signora. Ett verkligt hat är lika mycket
värdt som en verklig kärlek, ja ofta ännu
mer. På hatet vågar man mera förlita sig,
ty det fortvarar. Jag vill alltså förtro mig
till er, signora, om ni svär mig, att icke för-
råda ett enda ord af hvad jag ämnar säga er.
Jag svär det, bedyrade Corilla allvarsamt.
Så hör då! Denna prinsessa Tartaroff är
en bedragerska; intet furstligt blod flyter i
hennes ådror, och hon utgifver sig för fur-
stinna, emedan högförrädiska planer dermed
äro förbundna. Mer kan och bör jag icke
säga er, men det är er nog att veta, det min
höga kejsarinna uppdragit mig att föra den
föregifna prinsessan till. Petersburg, på det
att hon der må få sitt straff. Jag har svurit
att verkställa detta uppdrag och jag vill lösa
mitt ord, i det jag bringar henne härifrån
oskadd och utan allt uppseende. Begriper
ni nu hvarföre jag kom ?
Jag begriper, sade Corilla, en kejsarinna
vill hämna sig, och derföre skall en stackars
skaldinna uppgifva sin lilla privathämnd. Men
hör nu, om jag inte trodde på hela den der
historien, om jag ansåg den för en saga, som
ni uppfunnit för att skydda er prinsessa mot
min hämnd ?2
Ni skall och måste tro mig, hör blott
vidare.,
Och Alexis talade länge och lifligt med
henne, dervid han lät henne kasta en blick
i hans hemligaste intriger och hans fint genom-
tänkta planer, hvarföre ock Corilla åhörde
honom med spänd nyfikenhet och högt blos-
sande kinder.
Jag, begriper nu allt,- allt, sade hon lifligt
då Alexis- slutligen tystnade, det är en stor,
men tillika infernalisk plan ni har å bane,
en plan, som den onde sjelf måste afuudas er!
Och ni? frågade Orlow skrattande.
Åh, jag, sade hon, jag är kanske också
ett slags demon, och derföre vill jag äfven
vara er:behjelplig. Ni behöfver en bemedlare
med hal tunga och klent samvete. Jag kan
förskaffa er en sådan. Ah, det skall bli en
lustig historia, Sade ni icke, att sångaren