efgifva en nådig proposition i ämnet var således icke stor, helst statschefen sjelf alltid varit en varm nykterhetsvän. Fråga kunde ej mera vara om en sådan proposition skulle aflåtas, utan huru den skulle vara beskaffad. I afseende på beskaffenheten af den som afgafs kunna vi ej annat än högligen berömma motiverna, hvilka voro förträffligt så tänkta fom sagdaj;men. beklaga att sjelfva förslaget ej svarade deremot. Denna brist på harmoni emellan premisser och konklusion ville ryktet förklara sålunda, att då en känd talang (br Naitkhorgst) lärer varit anmodad att författa de förra; Järer en annan, äfven utom kongeljen stående personlighet (hr hofstallmästare Braunerhielm), förestafvat den sgduare. Till utgångspunkt för förslaget synes man kkväl hafva valt 1847 års kommitterades betänkande men bibehöll i: afseende på tillämpningen endast följande tre grunder, nemligen: 1:o Att tillverkningen deladeg i 2 klasser. husbehofsoch fabriksbränning. 2:0o att hnsbehofsbränning endast skulle få utöfvas med enkel redskap efter bestämd form oeh beskattas efter pannerymden, men fabriksbränning få idkas med hvad redskap som helst och beskattas efter inmäskningsavantiteten, : 3:0 någon skilnad i skatt för husbehofsoch fabriksbränning. seUtan tvifvel voro dessa trenne punkter de svagaste i 1847 års förslag. Dels utgjorde de ett offer åt de då ojemförligt mer än nu starka fördomarne i afseende -på nödvändigheten att bibehålla och i viss mån skydda den s. k. husbehofsbränningen sågom någonting för sig afskildt, dels härledde de sig från den då ännu icke vunna erfarenheten om otillförlitligheten, ja bedrägligheten af den kontroll som åstadkommes genom att taga mäskekarens rymd till grund för beskattningen. Deremot skiljde sig regeringens proposition 1853 från hennes i dessa hänseenden vida mer liberala och förståndiga förslag till 1847 års ständer, i 2:ne hufvudsakliga :omständigheter nemligen: 1:o, att rättigheten ott tillverka bränvin skulle ortfära vara fästad vid jorden; 2:0 att bränningstiden. skulle inskränkas under de två första åren till tre månader och sedan till två månader årligen. Beträffande. beskattningen så var skattens förhöjning : till minst 16 sk. pr kanna. så allvarligt yrkad af allmänna opinionen, att förslag derom ieke kunde uteblifva; men föga förutöende. och. klokhet: röjde sig uti regeringens örslag: till. den betydliga skilnaden i afgift för husbehofs-, och fabriksbränning, nemligen den förra; beräknad efier: 12 sk. pr tillverkad kanna, och den sednare efter 16 sk. — en skillnad, som, icke kunde betraktas annorFunda än såsom, ett. premium. för husbehofsbränningen, om hvilken, likväl. den kungliga propositionen. yttrar, patt: den gifver minsta och: sämsta. produkten,, men fordrar största oqvantiteten bränsle och arbete,, hvaraf konseqvensen. tyckes ligga temligen nära, att den icke borde. gynnas; och uppmuntras. EX Som, bekant, är nedsattes; vid. den, sistförflutna riksdagen. ett särskildt. utskott -för frågans behandling. Det bestod af 24 ledamöter, deribland friherre 4, C. Raab var ordförande. Af de öfriga kunna väl hr Braunerjelm, hr v. Harimansdorff, hr professor Carlson; hrr Ekenman, Henschen, Indebetou och. Hasselroth få anses. såsom de mestinflytelseegande. Detta utskott, som: först i medlet af April 1854 inkom med sitt betänkande, har dock i ingen hufvudpunkt ställt sig regeringens proposition till efterrättelse, mer än i den enda att bibehålla dens, k. husbehofsbrännihgen. Således. blef det omöjligt att inom utskottet och hos ständerna genomdrifva regeringens förslag, att bränvinsbränningen fortfarande skulle vara fästad vid jorden. Äfven förslaget om mäskekarens rymd såsom grund för beskattningen af fabriksbränningen afstyrktes af utskottet och ogillades, af. ständerna, som i stället antogo beskattning, efter af kontrollörer skedd. uppmätning.i de .större. brännerierna. .. Likaledes ogillades den-,af, regeringen. föreslagna skatteskilnaden, som uppenbart endast afsåg attsmeka bondeståndet, för hvilken. artighet det dock visade föga tacksamhet. Deremot, och oaktadt regeringen sålunda lidit ett komplett nederlag i de trenne hufvudgrunderna för förslaget, lyckades likväl den ledamot af adeln, som allmänt ansågs hafva gifvit uppränning just till propositionens detaljer, att såväl i utskottet som hos ständerna. genomdrifva dessa. Bland sådana anmärkte Aftonbladet, genast då .särskilta utskotteis förslag framlades för ständerna, den mot all sund prineip för en god hushållning stridande inskränkningen i tiden för bränvinsbränning till två månader årligen. En icke obetydlig minoritet inom utskottet opponerade sig också allvarligen häremot, och tvenne reservanter, hr frih. Raab och hr von Hartmansdorf utvecklade i detta hänseende sådana skäl, som vi hitintills ieke sett vederlagda och hvilka synas oss böra öfvertyga hvarje ointresserad, att regeringens förslag äfven i denna punkt fätteligen bort ogillas. Och då vi icke förut i vårt blad meddelat nämnde förtjenstfulla reservationer, göra vi oss ett nöje af att nu anöra hufvudmomenterna häri, så vidt de omatta frågan om inskränktingen i bränningsiden. Ei Friherre Raab föreställde sig visserligen att ruota get om imnsekränkninog i bränninsstid skulle