2 åror och som af ansträngningarne voro alldeles utmattade , förmådde Mmgenting; utan drefvo längre! ifrån briggen. Då engelsmannen såg denna vär nöd, lade han sig i Ii om oss, och så fingo vi drifva ned till honom; då ban utkastade en mindre boj, som vi fingo tag i, och hälade oss så i 14 under fartyget. Nu voro ögonblicken dyrbara. Trenne af oss, Sandberg och hans bröder samt Andersson, fingo just tag i röstjernet, då i detsamma bäten durrade ned för de väldiga bröttsjöarne, och krossade sidan mot fartyget. Den fjerde bland oss, O. Hammarström, fick då, i rätter tid, tag i en tägända frän fartyget, hvarefter han kastade sig i sjön, och blef sålunda bergad. Den sönderslagna bäten fick drifva på böljorna. Sälunda blefvo vi, genom Guds försyn, underbarligen frälsta. Ombord på den engelska briggen blefvo vi på det aldra hederligaste bemötta: vi fingo genast torra kläder och allt annat hvad vi behöfde. Stället, der vi räddades, Var 10! sv. mil Ö. om Gottland: Tretton dygn voro vi ombord på briggen, hvars reså försvärades af fortfarande stormväder; ett helt dyga dref den för topp och tackel, och hela brädg.usen i lä slogs-sönder. Ändtligen, på 13:de dygne, anlände vi lyckligen till Helsingör, der vi med bjertligaste--tacksägelser skildes från den engelska kaptenen och hans besättning, som räddat vära lif och bevisat oss så mycket godt, hvarefter vi återvände till det kära hemmet, der man redan ansett 08s säsom förgångna,. — Namnet på den ädelsinte skepparen, som räddade de fyra väderdrifna gottlänningarne, är i förestående berättelse icke uppgifvet, men G. L. T. är i tillfalle att ur säker källa kunna meddela det: Kapten Edwards, befälhafvare på briggen Superior, från Montrose. Han icke blott afböjde all ersättning t. o. m. för lefnadskostnaden under vistelsen ombord, utan ombestyrde äfven från Helsingör öfver Malmö till Stockholm en telegrafrapport till engelska v. konsuln i Wisby af innehåll, att fyra, i sina hem troligen saknade män från Gottland af honom blifvit i Östersjön bergade. — Kapten Edwards vackra handling behöfver här inga loford! — Drottning Pomare i Paris. Denna herrskarinna på en af Australiens ögrupper Vänskapsöarne, väntas verkligen till Paris, och Courrier de Havre yttrar i anledning deraf följande: Man tror att drottning Pomar, under sin sejour i Paris, kommer att bo hos fru amiralskan Bruat, med hvilkea hon formerat vänskap under de två eller tre år som amiralen haft befälet öfver stationen i Oceanien. Fru Bruat hade genom sitt förstånd, sin uppfostran och sin verldsvana, förvärfvat sig ett visst inflytande på drottningen ; sembelertid, säger denna dams onkel, haär min nigce aldrig kunnat beqväma sig att begagha samma slags strumpor och sker :som den fäntastiska drottningen; ty denna bar visserligen de klädningar, hvilka sändes hefine ifrän Paris, och de vackra neglig6er som fru Bruat gaf Hetine, men icke desto mindre gick hon barfota i sin salong. — Kungen i Neapel och jesuiterna. I ett bref från Rom skrifves: Kungens af Neapel hat mot hans förra såta vänner och allierade, jesuitern, bar sträckt sina verkningar ända hit, till de långrockande brödernas hufvudqvarter; en af synodens mest inflytelserika. medlemmar har af sina kolleger blif vit erbjuden som syndabock för att stilla konung Ferdinands vrede. Denne är ingen annan än den välbekante pater Curci, som nyligen utgaf ett arbete, Civilta cattolica (ett slags litterär öfversigt som jesviterna utgifva), i hvilket åtskilliga regeringars hbeteende kritiserades, och isynnerhet Neapels, derföre att den fördref jesuiterna, då ministern Tanucci under förra århundradet innehade makten. Kung Ferdinand, redan stött häröfver, blef ännu mer förtretad vid genomläsningen af nägra artiklar i samma Civilta cattolica, som voro mer till förmån för de allierade än för kungens dyre vän och skyddspatrön, czaren Värnade af dessa symptomer, hittade de på ett politiskt konstgrepp, som mycket karakteriserar dem: de utgåfva två upplagor af sin öfversigt, den ena bestämd för konungen af Neapel och hans undersäter, den andra för Rom och norra Europa — den första atelemnade alla mot Ryssland fientliga uttryck, som innehöllos i den sednare. Men olyckligtvis föll en dag ett oriktigt exemplar i kupgens händer, hvilket hade den följd att han intogs af det djupaste hat mot jesuiterna och skulle genast hafva fördrifvit dem från det bourbonska väldet, om icke biskopen af Neapel och påfven lagt sig emellan för att afvända ett så olycksdigert slag: Ehuru denna åtgärd ej sattes i verket, yrkade likväl kungen att jesuiterna skulle afskedas från allt andligt öfverinseende och alla lärarebeställningar vid det kungliga seminariet, marinskolan och fängelserna, samt fordrade att utgifvaren af Civilta cattolica Skulle utan dröjsmål förvisas från Rom. Detta har så till vida blifvit uppfyldt, utt pater Curci på de uppskrämda ordensbrödernas inrådan blifvit skickad till Milano. — Importen af guano till England har under förlidet år tilltagit högst betydligt. Under lopet af de första 11 månader från den 5 Januari till len 5 December importerades af detta gödningsämne 201,623 tons mot 97,578 tons är 1853 och 118,604 öns år 1852. Telegrafrapporter. Hamburg den 30 Jan. kl. 10, 30 f. m Inder debatten uti underhuset om Roebuckska Sammandrag af de hufvudsakligaste varuarti