romantiska verld; hans konsetter äro derföre mycket besökta, och. detta var äfven fallet med den närvarande. Äfven denna gång spelade han en konsert af Rode, som visserligen vittnar om sin mästares anda eburu, och helst uti tuttipartierna, i något mindre grad än de flesta af hans öfriga. Det utmärkta föredraget, den ovanligt rena intonationen i hrE:s spel läto oss sakna konsertens mellansats och final; Rodes konserter äro ock ej af en vidd som förbjuder deras fullständiga utförande. Afven Mayseders variationer hördes med förtjent bifall, ehuru denna genre numera är allt för obsolet för att.med synnerlig fördel kunna användas; den -har lemnat rum för andra ännu själlösare, redan hära antiqverade former, och hela detta fält lönar föga.mödan att odla. Dessutom innehöll det i första afdelningen alltför välförsedda programmet Rombergs fantasi öfver norska nationalmelodier. Hr Torssell, som utförde .pjesen, är utmärkt såsom orkesteroch qgvartettspelare, och äfven såsom solist har han stundom uppträdt med bifall; dock erfordrar denna pjes långt mera kraft och värma, än vi denna gång funno i hans spel. — Äfven förekommo de båda sista satserna ur Hummels H-moll konsert, spelade af den unge förtjeastfulle pianisten hr Lindholm; som allt mera lyckas tillvinna sig den musikälskande allmänhetens uppmärksamhet och bevägenhet. Han motsvarade ock hvad man väntade utaf hans föredrag af den intressanta kompositionen, som dock i detta slags förkortning är mindre tacksam. Den är väl nästan för lång att gifva i dess helhet; men företridesvis torde man förr böra välja allegrosatsen, som i. plan och utarbetning är mest storartad samt beräknad på att genast i början fängsla uppmärksamheten. Utom de egentliga instrumentalnumren hörde man en dramatiskt tänkt komposition för bariton: och violoncell (Il sogno), af Mercadante, med mycken känsla utförd af hrr Arlberg och Arnold; ett hufvudsakligt intresse fästades vid br Arnolds själfulla spel. En ovanlig uppmärksamhet egnades ock åt Runebergs förträffliga poem Fändrikens marknadsminne, af hr Pousette aeklamerad med varmt och flärdfritt, fast stundom något entonigt föredrag. Aftonens glanspunkter utgjordes af euverturen till Midsommarnattsdrömmen och Haydns afskedssymfoni. Ouverturen gick berömvärdt, blott blåsinstrumenterna velat åstadkomma mera piano uti inträdesoch slutackorderna, samt violinerna uti sina treoch fyrstämmiga figurer. Haydns berömda afskedssymfoni (hvars historia vi meddelade i fredagsbladet) gafs likaledes med förtjenst, med undantag af en eller annan svårighet som lemnades obesegrad. För öfrigt verkställdes sortierna ej som sig borde; flera af de spelande funno sig icke hugade att afgåj äfvensom ej alla ljusen släcktes, och dermed gick ock en stor del af idens humor förlorad.