got underverk blefve ovanligt mild, kan återstoden af
vär tappra armå räddas. Jag vill ej säga ett enda
ord till undertryckande af nägon känsla af sårad na-
ationalfåfänga, ty hvem skulle vilja uppoffra en
10,000 man af sina landsmän ät fåfängan?
Huru påkostande för den engelska national-
känslan måste det icke vara att nödgas fram-
kasta en sådan tanke, som slutet af detta bref
uttrycker, — eller blott att nödgas läsa den
uti den mest spridda af engelska tidningar!
Bland ämnen för bittra klagomål från den
engelska pressens sida på den senare tiden
bar äfven varit det hjerlösa sätt, hvarpå de
till England från krigsskådeplatsen hemkomna
sårade, stympade och sjuka blifvit af de hem-
mavarande militära myndigheterna mottagne.
Så t. ex. när skeppet Himalaya för icke länge
sedan ankom till Portsmouth med en last af
denna sorgliga beskaffenhet, mottogos de
tappre krigarne på ett sätt, som gifvit pres-
sen anledning att upptaga följande upprörande
skildring.
E3Må våra läsare — ropade Times och efter den-
samma flera andra engelska tidningar — Må våra läsare
taga i betraktande Himalayas emottagande i Ports-
mouth och sedan säga, om de känna någon kristen
nation så omensklig som de personer, åt hvilka Eng-
land lemnar i uppdrag att helsa de tappraste och
högst förtjenta af sina söner välkomna på fosterjor-
den. Sistlidne tisdag anlände Himalaya till Ports-
mouth, och efter ett dygns uppskof lade det till vid
kajdammen och började lossa sin sorgliga last af sjuka
och sårade — de stympade lemningarne af bjeltarne
från Alma, Inkerman och Balaklava. Detta måste
redan afva varit en rörande syn, sådan att till och
med den mest hårdhjertade svårligen kunnat bevittna
den utan deltagande. Här voro män, som, utsatta
för alla tänkbara vedermödor och lifvade af inga an-
dra bevekelsegrunder än hederskänsla och hängifven-
het, genom blotta kraften af sin okufliga vilja och
osvikliga tapperhet hade räddat vär armå från för-
störing och vårt land från olyckor; och hvad åter-
stod nu af detta fruktansvärda infanteri, detia tappra
och lysande kavalleri? Utan armar, ögon och fötter,
— sönderslitna af kanon- eller gevärskulor, — genom-
borrade af bajonetter och sönderhackade af sabelhugg,
stapplade de fram, stödjande hvarandra under denna
sorgliga marsch, men stodo ändå ännu en gång på
denna heliga jord,som utsändt dem att segra och som
man skulle varit färdig att tro skulle rört sig af sorg
upder sina återvändande beskyddares fotsteg. De kom-
mo; men hvem fanns der att helsa dem välkomna?
Enhvar vet, att Portsmouth svärmar af sjö- och landt-
officerare, och att om det varit drottningen som anländt
frän Osborne i stället för våra hjelplösa ochsönderskjutna
soldater som äterkommo från Krim, skulle ingen enda
underlåtit att öka den tomma ståten. Vi skulle då vid
landstigningsstället sett befälhafvande amiralen, hamn-
amiralen, guvernören och en svärm af andra embets-
män, hvars titlar det nu ej lönar mödan att nämna,
då ingen enda af dem kunde finna tid att uppfylla
denna vanlig a pligt af gästfrihet och -mensklighet,
eller att åtminstone se till att Himalayas ädla ladd-
ning blef emottagen med all heder, tacksamhet och
ömhet. Myndigheterna på stället voro ej tillstädes,
ehuru de 24 timmar förut blifvit underrättade om
fartygets ankomst, och debarkationen mäste verkstäl-
las af de sjuka sjelfva med den bjelp som fartygets
besättning kunde ge dem. Men det finns en klass
af myndigheter som aldrig försummar att helsa en
engelsman vid hans återkomst till fåderneslandet. Om
generalerna och amiralerna uteblefvo, så uteblefvo
daremot ej tulltjenstemännen. De voro tillstädes för
att undersöka de sårades bagage, med en berömvärd
ilver tillseende att intet enda skålpund tobak skulle
kunna inkomma tullfritt. Undersökningen fördes midt
på öppna kajen, och förr än den var slutad fick ingen
soldat eller officer lemna stället. De suto eller lägo
bäst de kunde den kulna Januariqvällen, dessa skälf-
vande och stympade lemningar af de starke och tappre,
utan tvifvel försänkta i tankar, allt för bittra att
kunna uttalas, öfver den välkomst det land för hvilket
de gifvit allt skänkte dem till gengåfva. Der fon-
nos inga ambulanser, inga bårar; der fanns ingen att
taga vård om dem eiler föra dem till deras utsedda
bostad, till dess sent omsider, sedan saken syntes:
nästan förtviflad, hjelp anlände i skepnad af omni-
busar för dem som kunde sitta och bärar för dem
som ej förmådde det; och den jemmerfulla scenen
fick sälunda ett slut. Med ett sådant uppträde i Ports- 1
month, vore det i sanning dåraktigt att spilla ord eller
förtrytelse på eländena i Balaklava - eller Scutari.
Huru har ej kriget redan förhärdat våra hjertan och
dödat våra sympatier! För sex månader sedan möt-
tes vi af de häftigaste ogillanden, :då vår korrespon-
dent försäkrade att våra truppper voro illa proviante-
rade och illa skötta vid deras ankomst till Gallipolis
aflägsna strand, och nu kan en sådan scen, som den
vi skildrat, passera vid vär förnämsta örlogshamn och
arsenal utan kommentarier och nästan utan att nägon
bryr sig om att taga kännedom derom. -
E;Sjelfva den ministeriella pressen har icke
kunnat förneka, att dessa klagomål varit be-
fogade. Tidningen Globe, gom har förbindel-
ser åtminstone med en fraktion af den nu
afgängne ministåren, yttrar härom följande, som
förtjenar uppmärksamhet äfven derföre, att
tvenne högre embetsmän inom krigsförvalt-
ningen här blifva af sjelfva det ministeriella
bladet utpekade.
RiDen exposition, — säger Globe — som för några dagar
sedan allt för länge tevittnades vid landsättningen af in-
validerna frän ångfartyget Himalaya, var i yttersta grad
pinsam. Inga myndigheter tyckas funnits på stället för
att öfvervaka landstigningen eller gifva tillräckligt bi-
ständ åt iovaliderna, som i många fall voro hjelp-
lösa krymplingar och som nu i det närmaste grann-
skapet af ett stort hospital mäste i hela timmar sitta
eller ligga på en öppen kaj. Sådant var slutet på
en läng resa i de instängda och obeqväma kojerna i
ett skepp. Saken har gifvit dem ett nytt ämne, som
göra det till sin uppgift att vid bvarje tillfälle an-
falla styrelsen, och olyckligtvis hade i detta fall allt
för mycken grund för sin anklagelse. Om denna
riktas mot rätt person eller ej, derom kan allmän-
eten dömma. Om hvarje särskild minister icke blott
kall gifva de första orderna, utan äfven utföra dem
la i detalj, då skulle Himalayasaken gifva tillräcklig
inledning till rättegångs anställande mot en kabinetts-
ninister. Men med lika stort skäl kunde krigsmini-
tern göras ansvarig för riktningen af hvarje kanon
å Krim, som kallas till räkenskap för den grofva
örsumlighet hvartill någon mäste hafva gjort sig
kyldig vid landsättningen af de särade från Hima-
aya. Grunden till anklagelsen är obestridlig; enda
rågan är, hvilken är den myndighet som gjort sig
kyldig till uraktlåtenhet af sin pligt? Och allmän-
eten skall ej tillfredsställas, så framt icke någon
mdersökning anställes för att draga den sannskyl-
lige förbrytaren till räkenskap. Om någon rättmä-
ig anklagelse kan göras mot styrelsens ledare, må-
te det vara den, att de alltför mycket tagit dem i
kydd, för hvilkas fel de blifvit gjorda ansvariga. —