hvilka alla vänta dig såsom deras kejsarinna. Vill du följa mig till Livorno, Natalia? . Hon smög sig med ömhet till. hans bröst. Öfverallt vil jag följa dig, hviskade hon, och hvarthän du förer mig, der blir för mig ett paradis I TRETTIONDESJUNDE KAPITLET. RYSKA FLOTTAN, Utan misstanke hade hon följt honom till Livorno; intagen af hängifven ömhet och glödande kärlek, var hon blott betänkt på att uppfylla alla hans önskningar och gifva honom nya bevis på huru mycket hon älskade honom. Och huru? Förtjenade han icke denna kärlek? Visade han henne icke alltid en fin uppmärksamhet och tillika en ödmjuk undergifenhet? Syntes det icke, som om lejonet blifvit betvingadt, Herkules tämd af sin milda Omphale, som han dyrkade, vid hvars fötter han låg för att skåda in i hennes ögon och der läsa hennes hemligaste tankar och önskningar? Hon var icke blott hans gemål, hon var äfven hans kejsarinna. Så kallade han henne, så hyllade han henne, och han omgaf henne med en kejsarinnas prakt. Engelske konsuln Dyks hus var för Natalia iaredt till ett lysande palats, och den unga sköna engelskan, konsulns fru, var Natalias första hedersdam. Han inrättade åt den kejgerliga prinsessan en hofstat, omgaf henne med talrika tjenäre och ett lysande följe, som öfverallt måste ledsaga den blifvande -kejsarinaan och aldrig vågade lemna henne. Och Natalia anade icke, att den engelske konsuln erhållit af czarinnan Catharina en million silfverrubler, och att hans gemål blifvit belönad med ett dyrbart. briljantsmycke för den gästvänskap de visade den ryska