efgifva en nådig proposition i ämnet var
således icke stor, helst statschefen sjelf alltid
- varit en varm nykterhetsvän. Fråga kunde
ej mera vara om en sådan proposition skulle
aflåtas, utan huru den skulle vara beskaffad.
I afseende på beskaffenheten af den som af-
gafs kunna vi ej annat än högligen beröm-
ma motiverna, hvilka voro förträffligt så tänkta
fom sagdaj;men. beklaga att sjelfva förslaget
ej svarade deremot. Denna brist på harmoni
emellan premisser och konklusion ville ryktet
förklara sålunda, att då en känd talang (br
Naitkhorgst) lärer varit anmodad att författa
de förra; Järer en annan, äfven utom kon-
geljen stående personlighet (hr hofstallmästare
Braunerhielm), förestafvat den sgduare.
Till utgångspunkt för förslaget synes man
kkväl hafva valt 1847 års kommitterades betän-
kande men bibehöll i: afseende på tillämpnin-
gen endast följande tre grunder, nemligen:
1:o Att tillverkningen deladeg i 2 klasser.
husbehofs- och fabriksbränning.
2:0o att hnsbehofsbränning endast skulle få
utöfvas med enkel redskap efter bestämd
form oeh beskattas efter pannerymden, men fa-
briksbränning få idkas med hvad redskap som
helst och beskattas efter inmäskningsavanti-
teten, :
3:0 någon skilnad i skatt för husbehofs-
och fabriksbränning.
seUtan tvifvel voro dessa trenne punkter de
svagaste i 1847 års förslag. Dels utgjorde de
ett offer åt de då ojemförligt mer än nu star-
ka fördomarne i afseende -på nödvändigheten
att bibehålla och i viss mån skydda den s.
k. husbehofsbränningen sågom någonting för
sig afskildt, dels härledde de sig från den då
ännu icke vunna erfarenheten om otillförlit-
ligheten, ja bedrägligheten af den kontroll
som åstadkommes genom att taga mäskeka-
rens rymd till grund för beskattningen.
Deremot skiljde sig regeringens proposition
1853 från hennes i dessa hänseenden vida
mer liberala och förståndiga förslag till 1847
års ständer, i 2:ne hufvudsakliga :omständig-
heter nemligen:
1:o, att rättigheten ott tillverka bränvin skulle
ortfära vara fästad vid jorden;
2:0 att bränningstiden. skulle inskränkas
under de två första åren till tre månader och
sedan till två månader årligen.
Beträffande. beskattningen så var skattens för-
höjning : till minst 16 sk. pr kanna. så all-
varligt yrkad af allmänna opinionen, att förslag
derom ieke kunde uteblifva; men föga förut-
öende. och. klokhet: röjde sig uti regeringens
örslag: till. den betydliga skilnaden i afgift
för husbehofs-, och fabriksbränning, nemligen
den förra; beräknad efier: 12 sk. pr tillverkad
kanna, och den sednare efter 16 sk. — en
skillnad, som, icke kunde betraktas annor-
Funda än såsom, ett. premium. för husbehofs-
bränningen, om hvilken, likväl. den kungliga
propositionen. yttrar, patt: den gifver minsta
och: sämsta. produkten,, men fordrar största
oqvantiteten bränsle och arbete,, hvaraf kon-
seqvensen. tyckes ligga temligen nära, att den
icke borde. gynnas; och uppmuntras.
EX Som, bekant, är nedsattes; vid. den, sistför-
flutna - riksdagen. ett särskildt. utskott -för frå-
gans behandling. Det bestod af 24 ledamö-
ter, deribland friherre 4, C. Raab var ordfö-
rande. Af de öfriga kunna väl hr Brauner-
jelm, hr v. Harimansdorff, hr professor Carlson;
hrr Ekenman, Henschen, Indebetou och. Hassel-
roth få anses. såsom de mestinflytelseegande.
Detta utskott, som: först i medlet af April
1854 inkom med sitt betänkande, har dock
i ingen hufvudpunkt ställt sig regeringens pro-
position till efterrättelse, mer än i den enda
att bibehålla dens, k. husbehofsbrännihgen.
Således. blef det omöjligt att inom utskottet
och hos ständerna genomdrifva regeringens för-
slag, att bränvinsbränningen fortfarande skulle
vara fästad vid jorden. Äfven förslaget om
mäskekarens rymd såsom grund för beskattningen
af fabriksbränningen afstyrktes af utskottet och
ogillades, af. ständerna, som i stället antogo
beskattning, efter af kontrollörer skedd. upp-
mätning.i de .större. brännerierna. .. Likaledes
ogillades den-,af, regeringen. föreslagna skatte-
skilnaden, som uppenbart endast afsåg attsmeka
bondeståndet, för hvilken. artighet det dock
visade föga tacksamhet.
Deremot, och oaktadt regeringen sålunda
lidit ett komplett nederlag i de trenne huf-
vudgrunderna för förslaget, lyckades likväl
den ledamot af adeln, som allmänt ansågs
hafva gifvit uppränning just till propositionens
detaljer, att såväl i utskottet som hos stän-
derna. genomdrifva dessa. Bland sådana an-
märkte Aftonbladet, genast då .särskilta ut-
skotteis förslag framlades för ständerna, den
mot all sund prineip för en god hushållning
stridande inskränkningen i tiden för bränvinsbrän-
ning till två månader årligen. En icke obetydlig
minoritet inom utskottet opponerade sig också
allvarligen häremot, och tvenne reservanter,
hr frih. Raab och hr von Hartmansdorf ut-
vecklade i detta hänseende sådana skäl, som
vi hitintills ieke sett vederlagda och hvilka
synas oss böra öfvertyga hvarje ointresserad,
att regeringens förslag äfven i denna punkt
fätteligen bort ogillas. Och då vi icke förut
i vårt blad meddelat nämnde förtjenstfulla re-
servationer, göra vi oss ett nöje af att nu an-
öra hufvudmomenterna häri, så vidt de om-
atta frågan om inskränktingen i brännings-
iden.
Ei Friherre Raab föreställde sig visserligen att
ruota get om imnsekränkninog i bränninsstid skulle