åse om soldaterna må väl eller illa, om de lefva el-
ler dö. Jag har en tid afhållit mig från att vidröra
denna punkt, men missnöjet, som i detta afseende
uppstått i lägret, är nu så bittert och så allmänt,
att jag är förvissad om att det redan gifvit sig luft
i enskilda bref. Hvarje officer i regementet upprepar
nästan samma anmärkningar, och bland alla dem
som man i detta afseende först och sist anklagar, är
öfverbefällafvaren, lord Raglan. Man klagar att han
aldrig syns till — aldrig lemnar sin bostad — aldrig
gifver sin närvaro tillkänna för trupperna, annorlunda
än då och då genom utfärdande af en order. Han
känner ieke hvad trupperna lida, ty han värdar sig
ej om att bevittna det. De hungra, frysa och för-
gås af elande — och likväl har han ej en enda gång
visat sig för dem eller yttrat ett enda uppmuntrande
ord, hvaraf erisringen skulle under mången hård dag
lättat soldaternas: beklämda bjertan, derigenom att
det visat dem att de icke vore helt och hållet glömda
af sina anförare, af dem hvilkas namn de hafva för-
herrligat. Om det finns någon officer som mer än
alla de andra är okunnig om britiska armåns käns-
lor, vedermödor och lidanden, så är denne ende —
lord Raglan, och denna okunnighet får man väl till-
skrifva den köld, den nästan utstuderade värdslöshet,
hvarmed män af alla grader, undantagandes dem som
höra till hans stab, behandlas. Om bloit lord Rag-
lan hade velat i aldrig så ringa grad deltaga i fält-
tågets obehag, skulle han blifvit en af de mest po-
pulära fältherrar som någonsin lefvat. Allt var till
hans förmån och till en början var han omtyckt trots
sig sjelf; men nu är det gyonande tillfället borta, och
jag vågar säga att bland alla minnen af bittra obe-
hag som komma att öfverlefva detta fälttäg skall
intet vara mer bittert, än erinringea af den oerhörda
köld och likgiltighet hvarmed lord Raglan behandlat
trupperna.
Brefskrifvaren berättar vidare, hurusom skör-
bjugg i en ofantlig grad tagit öfverhand bland
trupperna i följd af den uteslutande salta mat
som: de få att förtära, påstår att färsk pro-
viant i mängd med lätthet kunde erhållas från
Varna, dit färden med ångfartyg ken tillrygga-
läggas på 30 timmar, och klagar att likväl
ingenting göres derför. Han omtalar derefter,
huru ban samma dag vadat genom smutsen
fram till Balaklava, och beskrifver det till-
stånd, hvaruti- han funnit de der uppstaplade
förråderna, äfvensom det sorgliga sätt hvarpå
dessa af trupperna afhemtaz, med följande
ord:
Längs utmed en dålig, smutsig chausså, belägen
invid. hamnen, ligga bätar och slupar af alla slag,
fullpaekade med skeppsskorpor, fastager innehållande
kött, fläsk, romm, packor af vinterplagg, belägrings-
kanoner, lådor med ammunition för minie-gevären,
staplar af kulor, höknippor och säckar med korn och
potates.. Allt detta ligger i vätan och smutsen, ända
tills alla. förräder,. som kunna skämmas, blifvit till-
räckligt inbyrda med begge delarne, för att vara
lämpliga till utdelning bland soldaterna. Den bro-
kiga hop, som: vadar omkring bland dessa högar af
oätliga matraror, har ett utseende som trotsar all
beskrifning. Dessa män; trasiga, magra och uthung-
rade, mel det tofviga skägget och dito mustascherna,
med: ansigten oigenkänliga af smuts, med rockar som
äro trasiga och styfva af de på hvarann liggande
smutslagren — dessa män, hvilkas hela utseende ta
lar om försakelser och lidanden och som ögonblick-
ligt påminner en om den lägsta och uslaste klassen
af irländska landtbefolkningen;. dessa äro de präktiga
soldaterna vid vära särskilda fotregementen, dugtiga
karlar som man utsett att uppbära lifsmedel och an-
dra förnödenheter för det öfriga lägrets behof. Blan-
dade med dessa ser man 200 ryttare, hvilkas klena,
magra kampar tyckas oförmögna att bära sina ryt-
tare omkring i den tjocka, sega dyn. Ryttarne sjelfva
äro alla hvarandra temligen lika d. v. s. alla äro
trasiga, alla nedsmutsade ; men vid närmare betrak-
tande upptäcker man, att somliga hafva nedsölade
messingshjelmar på sina hufvuden, andra den lilla
skottska mössan, kännetecknet på de skottska Greys;
lemningarne af de röda byxorna antyda en husar, me-
dan den kuriösa hufvudbonaden tyder på en lavcier.
Af alla dessa fakta drager man snart den slutsatsen,
att hela denna besynnerliga cortege är kavalleriet el-
ler rättare sagdt qvarlefvorna af de nio vackra ka-
valleriregerenten, som för två månader sedan land-
stego på Krim. Ja, alla dessa regementen, som vid
hitkomsten utgjorde en effektiv styrka af vid pass
2600 sablar, kunna nu kaappt uppställa 200 man i
ett sådant skick, att de äro egnade ens för tillfällig
tjenstgöring. De skottska Greys hafva af alla här-
varande regemeaten den största nummerstyrkan. Det
räknar 70 man, af hvilka likväl endast 25 man och
hästar äro dugliga till fälttjenst. Sedan tre, fyra
veckor: tillbaka visste vi, att kavalleriet, såsom en del
af bären, ej längre fanns till, men det oaktadt har
man af artighet talat om detsamma som en särskild
division: det var;åtminstone en angenäm illusion att tro,
att det ännu verkligen fanns till. Men nuäro alla våra
kära fantasier förstörda — ordet kavalleri har ej mera
ngon betydelse; de 15 eller 20 man som ännu äter-
stå af hvarje regemente har man hopslagit till en
enda kår, och denna användes till att bära skepps-
skorpor till:lägret. Hvarje soldat leder en häst, som
alltid är en sädan massa af knotor, sår och andra
bräckligheter, att till och med den beskedligaste
filantrop skulle råka i förbittring vid äsynen deraf.
Den vid betslet förda hästen bär en säck med skepps-
skorpor, och vanligen är han ur ständ att bära denna
börda längre än halfvägs till lägret, innan han stu-
och befrias från två bördor på en gång — sitt
ff och sina skeppsskorpor. Bland dessa kavallerister
ses officerare af alla slag, somliga till häst, andra
till fots. De-snuskiga, grofva karlarne i beckiga rockar,
sydvesters och höga stöflar äro vanligtvis gardesoffice-
rare. De der personagerna med detruskiga utseendet,
de-pjaltiga kläderna och med breda remsor virade om-
kring benen, äro officerare vid marinbrigaden. De andra
till häst, som mest likna skeppsbrutna sjömän, hvilka
strandat någonstädes på en gyttjig bank och vadat
genom densamma till stranden, äro kavalleriofficerare.
Bland dessa brokiga figurer promenera gentlemän i
stora kavajer, dem de förfärdigat af sina lakan på
det enkla sätt att de skurit hål i dem för armarne.
Dessa drägter se visserligen kuriösa ut, men de äro
varma, och blir detta behof blott tillfredsstäldt, finns
det ingenting som man ej skulle vilja kläda sig uti
på Krim: . Somliga af gemene man ära ryska öfver-
rockar, andra hufva öfverplagg af ett högst ovanligt
utseende, dem de på ett eller annat sätt hoplappat
af sönderrifna segel — lemningar efter något skepps-
brott, som af stormen drifvits. in: i hamnen.
EaNägra dagar sednare skrifver samme korre-
spondent:
FDA Londonstidningarne se vi, att man på allt vis
anstränger sig i England, för att kunna bereda oss
a- RR av AR