pawlowsk, har blifvit återkallad från sin post
och ersatt genom förra guvernören i Giyana
Fourichon.
ENGLAND.
Uti. underhusets session den 26 Jan. angaf
lord John Russell på följande sätt orsaken
till sitt utträde ur kabinettet:
Förliden tisdag anmälde den ärade och lärde leda-
moten för Sheffield (Roebuck), medan jag var till-
städes här i huset, ett förslag om nedsättande af en
specialkomitå för att undersöka armåns tillstånd utan-
för Sebastopol. Jag ansåg det naturligtvis för högst
sannolikt, att en eller annan medlem af huset skulle
föreslå en dylik undersökning, men jag hade ännu
icke moget öfvervägt huru jag i sådant fall skulle
förhålla mig; ty sidant skulle naturligtvis väsentli-
gen komma att bero af beskaftenheten af den fråga
som skulle diskuteras, och jag vägar äfven säga, af
motionärens personlighet. Den ärade och lärde re
presentanten för Sheffield kan icke vilja uppträda
veatligt mot en regering som han understödt, och
det är omöjligt att antaga, det han har nägot annat
mäl i sigte än det helas väl och tillvägabringandet
af en kraftfull krigföring (ljudeligt bifalh. Rät-
tigheten att anställa undersökning är otvifvelaktigt
ett af de värdefulla privilegier som tillkomma detta
hus; ty förmedelst en undersökning kan huset undan-
rödja missbruk, befordra förbättringar, hämma en dålig
förvaltning och gifva styrka åt de inrättningar som kräf-
va förbättring. Man skulle af tvenne skäl kunna mot-
sätta sig ett förslag om undersökning: för det första
genom att visa, att det förhandenvarande onda icke
var nog betydligt för att fordra en undersökning, för
det andra genom att ådagalägga diet vederbörliga mått
och steg blifvit vidtagna för att afhjelpa detta onda.
Avad nu angår det första af dessa skäl, så anser jag
mig förpligtad förklara, att det är omöjligt attiföre-
varande fall anföra ett sådant, ty ingen kan förneka
den sorgliga ställningen inom vår här utanför Seba-
stopol. De bref derifrån som ingå äro icke blott
smärtsamma, utan förskräckliga och hjertslitande, och
jag är öfvertygad om att ingen vill ens ett ögonblick
lägga hinder i vägen för en åtgärd, som kunde hafva
till påföljd att mildra det förhandenvarande onda
(hör! hör!). Jag må tillägga den förklaring, att i
härens tillstånd på Krim förefinnes något, jag vet icke
hvad, som förblifver mig oförklarligt, oaktadt den
kännedom jag har derom till följd af mitt embete
(ljudeligt bifall från oppositionen). Hade man för-
lidet år såsom invändning mot Krim-expeditionen an-
fört att trupperna skulle komma att stå sju mil (eng.)
från sjön, sju mil från en säker hamn, af hvilken
man då hoppades att de skulle sätta sig i besittning
och att de det oaktadt skulle till den grad komma
utt lida af brist på beklädnad och skydd, att 90 å
100 om dagen skulle dö, så skulle jag hafva förklarat
ett sådaut argument icke förtjena något afseende
Det faktum att vår här befinner sig i ett sorgligt
tillstånd, är väl bekant och regeringen kan derföre
icke hoppas att hon genom dess förnekande skall
kunna förmå huset att förkasta förslaget om en un-
dersökningskommission (hör!). Vidare må det till-
låtas mig förklara, att jag icke är i tillfälle att sätta
ett svagt nej mot förslaget eller att kunna i sväf-
vande och tvetydiga ord uttala den önskan att för-
slaget icke må gå igenom eller att kunna tillintet-
göra det genom en eller annan undvikande förkla-
ring. Det är min pligt, och jag tror mig hafva upp-
fyllt denna pligt, att kämpa i främsta ledet,-och jag
hade derföre bordt manligen bekämpa nedsättandet
af denna kommission. Nu har jag visserligen ännu
att öfverväga, huruvida jag icke kunde anföra det
andra af de ofvannämnda skälen mot undersökningen,
nemligen den förklaring att man står i begrepp att
vidtaga sådana mått och steg genom hvilka de öfver-
klagade missbruken kunde undanrödjas och kriget
med framgång fortsättas. Jag skulle hafva varit så
mycket mer benägen att förskaffa gehör åt detta skäl,
som det är klart att understödjandet af denna kom-
missions nedsättande, en kommission hvars förhand-
lingar kan draga ut veckor, ja månader, kan komma
att verka hämmande på undersökningens föremål,
militära förvaltningen. Det förefinnes alltså den
vigtigaste anledning att göra gällande en sådan in-
vänning mot den af den ärade och lärda represen-
tanten föreslagna undersökningskommissionen ; men jag
finner vid närmare öfvervägande att det skulle vara
mig omöjligt att med framgång begagna denna in-
vänning om jag vill följa mitt samvete och min san-
ningskärlek (bifall). Huset torde tillåta mig hän-
visa till några mig personligen rörande omständig-
heter, oaktadt de ej egentligen stå i samband med
närmast föreliggande ämne. Då krigssekreterare-
embetet åtskiljdes från statssekreteriatet för kolonier-
na, ansåg lord Aberdeen det rätt att det skulle till-
låtas hertigen af Newcastle att efter behag be-
hålla det ena eller det andra af dessa embeten,
och hertigen förklarade med berömvärd ärelystnad,
att då han sträfvat att utrusta den expedition,
om England hade föranledt, tillkom det också ho-
aom att förbl:fva i spetsen för detta departement.
Lord Aberdeen biträdde denna åsigt, och äfven jag
biföll utnämningen. Vid sessionens slut skingrade
sig såsom vanligt regeringens medlemmar, isynnerhet
de som äro medlemmar af detta hus, och jag vägar
säga att detta var absolut nödvändigt efter det an-
strängande arbetet i detta hus, enär statsförvaltnin-
gen derefter skulle ledas med kraft, och ingen kan
tadlas för det han, för att äterställa sin helsa, begaf
sig till aflägsnare trakter. — Jag innehade då icke
aigot embete som förpligtade mig att deltaga i led-
vingen af kriget; men icke destomindre förgick un-
der ferierna nästan ingen dag då jag icke fick bref
frän eller skref till min ädle vän, statssekretsraren
för utrikes ärendena, om de dagligen förefallande
händelserna. Man har sagt att jag rest kring landet
för att håll8 föreläsningar. Den ärade ledamoten för
Bristol yttrade en dag till mig, att man gerna säge
att jag besökte Bristol, och en dag utsattes dertill.
Jag besökte dervarande vetenskapliga institut, och
zort derefter vid ett besök hos mina broder, hertigen
af Bedfort, ett annat institut af samma slag i närhe-
ten. Dessa äro-de tvenne enda besök jag gjort, och
jag inser icke hvarför dylika besök skulle vara oför-
enliga med mitt embete såsom hemliga rädets presi-
dent, som har högsta uppsigten öfver folkundervlisnin-
sen (Ljudeligt bifall). Jag vill dock öfvergå till ett
vigtigare föremål. Sedan jag bevistat alla kabinetts-
xonseljer, skref jag till lord Aberdeen för att säga
honom att jag var beredd att bevista kabinettets san-
aolikt i början af Oktober inträffande förhandlingar.
Han svarade att han den 14 Okt. ämnade återvända
sill London, och den 17 hölls en kabinettskonselj, vid
wilken jag infann mig. Kort derefter och i början
af November blef det mig klart att en bättre förvalt-
aing af ärendena var nödvändig, isynnerhet i hvad
som rörde kriget (Högt bifall från oppositionen). För
att göra gållande mina åsigter inledde jag en bref-
vexling med den ädle lorden som står i spetsen för
regeringen. (Russell uppläste härvid utdrag af denna
orefvexling, hvars syfte var att ställa lord Palmerston
spetsen för de särskilda grenarne af krigsministeriet
som skulle konsolideras, ett förslag hvarpå lord Aber-
ieen vägrade att ingå.) Då lord Aberdeen icke ville
låta förmå sig att tillstyrka drottningen de föreslagna
färändringarne, ansåg jag mig pligtig att förliden
sisdag bryta mina förbindelser med regeringen (Hör,
hör!). Lord Aberdeen; begaf sig med min afskeds-
ansökan till Windsor, och H. M. mottog densamma
oådigast. Det gläder mig att höra, att det af mig
åsyftade mäl nu blifvit uppnådt och att den ädle lor-
den (Palmerston) skall öfvertaga ledningen af krigs-
ministeren. Det skulle glädja mig om mitt utirä-
dande föran!edt min ädle väns utnämning.
Sedan jag sålunda yttrat mig om min personliga
ställning, må det tillåtas mig, som icke ämnar del-
taga i debatten om den ärade representantens för
Sheffield förslag, att än ytterligare förklara, att, så-
som också nyligen blifvit uttaladt vid mötet i Leeds,
kriget efter min åsigt bör fortsättas medi kraft, om