ståren, äro lika slöa och oanvändbara som de, hvilka förut blifvit begagnade för enahanda ändamål. Eller hvad är det väl då, som den så kallade parlamentarismen, såsom den i England uppfattas,, har gjort, när den nu återigen i så hög grad ådragit sig Svenska Tidningens födömelse? Låtom oss ettögonblick tänka efter. England förer i en aflägsen trakt:af vår verldsdel ett krig, på hvars utgång tvenne verldar stå i spänd väntan. Det har skickat dit sina tappraste krigare och gjort oerhörda uppoffringar för att förse dem med alla erforderliga förnödenheter. Dessa krigare svika också icke på något sätt det förtroende nationen satt till eras tapperhet och mod. De segra i hvarje slag, och äfven en fruktansvärd öfvermakt förmår dem icke att vika. Men nu förlamas deras armar, de komma icke ur fläcken. Och hvad är orsaken? Hundratals vittacn säga, att de duka under, icke för fiendens kulor och bajonetter, utan för nöd och lidanden, orsakade genom den. uslaste förvaltning, att de midt under de oerhördaste ansträngningar sakna mat, kläder, tak, öfver hufvudet och läkarevård, att de lida mera af svält, törst, köld och hjelplöshet, under det härjande sjukdomar rasa i deras leder, än någonsin af fiendens vapen; och det oaktadt omätliga förråder af alla slag längesed n äro från det rika moderlandet afskickade för att tillfredsställa deras behof och ligga hopade i massor uti krigshärens närmaste grannskap, men oåtkomliga för de behöfvande af brist på omtanka hos de styrande. Och när nu nationen fått sina ögon öpp-Å nade för det förfärande elände hvarmed hennes krigshär på Krim har att kämpa och i hvilket bennes söner till tusental omkomma af brist och vanvård, under det deremot den krigshär, som blifvit utsänd till samma trakt af hennes fordna rival och nuvarande bundsförvandt Frankrike, säges hafva allting fullt, — hvad göra vä! då hennes representanter? Låta de harmen och förbttringen öfver de styrandes försumlighet och öfver nationalärans I kränkning hänföra sig till någon grymhet, till något öfveriladt steg? Allt hvad man hittills vet är, att de beslutat nedsätta en särskild komitå för att undersöka förhållandet, och att detta beslut haft ministerens afgång till följd. Och detta beslut skulle icke vara förnuftsenligt? skulle endast vara fattadt för att nationen måtte få tillfredsställa en fåkunnig lystnad efter något offer för sin vrede deröfver att lyckan har svikit hennes ministrar? endast för att John Bull måtte få sin fåfinga tillfredsställd.? Detta beslut skulle med ett ord berätuiga Svenska Tidningen att med ett förnämt hånlöje se ned på det folk, som ,står på denna politiska ståndpunkin?! Visserligen vore det vida beqvämare för ministrar, generaler och kommisariat, om de finge förspilla både menniskolif och omätliga summor utan att vara underkastade någon un. dersökning rörande det sätt hvarpå de förvaltat sina ansvarsfulla embeten. Och detta vore väl kanhända i Svenska Tidningens ögon mycket förnuftsenligt, detta vore kanhända den politiska ståndpunkt hos en nation, som denna tidning skulle anse förträfflig,. Vi hafva också i vår egen -historia för åren 1808 och 1809 någon ledning för omdömet om förträffligheten af denna politiska ståndpunkt. Hade Sverge vid nämde tid haft tryckfrihet och parlamentarisk styrelse eller med andra ord stått på den politiska ståndpunkt som Svenska Tidningen så djupt afskyr, så hadel troligen mycket då gått annorlunda, mycket kanske äfven nu varit annorlunda. Och månne sämre? Ehuru beklagansvärda anledningarne till det ifrågavarande engelska parlamentsbeslutet än äro, finna vi för vår del uti sjelfva detta beslut i och för sig ännu i denna stund endast anledning till tillfredsställelse. Ty ehuru ut-I märkta många af den afgångna ministerens medlemmar än varit, så har den dock uppenbarligen saknat enighet inom sig; och man torde icke misstaga sig, om man anser just denna brist på enighet vara en af de förnämsta orsakerna till det vankelmod och den oreda, som hittills röjt sig i ledningen af krigets förande å den engelska sidan. Åtskilliga tecken häntyda derpå, att denna brist skall afhjelpas vid det nya kabinettets sammansättning. Åtminstone kan det tagas för afgjordt, att ingen ny minister skall våga att öfvertaga styrelsen under annat vilkor, än att göra allt hvad den förmår för att först afbjelpa de öfverklagade bristerna i administrationen och organisationen af engelska armån, och att sedan med fullt allvar fortsätta kriget, utan att uppehålla sig med spetsfundiga tolkningar af några fredspunkter, hvilka synas hafva blifvit uppställda endast och allenast för att dermed förhala tiden och låta handlingens kraft försvagas. Ur: denna synpunkt torde jemväl den engelska ministerens fall blifva af en stor europeisk betydelse och i väsentlig mån fortskynda händelsernas utveckling. Öch ehuru vi äro långt ifrån att älska kriget, kunna vi icke annat än anse att under nuvarande omständigheter, då kriget ändå visat sig vara nödvändigt i civilisationens eget intresse, det just för vinnandet desto förr af en önsklig fred är vida bättre, om det föres med all den kraft å de allierades sida, hvaraf de äro mäktiga, än om det föres med slapphet och tveksamhet. Måhända skall England äfven vinna en anaan fördel genom den af parlamentet nu beslutade undersökningen. Vi mena, attengelska natisnen måhända härigenom en gång skall få sina ögon öppnade för rätta beskaf