åse om soldaterna må väl eller illa, om de lefva eller dö. Jag har en tid afhållit mig från att vidröra denna punkt, men missnöjet, som i detta afseende uppstått i lägret, är nu så bittert och så allmänt, att jag är förvissad om att det redan gifvit sig luft i enskilda bref. Hvarje officer i regementet upprepar nästan samma anmärkningar, och bland alla dem som man i detta afseende först och sist anklagar, är öfverbefällafvaren, lord Raglan. Man klagar att han aldrig syns till — aldrig lemnar sin bostad — aldrig gifver sin närvaro tillkänna för trupperna, annorlunda än då och då genom utfärdande af en order. Han känner ieke hvad trupperna lida, ty han värdar sig ej om att bevittna det. De hungra, frysa och förgås af elande — och likväl har han ej en enda gång visat sig för dem eller yttrat ett enda uppmuntrande ord, hvaraf erisringen skulle under mången hård dag lättat soldaternas: beklämda bjertan, derigenom att det visat dem att de icke vore helt och hållet glömda af sina anförare, af dem hvilkas namn de hafva förherrligat. Om det finns någon officer som mer än alla de andra är okunnig om britiska armåns känslor, vedermödor och lidanden, så är denne ende — lord Raglan, och denna okunnighet får man väl tillskrifva den köld, den nästan utstuderade värdslöshet, hvarmed män af alla grader, undantagandes dem som höra till hans stab, behandlas. Om bloit lord Raglan hade velat i aldrig så ringa grad deltaga i fälttågets obehag, skulle han blifvit en af de mest populära fältherrar som någonsin lefvat. Allt var till hans förmån och till en början var han omtyckt trots sig sjelf; men nu är det gyonande tillfället borta, och jag vågar säga att bland alla minnen af bittra obehag som komma att öfverlefva detta fälttäg skall intet vara mer bittert, än erinringea af den oerhörda köld och likgiltighet hvarmed lord Raglan behandlat trupperna. Brefskrifvaren berättar vidare, hurusom skörbjugg i en ofantlig grad tagit öfverhand bland trupperna i följd af den uteslutande salta mat som: de få att förtära, påstår att färsk proviant i mängd med lätthet kunde erhållas från Varna, dit färden med ångfartyg ken tillryggaläggas på 30 timmar, och klagar att likväl ingenting göres derför. Han omtalar derefter, huru ban samma dag vadat genom smutsen fram till Balaklava, och beskrifver det tillstånd, hvarutihan funnit de der uppstaplade förråderna, äfvensom det sorgliga sätt hvarpå dessa af trupperna afhemtaz, med följande ord: Längs utmed en dålig, smutsig chausså, belägen invid. hamnen, ligga bätar och slupar af alla slag, fullpaekade med skeppsskorpor, fastager innehållande kött, fläsk, romm, packor af vinterplagg, belägringskanoner, lådor med ammunition för minie-gevären, staplar af kulor, höknippor och säckar med korn och potates.. Allt detta ligger i vätan och smutsen, ända tills alla. förräder,. som kunna skämmas, blifvit tillräckligt inbyrda med begge delarne, för att vara lämpliga till utdelning bland soldaterna. Den brokiga hop, som: vadar omkring bland dessa högar af oätliga matraror, har ett utseende som trotsar all beskrifning. Dessa män; trasiga, magra och uthungrade, mel det tofviga skägget och dito mustascherna, med: ansigten oigenkänliga af smuts, med rockar som äro trasiga och styfva af de på hvarann liggande smutslagren — dessa män, hvilkas hela utseende ta lar om försakelser och lidanden och som ögonblickligt påminner en om den lägsta och uslaste klassen af irländska landtbefolkningen;. dessa äro de präktiga soldaterna vid vära särskilda fotregementen, dugtiga karlar som man utsett att uppbära lifsmedel och andra förnödenheter för det öfriga lägrets behof. Blandade med dessa ser man 200 ryttare, hvilkas klena, magra kampar tyckas oförmögna att bära sina ryttare omkring i den tjocka, sega dyn. Ryttarne sjelfva äro alla hvarandra temligen lika d. v. s. alla äro trasiga, alla nedsmutsade ; men vid närmare betraktande upptäcker man, att somliga hafva nedsölade messingshjelmar på sina hufvuden, andra den lilla skottska mössan, kännetecknet på de skottska Greys; lemningarne af de röda byxorna antyda en husar, medan den kuriösa hufvudbonaden tyder på en lavcier. Af alla dessa fakta drager man snart den slutsatsen, att hela denna besynnerliga cortege är kavalleriet eller rättare sagdt qvarlefvorna af de nio vackra kavalleriregerenten, som för två månader sedan landstego på Krim. Ja, alla dessa regementen, som vid hitkomsten utgjorde en effektiv styrka af vid pass 2600 sablar, kunna nu kaappt uppställa 200 man i ett sådant skick, att de äro egnade ens för tillfällig tjenstgöring. De skottska Greys hafva af alla härvarande regemeaten den största nummerstyrkan. Det räknar 70 man, af hvilka likväl endast 25 man och hästar äro dugliga till fälttjenst. Sedan tre, fyra veckor: tillbaka visste vi, att kavalleriet, såsom en del af bären, ej längre fanns till, men det oaktadt har man af artighet talat om detsamma som en särskild division: det var;åtminstone en angenäm illusion att tro, att det ännu verkligen fanns till. Men nuäro alla våra kära fantasier förstörda — ordet kavalleri har ej mera ngon betydelse; de 15 eller 20 man som ännu äterstå af hvarje regemente har man hopslagit till en enda kår, och denna användes till att bära skeppsskorpor till:lägret. Hvarje soldat leder en häst, som alltid är en sädan massa af knotor, sår och andra bräckligheter, att till och med den beskedligaste filantrop skulle råka i förbittring vid äsynen deraf. Den vid betslet förda hästen bär en säck med skeppsskorpor, och vanligen är han ur ständ att bära denna börda längre än halfvägs till lägret, innan han stuoch befrias från två bördor på en gång — sitt ff och sina skeppsskorpor. Bland dessa kavallerister ses officerare af alla slag, somliga till häst, andra till fots. De-snuskiga, grofva karlarne i beckiga rockar, sydvesters och höga stöflar äro vanligtvis gardesofficerare. De der personagerna med detruskiga utseendet, de-pjaltiga kläderna och med breda remsor virade omkring benen, äro officerare vid marinbrigaden. De andra till häst, som mest likna skeppsbrutna sjömän, hvilka strandat någonstädes på en gyttjig bank och vadat genom densamma till stranden, äro kavalleriofficerare. Bland dessa brokiga figurer promenera gentlemän i stora kavajer, dem de förfärdigat af sina lakan på det enkla sätt att de skurit hål i dem för armarne. Dessa drägter se visserligen kuriösa ut, men de äro varma, och blir detta behof blott tillfredsstäldt, finns det ingenting som man ej skulle vilja kläda sig uti på Krim: . Somliga af gemene man ära ryska öfverrockar, andra hufva öfverplagg af ett högst ovanligt utseende, dem de på ett eller annat sätt hoplappat af sönderrifna segel — lemningar efter något skeppsbrott, som af stormen drifvits. in: i hamnen. EaNägra dagar sednare skrifver samme korrespondent: FDA Londonstidningarne se vi, att man på allt vis anstränger sig i England, för att kunna bereda oss aRR av AR