I CbÅh, mina armar äro starka nog att fast-
hålla henne om hon vill fly.
Bättre dock att ni fasthåller henne med
ennes eget svärmeri, bättre att hon alls icke
vill fly,, sade Ribas.
Vet hon att jag skall komma? frågade
low eftersinnande.
Nej, det vet hon icke. Hon sitter i träd-
gården och suckar, griper stundom i strän-
arne på den gyllne zittra som hvilar på
ennes arm, och frågar blommor och himmel,
sade Ribas härmande: Huru heter han då, den
aflägsne obekante vännen? I hvilken stjerna
bor han, och huru skall jag kalla honom ?
Jag vill alltså öfverraska henne, sade Or-
ow. Låt henne ana min ankomst, men lofva
henne den icke. Det begynner skymma, Hvar
är hon i afton ?
BpAlltid i trädgården. Der sitter hon och
drömmer och suckar efter er.,
Låt öfverallt i Villan npptända vaxljus, så
att den blir festligt upplyst; och öfvertala
henne att gå in. Jag vill viså mig vid lju-
sens fulla glans! — Hör hit der, för till mig
min rikaste orientaliska kostym! Fort, skyn-
da, eller jag stryper er!
MOch grefve Orlow skyndade in i sitt toilett-
rum, till sina darrande, underdånigt väntande
slafvar.
Josef Ribas återvände till villan med ett
fiffigt, tillfredsstäldt leende. Såsom han för-
modat, fann han Natalia i trädgården.
Ni bör gå in i afton, sade han; luften är
kall och fuktig, den kan skada er.,
fEHvad betyder dety, sade hon svårmodigt;
som jag är sjuk eller icke, hvem frågar der-
efter. Hvem skulle begråta mig, om jag doge?
EHan I
4 sOh, han,, suckade hon; shan hatar ju alla
qvinnor.
gEr undantagen,, hviskade Ribas. Prin-