Vi gå emellertid att redogöra för det vigtiaste som under diskussionerna förefallit. I Underhusets session den 23 tillsporde hr Layard lord Russell om den diplomatiska korrespondensen beträffande fördraget af den 2 December kunde för huset framläggas. Lord Russell svarade härpå: Jag kan i detta ögonblick icke säga om det blir möjligt att framlägga någon af de korrespondenser som min ärade vän omhämnt. Hvad beträffar korrespondensen i allmänhet, bör jag säga, att det icke är med vanliga bruket öfverensstämmande och icke heller skulle vara för statens tjenst gagneligt att framlägga den. : Dock torde det kunna hända att .ett eller tvenne dokumenter af stor vigt kunna-framläggas, och jag vill betänka mig i afseende på denna punkt innan jag gifver mitt slutliga svar. Då emeldertid min ärade vän bragt denna fråga å bane, torde Jet Mähädda tillåtas mig, att i allmänhet angifva hvad som förefallit i afseende på de fyra punkterna. Frågan befinner sig för närvarande på följande ståndpunkt. Vid slutet af November förklarade sig ryska regeringen, genom sitt sändebud i Wien, antaga de säkallade fyra punkterna. Den 2 Dec. afslöts ett fördrag mellan Frankrike, England och Österrike, och den 28 Dec: höllo Frankrikes, Englands och Österrikes ministrar i Wien en sammankomst med ryska sätdebudet furst Gortschakoff. Vid denna sammankomst äppläste franska sändebudet å de engelska, franska och österrikiska regeringarnes vägnar den tolkning som dessa trenne makter gifva ät de fyra punkterna, och hvilken måste betraktas såsom grunden för underhandlingarne. Jag vill blott anföra, att i afseende på tredje punkten gjordes uti denna-tolkning det förslag; att Rysslands öfvervigt i Svarta hafvet skulle omintetgöras.Furst Gortschakoft förklarade att han icke instänide uti den föreslagna tolkningen af de fyra punkterna; men ville inhemta närmare föreskrifter från sin regering. Tio dagar sednare meddelade ban grefve Boul, att hån erhällit dessa instruktioner, och den 7 eller 8 Januari hölls uti den öster? rikiska atrikesministerns byrå en ny sammankomst; dervid furst Gortschakoff uppläste ett memorandum, hvilket han sade sig ha erbållit och hvilket -ionehöll hans regerings åsigter. Buol, Westmoreland och Bourqueney svarade härpå, att de icke voro bemyndigade att mottaga något sädant memorandum, och att de måste fördråa det ryska sändebudets godkännande af de tre makternas tolkning säsom basis för underhandlingarne. Ryska sändebudet återtog då det af honom upplästa memorandum, och förklarade i sin regerings namn att han antog den bonom meddelade tolkningen såsom grundval för underhandlingarne. Min ärade vän inser emellertid, att-ryska regeringen vid detta atitagande af grunderna för-underhandlingarne natarligtvis förbehållit sig rätt att framställa hvarje in-vändning som kunde synas heåne lämplig när grunderna skullö fastställas såsom bestämda fördragsartikJar. Hennes mäjestät:; regering har förklarat sig vils lig att på ifrågavarande grunder inlåta sig på underhandlingar, men vårt sändebud har icke erhållit någon fullmakt att underhandla. Hr Layard ville nu veta om underhand-! Vingar verkligen voro: i gång eller om de voro suspenderare, och lord Russell genmälde bärpå, att några underhandlingar på ifrågavarande basis ännu icke börjatv. -Oaktadt; flera ytterligare spörjsmål kunde lorden icke förmås att gifva några ytterligare upplysninBan 24 förekom i underhuset ingenting af intresse. Den 25 tillkännagaf hr Roebiick att han påfoljande dag skulle framställa sitt förslag om ol samt de förvaltningsdepartementers förh. Jlande hvilka haft att sörja för armåns behof. fHayter uppträdde derefter för att tillkännagifva, 2it han af hemliga rådets president lord John Russell erhållit uppdrag, att för huset tillk.Wnnagifvadet lorden ansåg med sina pligter mot staten oförenligt att längre förblifva medlem af regeringen, och att ham. -derföre hos drottningen amhållit !om sitt endtledigande, hvilket blifvit honom beviljadt. Lord Russell skulle begagna första läglighet att angifva grunderna till sitt beslut. På lord Palmerstons begäran afbröt huset med anledning häraf sina förhandlingar. Öfverhusets förhandlingar hafva wvder de första dagarne af parlamertets samman Varo varit af föga intresse. Den 25 tillkännag lord Lyndhurst, att han den 2 Febr. ämnade föreslå en resolution af innehåll, att ministrarne företagit expeditionen till Krim med otillräckliga medel, utan nödig försigtighet och utan att tillräckligt efterforska det mot-, stånd som var att befarå, och att försummelse och dåliga anordningar vid krigets föranda Jledt till de förderfligaste resultater. Lord -Ellenborough återtog med anledning häraf på obestämd tid en af honom framställd lika lydande motion. Med anledning af lord Russells utträde ur kabinettet ajournerade sig derefter huset, på begäran af hertigen af Newcastle, till påföljande dag. För de händelser som sedermera timat, Russells förklaring i underhuset, debatten om Roebucks förslag, dess antagande och ministerens deraf följande fall m. m., redogöres, såsom vi redan nämnt, ännu icke uti de i dag ankomna engelska bladen. De depescher derom, hvilka förefinnas uti tyska och belgiska blad, äro likalydande med dem vi sjelfva för flera dagar sedan mottagit och meddelat, hvarför vi ej behöfva här omtrycka dem. Globes, uti depescherna omnämnda yttrande om Russells afgång lyder sålunda: Lord John Russell innehar icke längre sitt embete, ty han har till H. M. ingifvit sin afskedsansökan, och denna ansökan har, efter hvad vi ha anledning tro, blifvit, ehuru ogerna, af drottningen bifallen. Man tror att den ädle lorden blifvit förmådd till detta steg genom det missnöje som med rätt eller orätt är rådande öfver det sätt hvarpä kriget föres. Hr Roebucks på underhusets dagordning stäende förslag kunde ej annat än anses säsom ett ytmån vid Sebast terligare vittnesbörd om tillvaron af denna sinnesstämning; och under dessa omständigheter har den : ädle lorden ansett för sin pligt att utträda ur ministeren — en: händelse, hvilken, vi behöfva knappast tillägga det, mäste djupt beklagas af hvarje regeringens medlem och af hvarje det liberala partiets anhängare. Den 22 Januari öfverlemnades i Folkestöne till generallöjtnanten sir de Lacy Evans en lyckönskningsadress och en hedersvärja, om 150 guingers värde. Öfverlemnåndet verkställdes af en deputation från invånarne i städerna: Hythe, Folkstone och Sandgate. Dierd bestod af 60 medlemmar, bland vilka de nämnda trenne städernas mayo rs. På det tal som vid tillfället hölls svarade generalen : Svåra Klagomål öfver krigföringen hå låtit förnimma: sig; och man har sagt att kriget fortsk rider ytterst längsamt. Jag är icke af denna åsigt de hutgängen skall visa att man bedragit sig. Ett si idant krig som det, hvilket nu tager oss helt och hå let i wp special-kommissions nedsät-! tande för att u udersöka tillståndet inom ar