3:dje af våra ofvannämnde artiklar, och att.
Sverge icke har något skäl att eftergifva sina fr
anspråk på reciprocitet derföre att Norge. an (
ser sig hafva fördel af att förneka 083 den.,
belst när denna fördel påtagligen helt or spå
hållet är ett bländverk. . -
2) Då det icke kan bestridas, att sverge
gifvit norrmännen ojemförligt större fördelar
i sjöfartggög, än de oss; och då de; kan be-
visas att Vi, genom de åt den ne eka segla-
tionen beviljade friheter, icke plott bortgif-
vit en betydlig nationalvinst, atan äfven lidit
a rekta förluster, så frågas, - om icke, då sven-
arne det oaktadt låta gorrmännen vara i
njutande af dessa för jelar, de å sin sida
vöra, när så omtränge, igengäld förunna oss,
om icke fullt motsv arande — hvilket de svår-
ligen skulle kunna — åtminstone några för-
n åner i andica fall?
3) Vill Sorge fortfarande förvägra oss tran-
e:torätt tl svenska gränsen för utländska va-
10r, 8On sjövägen införas till brödrariket? Vi
böra dervid erinra, att om Norge nu, såsom
förr, tillhört Danmark eller någon annan främ-
mande stat, hade Sverge utan tvifvel länge-
sedan med denna slutit en handelstraktat, som
gifvit nyssnämnda rörelse fri; och det torde
på längden icke vara nyttigt för Norge, att
svenska nationen förmärker, det hon genom
den. nuvarande föreningen gått miste om för-
delar, som utan denna union säkerligen kom-
mit oss till godo.
4) Det har icke sällan från norska sidan
blifvit yttradt, att Sverge och Norge, ehuru
xtill namnet förenade, dock i sjelfva verket äro
fullt sjelfständiga stater, som icke hafva andra
inbördes förpligtelser, än den att (såsom Ueh-
land yttrade) sholde fred med hinanden; och
det har i tullkommiten af hr Lange blifvit
påstådt, att de förenade rikena, med hänseende
till förbindelserna till sjös, icke hafva något
skäl att behandla hvarandra annorlunda än så-
som ,andra vänskapligt sinnade staters. Det
:skulle vara icke blott upplysande, utan det är
:äfven i många hänseenden af vigt att erfara,
-om våra bröder på andra sidan fjällen ännu
dela dessa åsigter, såväl den förra allmänt
politiska, som den sednare beträffande våra
handelsförhållanden. Vi utbedja- oss dervid
tillika den upplysning, om man allmänneligen
i Norge, lika med hr Lange; anser en full-
ständig tullförening emellan de båda rikena
omöjlig och onödig.
5) Fordrar ej billigheten och sunda förnuf-
tet att tvenne förenade nationer erlägga lika
afgifter till gemensamma tjenstemän, och bör
icke, i sådant fall, en rättelse, till åstadkom-
mande af en sådan jemlikhet, ega tum ide
från båda nationernas skeppsfart nu utgående
umgälder?
6) Eller har norska storthinget både legali-
ter och i moraliskt hänseende förfarit rätt i att
ensidigt nedsätta konsulatumgälderna ; och för-
drade icke både pligt och grannlagenhet att
göra verkställigheten af ett sådant beslut be-
roende af de svenska statsmakternas bifall?
7) Kunna vi ej ömsesidigt erkänna den
grundsats, såsom ett rättesnöre för behand-
lingen af internationella angelägenheter, att
frågor, som i ett eller annat hänseende röra
den andra nationens intressen, icke kunna
godtyckligt och definitift, utan blott reserva-
tionsvis, afgöras af den ena nationens rege-
ringsorganer? Och kunna våra norska brö-
der verkligen anse sig berättigade, eller tro
det kunna tillåtas dem, att, i kraft af lagen
och konungens suspensiva veto, genomdrifva
beslut, som röra de unionella förbållandena
eller Sveriges rättigheter?
8) Om det i allmänhet är rättvist, att hvar
och en skattar efter den inkomst och fördel
han Lhemtar af beskattningsobjektet, böra
icke då norrmännen till vården af de för våra
gemensamma handelsintressen nödiga utgif-
ter betala i mån af sina fömåner deraf? Och
som enligt en i Morgonbladet för den 5 den-
nes meddelad, dock icke alldeles fullständig
uppgift, drägtigheten af de till och från ut-
ländska hamnar (Sverge icke inberäknadt) år
72352 ankomne och afgångne lastade norska
skupp utgjorde 529,645 läster, hvaremot den
sveriska skeppsfarten af samma slag (Norge
ober. iknadt) under loppet af samma år, en-
ligt .commerskollegii berättelse, endast be-
steg 3.8 till 198,132 läster, äro norrmännen
villige att i mån deraf förhöja sitt bidrag
ill nyssn imnde utgifter till 72 procent af
hvad som erfordras, och erkänna de obillig-
heten af att de hittills blott erlagt Y;:delän-
da ned till Yadel deraf?
1 sammanhang härmed tillåta vi oss föreslå,
om icke, då sjöfartsförb ållandena naturligtvis
tid efter annan undergå förändring, man å
ömse sidor skulle anse tjenligast att de båda
rikenas regerin?ar en gång för alla erhölle det
bemyndigande, att hvart tionde: eller, ännu
heldre, hvart, femte år, efter de förhållanden,
som under de nästföregående åren egt rum så-
väl med hänseende till sjöfarten som till de
för dess nytta erforderliga utgifter, fastställa
det belopp, som hvartdera riket under den
ande perioden hade att till de sednare er-
(Insändt.)
Hos redaktionen af Aftonbladet får jag ödmjäkast
anvhölla om införande af nedanstående:
mm os at 9 Lam 2 Mm BB LE EEE