Carlo som en drake bevakar sin kära skatt?
Nå, hvad skulle ni säga om det blefve hans
egen bror, som bekämpade draken. Hans
egen bror, är ej det lustigt, herr grefve?
Och är ni säker på honom ? frågade Orlow.
Var utan fruktan, Carlo Ribas är så dyg-
dig, att han icke hatar någon så mycket som
sin bror Joseph, blott derföre att denne några
är varit på galererna för myntförfalskning.
Nu är han fri och har i hemlighet kommit
hit; och som han visste, att jag kände hans
broder, kom han till mig för att begära un-
derstöd. Jag skall sända honom till er!
sOch ni glömmer ju icke heller min be-
gäran att i alla sällskaper berätta om den
stora kärlek som czarinnan Catharina hyser
för denna hennes nära anförvandt, prinsessan
Tartaroff?
Jag skall icke förgäta det. I er hand,
herr grefve, lägger jag min hämnd och om-
sorgen att befria mig från denna medtäflarinna.n
Och er hämnd skall blifva nöjd, och äfven
er ärelystnad, svarade Orlow med ett djef-
vulskt leende. Och när verket är fulländadt
och ni troget bistått mig, då, signora, kan
ni vara säker på kejsarinnans högsta tack-
samhet. Catharina är sånggudinnornas höga
beskyddarinna, och äfven för den berömda
skaldinnan Corilla skall hon hafva något ve-
dermäle af sin ynnest. Ni kan räkna på en
kejserlig belöning.n —
Och jag skall tacksamt mottaga den, sad
Corilla leende.
En skaldinna är ständigt fattig och be-
höfver understöd. Muserna förläna väl glädje,
men icke rikedom.,
Ack, ropade Corilla, då grefven lemnat
henne, jag skall dock slutligen ernå allt
hvad jag eftersträfvat! Jag skall icke alle-
nast krönas med lager och ära, utan äfven
blifva välsignad med rikedom. Jag skall
vinna allt hvad man på jorden önskar, pen-
ningar och ryktel,
Det har du redan! utropade kardinal
Francesco Albani, hvilken obemärkt inträdt
i rummet.