förbundsdagen och att derföre hvarje vidare diskussion är öfverflödig, om också denna förklaring är en smula inklädd i diplomatiska former. Om Preussen vill upprätthålla sir ställning som stormakt, så kan detta visst icke tolkas derhän att det skulle kunna frigöra sig från alla med en sådan ställning följande förpligtelser. Österrike har aldrig vägrat erkänna dessa förpligtelser .och skulle glädja sig: att åter kunna, möta Preussen på samma verksamhetsområde.. Denna officiella depesch var åtföljd af er hemlig; hvari hänvisades på den ofvan anförda bestämmelsen uti art. 42. Den skiljer sig naturligtvis från den till de vänligt stämda hofven skickade deruti, att här icke såsom till dem är fråga om ,hågra löften ochgaräntiförsäkringar. Preussen står nu fast vid sin neutralitetspolitik och har i Frankfurt motsatt sig det till utskottet aflemmade förslaget. Det vill hålla sig beredt på krig, till och med mera än förut, men icke mobilisera eller koncentrera sina trupper. I denna anda har hr v. Bismark fått instruktioner att besvara Österrikes framställning. Striden kommer att i Frankfurt bh ganska liflig. Hannover och Kurhessen skola rösta med Österrike, Sachsen har tills vidare förklarat sig för Preussen, Bäjera vill medla och hr v. d. Pfordten, Rysslands goda vän inom bäjerska ministeren, ärnar åter företaga en agenturresa till Berlin och Wien. Emellertid kan man icke döma något på förhand om den definitiva majoriteten. I det afgörande ögonblicket torde mången vacklande stat akta sig för att på en gång bryta både med Österrike och Frankrike. Preussens ställning är i alla händelser högst besynnerlig! Det reserverar sig sin ställning såsom stormakt och vill nödvändigt deltaga i Wienerkonferenserna utan att biträda Decembertraktaten. Och om det nu blir öfverröstadt i Frankfurt, om Österrike der erhåller majoritet, så kommer det visserligen ej att mobilisera--de--200;000 man som Osterrike direkt fordrat still följd af Aprilfördraget, men dock hälften af förbundskontingenten, ungefär50,000 man. Deraf skulle alltså följa, att det, oaktadt sin-isolering och sin halfva protest, finge ställa sina trupper under kejsarens af Österrike befäl. Det är följden af neutralitetspolitik quand meåme, och derhän kommer man då man hyllar känslopolitik och romantiska ideer mer än landets klara och heliga intressen. od ryssvänliga partiet låter emellertid icke afskräcka sig af alla dessa diplomatiska nederlag, .Det begagnar till och med för sins laner den köld mot Preussen som alltmera visar sig i vestern, Den franska. depesch, som besvarar Preussens notaf den 5 Jan., har framkallat den största sensation. Man ser att planen att först isolera Preussen och sedermera brouillera det med vestern icke är öfvergifven. ..Det ryska partiet har äfven af alla krafter vetat begagna sig af Constitutionnels opassande åtgärd att publicera en mot Preussen riktad depesch från 1813. Det fattas endast. att fransmännen, nu förlorar besinningen och börja uppreta vår ömtåliga nationalkänsla! Det står i vida fältet, om detta spända förbållande skall afhjelpas genom general v. Wedells mission till Paris. Man bör lifligt önska det, ty en spänning med Frankrike vore, en verklig olycka och skulle utgöra början af slutet, d. v. s. af den ryska alliansen, för hvilken vi alla innerligt bedja Försynen bevara vårt arma fädernesland. Midt under alla dessa bekymmer ha ett par rader i Wiener Zeitung framkallat den lifiigaste glädje. På samma gång denna helt och hållet officiella tidning förklarar notisen i Daily News att Sverge slutit sig till Decembertraktaten för oriktig, då denna traktat endast hålles öppen för biträdande af Preussen, tillägger nämnda officiella blad att det kan, till följd af de meddelanden som svenska sändebudet vid hofvet i Wien afgifvit, beteckna afslutandet af ett separatförbund mellan Sverge och vestmakterna såsom nära förestående. I def jag omnämner den utomordentligt glada sensation som denna nyhet framkallat 1. Berlin och öfver hela Tyskland, tager jag afsked af Aftonbladets läsare och önskar att snart flera nyheter af samma slag måtte följa. E.