romantiska verld; hans konsetter äro derföre
mycket besökta, och. detta var äfven fallet
med den närvarande. Äfven denna gång spe-
lade han en konsert af Rode, som visserligen
vittnar om sin mästares anda eburu, och helst
uti tuttipartierna, i något mindre grad än de
flesta af hans öfriga. Det utmärkta föredra-
get, den ovanligt rena intonationen i hr- E:s
spel läto oss sakna konsertens mellansats och
final; Rodes konserter äro ock ej af en vidd
som förbjuder deras fullständiga utförande. Af-
ven Mayseders variationer hördes med förtjent
bifall, ehuru denna genre numera är allt för ob-
solet för att.med synnerlig fördel kunna an-
vändas; den -har lemnat rum för andra ännu
själlösare, redan hära antiqverade former, och
hela detta fält lönar föga.mödan att odla.
Dessutom innehöll det i första afdelningen
alltför välförsedda programmet Rombergs fan-
tasi öfver norska nationalmelodier. Hr Tors-
sell, som utförde .pjesen, är utmärkt såsom
orkester- och qgvartettspelare, och äfven så-
som solist har han stundom uppträdt med bi-
fall; dock erfordrar denna pjes långt mera
kraft och värma, än vi denna gång funno i
hans spel. — Äfven förekommo de båda sista
satserna ur Hummels H-moll konsert, spelade
af den unge förtjeastfulle pianisten hr Lind-
holm; som allt mera lyckas tillvinna sig den
musikälskande allmänhetens uppmärksamhet
och bevägenhet. Han motsvarade ock hvad man
väntade utaf hans föredrag af den intressanta
kompositionen, som dock i detta slags för-
kortning är mindre tacksam. Den är väl nä-
stan för lång att gifva i dess helhet; men fö-
retridesvis torde man förr böra välja allegro-
satsen, som i. plan och utarbetning är mest
storartad samt beräknad på att genast i bör-
jan fängsla uppmärksamheten.
Utom de egentliga instrumentalnumren hörde
man en dramatiskt tänkt komposition för ba-
riton: och violoncell (Il sogno), af Mercadante,
med mycken känsla utförd af hrr Arlberg och
Arnold; ett hufvudsakligt intresse fästades vid
br Arnolds själfulla spel. En ovanlig upp-
märksamhet egnades ock åt Runebergs för-
träffliga poem Fändrikens marknadsminne,
af hr Pousette aeklamerad med varmt och
flärdfritt, fast stundom något entonigt föredrag.
Aftonens glanspunkter utgjordes af euvertu-
ren till Midsommarnattsdrömmen och Haydns
afskedssymfoni. Ouverturen gick berömvärdt,
blott blåsinstrumenterna velat åstadkomma
mera piano uti inträdes- och slutackorderna,
samt violinerna uti sina tre- och fyrstämmiga
figurer. Haydns berömda afskedssymfoni (hvars
historia vi meddelade i fredagsbladet) gafs li-
kaledes med förtjenst, med undantag af en
eller annan svårighet som lemnades obese-
grad. För öfrigt verkställdes sortierna ej som
sig borde; flera af de spelande funno sig icke
hugade att afgåj äfvensom ej alla ljusen
släcktes, och dermed gick ock en stor del af
idens humor förlorad.
- -