3:dje af våra ofvannämnde artiklar, och att. Sverge icke har något skäl att eftergifva sina fr anspråk på reciprocitet derföre att Norge. an ( ser sig hafva fördel af att förneka 083 den., belst när denna fördel påtagligen helt or spå hållet är ett bländverk. . 2) Då det icke kan bestridas, att sverge gifvit norrmännen ojemförligt större fördelar i sjöfartggög, än de oss; och då de; kan bevisas att Vi, genom de åt den ne eka seglationen beviljade friheter, icke plott bortgifvit en betydlig nationalvinst, atan äfven lidit a rekta förluster, så frågas, om icke, då svenarne det oaktadt låta gorrmännen vara i njutande af dessa för jelar, de å sin sida vöra, när så omtränge, igengäld förunna oss, om icke fullt motsv arande — hvilket de svårligen skulle kunna — åtminstone några förn åner i andica fall? 3) Vill Sorge fortfarande förvägra oss trane:torätt tl svenska gränsen för utländska va10r, 8On sjövägen införas till brödrariket? Vi böra dervid erinra, att om Norge nu, såsom förr, tillhört Danmark eller någon annan främmande stat, hade Sverge utan tvifvel längesedan med denna slutit en handelstraktat, som gifvit nyssnämnda rörelse fri; och det torde på längden icke vara nyttigt för Norge, att svenska nationen förmärker, det hon genom den. nuvarande föreningen gått miste om fördelar, som utan denna union säkerligen kommit oss till godo. 4) Det har icke sällan från norska sidan blifvit yttradt, att Sverge och Norge, ehuru xtill namnet förenade, dock i sjelfva verket äro fullt sjelfständiga stater, som icke hafva andra inbördes förpligtelser, än den att (såsom Uehland yttrade) sholde fred med hinanden; och det har i tullkommiten af hr Lange blifvit påstådt, att de förenade rikena, med hänseende till förbindelserna till sjös, icke hafva något skäl att behandla hvarandra annorlunda än såsom ,andra vänskapligt sinnade staters. Det :skulle vara icke blott upplysande, utan det är :äfven i många hänseenden af vigt att erfara, -om våra bröder på andra sidan fjällen ännu dela dessa åsigter, såväl den förra allmänt politiska, som den sednare beträffande våra handelsförhållanden. Vi utbedjaoss dervid tillika den upplysning, om man allmänneligen i Norge, lika med hr Lange; anser en fullständig tullförening emellan de båda rikena omöjlig och onödig. 5) Fordrar ej billigheten och sunda förnuftet att tvenne förenade nationer erlägga lika afgifter till gemensamma tjenstemän, och bör icke, i sådant fall, en rättelse, till åstadkommande af en sådan jemlikhet, ega tum ide från båda nationernas skeppsfart nu utgående umgälder? 6) Eller har norska storthinget både legaliter och i moraliskt hänseende förfarit rätt i att ensidigt nedsätta konsulatumgälderna ; och fördrade icke både pligt och grannlagenhet att göra verkställigheten af ett sådant beslut beroende af de svenska statsmakternas bifall? 7) Kunna vi ej ömsesidigt erkänna den grundsats, såsom ett rättesnöre för behandlingen af internationella angelägenheter, att frågor, som i ett eller annat hänseende röra den andra nationens intressen, icke kunna godtyckligt och definitift, utan blott reservationsvis, afgöras af den ena nationens regeringsorganer? Och kunna våra norska bröder verkligen anse sig berättigade, eller tro det kunna tillåtas dem, att, i kraft af lagen och konungens suspensiva veto, genomdrifva beslut, som röra de unionella förbållandena eller Sveriges rättigheter? 8) Om det i allmänhet är rättvist, att hvar och en skattar efter den inkomst och fördel han Lhemtar af beskattningsobjektet, böra icke då norrmännen till vården af de för våra gemensamma handelsintressen nödiga utgifter betala i mån af sina fömåner deraf? Och som enligt en i Morgonbladet för den 5 dennes meddelad, dock icke alldeles fullständig uppgift, drägtigheten af de till och från utländska hamnar (Sverge icke inberäknadt) år 72352 ankomne och afgångne lastade norska skupp utgjorde 529,645 läster, hvaremot den sveriska skeppsfarten af samma slag (Norge ober. iknadt) under loppet af samma år, enligt .commerskollegii berättelse, endast besteg 3.8 till 198,132 läster, äro norrmännen villige att i mån deraf förhöja sitt bidrag ill nyssn imnde utgifter till 72 procent af hvad som erfordras, och erkänna de obilligheten af att de hittills blott erlagt Y;:delända ned till Yadel deraf? 1 sammanhang härmed tillåta vi oss föreslå, om icke, då sjöfartsförb ållandena naturligtvis tid efter annan undergå förändring, man å ömse sidor skulle anse tjenligast att de båda rikenas regerin?ar en gång för alla erhölle det bemyndigande, att hvart tionde: eller, ännu heldre, hvart, femte år, efter de förhållanden, som under de nästföregående åren egt rum såväl med hänseende till sjöfarten som till de för dess nytta erforderliga utgifter, fastställa det belopp, som hvartdera riket under den ande perioden hade att till de sednare er(Insändt.) Hos redaktionen af Aftonbladet får jag ödmjäkast anvhölla om införande af nedanstående: mm os at 9 Lam 2 Mm BB LE EEE