist på beklädnad och skydd, att 90 å 100 om dagen skulle dö, så skulle jag hafva förklarat ett sådaut argument icke förtjena något afseende Det faktum att vår här befinner sig i ett sorgligt tillstånd, är väl bekant och regeringen kan derföre icke hoppas att hon genom dess förnekande skall kunna förmå huset att förkasta förslaget om en undersökningskommission (hör!). Vidare må det tilllåtas mig förklara, att jag icke är i tillfälle att sätta ett svagt nej mot förslaget eller att kunna i sväfvande och tvetydiga ord uttala den önskan att förslaget icke må gå igenom eller att kunna tillintetgöra det genom en eller annan undvikande förklaring. Det är min pligt, och jag tror mig hafva uppfyllt denna pligt, att kämpa i främsta ledet,-och jag hade derföre bordt manligen bekämpa nedsättandet af denna kommission. Nu har jag visserligen ännu att öfverväga, huruvida jag icke kunde anföra det andra af de ofvannämnda skälen mot undersökningen, nemligen den förklaring att man står i begrepp att vidtaga sådana mått och steg genom hvilka de öfverklagade missbruken kunde undanrödjas och kriget med framgång fortsättas. Jag skulle hafva varit så mycket mer benägen att förskaffa gehör åt detta skäl, som det är klart att understödjandet af denna kommissions nedsättande, en kommission hvars förhandlingar kan draga ut veckor, ja månader, kan komma att verka hämmande på undersökningens föremål, militära förvaltningen. Det förefinnes alltså den vigtigaste anledning att göra gällande en sådan invänning mot den af den ärade och lärda representanten föreslagna undersökningskommissionen ; men jag finner vid närmare öfvervägande att det skulle vara mig omöjligt att med framgång begagna denna invänning om jag vill följa mitt samvete och min sanningskärlek (bifall). Huset torde tillåta mig hänvisa till några mig personligen rörande omständigheter, oaktadt de ej egentligen stå i samband med närmast föreliggande ämne. Då krigssekreterareembetet åtskiljdes från statssekreteriatet för kolonierna, ansåg lord Aberdeen det rätt att det skulle tilllåtas hertigen af Newcastle att efter behag behålla det ena eller det andra af dessa embeten, och hertigen förklarade med berömvärd ärelystnad, att då han sträfvat att utrusta den expedition, om England hade föranledt, tillkom det också hoaom att förbl:fva i spetsen för detta departement. Lord Aberdeen biträdde denna åsigt, och äfven jag biföll utnämningen. Vid sessionens slut skingrade sig såsom vanligt regeringens medlemmar, isynnerhet de som äro medlemmar af detta hus, och jag vägar säga att detta var absolut nödvändigt efter det ansträngande arbetet i detta hus, enär statsförvaltningen derefter skulle ledas med kraft, och ingen kan tadlas för det han, för att äterställa sin helsa, begaf sig till aflägsnare trakter. — Jag innehade då icke aigot embete som förpligtade mig att deltaga i ledvingen af kriget; men icke destomindre förgick under ferierna nästan ingen dag då jag icke fick bref frän eller skref till min ädle vän, statssekretsraren för utrikes ärendena, om de dagligen förefallande händelserna. Man har sagt att jag rest kring landet för att håll8 föreläsningar. Den ärade ledamoten för Bristol yttrade en dag till mig, att man gerna säge att jag besökte Bristol, och en dag utsattes dertill. Jag besökte dervarande vetenskapliga institut, och zort derefter vid ett besök hos mina broder, hertigen af Bedfort, ett annat institut af samma slag i närheten. Dessa äro-de tvenne enda besök jag gjort, och jag inser icke hvarför dylika besök skulle vara oförenliga med mitt embete såsom hemliga rädets president, som har högsta uppsigten öfver folkundervlisninsen (Ljudeligt bifall). Jag vill dock öfvergå till ett vigtigare föremål. Sedan jag bevistat alla kabinettsxonseljer, skref jag till lord Aberdeen för att säga honom att jag var beredd att bevista kabinettets sanaolikt i början af Oktober inträffande förhandlingar. Han svarade att han den 14 Okt. ämnade återvända sill London, och den 17 hölls en kabinettskonselj, vid wilken jag infann mig. Kort derefter och i början af November blef det mig klart att en bättre förvaltaing af ärendena var nödvändig, isynnerhet i hvad som rörde kriget (Högt bifall från oppositionen). För att göra gållande mina åsigter inledde jag en brefvexling med den ädle lorden som står i spetsen för regeringen. (Russell uppläste härvid utdrag af denna orefvexling, hvars syfte var att ställa lord Palmerston spetsen för de särskilda grenarne af krigsministeriet som skulle konsolideras, ett förslag hvarpå lord Aberieen vägrade att ingå.) Då lord Aberdeen icke ville låta förmå sig att tillstyrka drottningen de föreslagna färändringarne, ansåg jag mig pligtig att förliden sisdag bryta mina förbindelser med regeringen (Hör, hör!). Lord Aberdeen; begaf sig med min afskedsansökan till Windsor, och H. M. mottog densamma oådigast. Det gläder mig att höra, att det af mig åsyftade mäl nu blifvit uppnådt och att den ädle lorden (Palmerston) skall öfvertaga ledningen af krigsministeren. Det skulle glädja mig om mitt utirädande föran!edt min ädle väns utnämning. Sedan jag sålunda yttrat mig om min personliga ställning, må det tillåtas mig, som icke ämnar deltaga i debatten om den ärade representantens för Sheffield förslag, att än ytterligare förklara, att, såsom också nyligen blifvit uttaladt vid mötet i Leeds, kriget efter min åsigt bör fortsättas medi kraft, om